de kommo i åtnjutande af en ofantlig popularitet. I spetsen för denna meningsyttting ställde! sig qvinnorna. Det har för dem blifvit en hederssak i städerna och till och med i byarna, att göra insamlingar till inköp af sidenfanor och silfvertrumpeter, hvilka de sedermera sjelfva framlemna till de trivilliga. Dessa föräringar af fanor och bugles gifva anledning till ganska intressanta ceremonier. Kåren står under vapen; framför fronten befinner sig en grupp af lädies stor toilett, officerarnes och soldaternas fruar, systrar och döttrar. En hustru eller en ung flicka stiger fram ur denna grupp och framlemnar gåfvan i-de öfrigas namn, och oftast håller hon dervid sjelf ett tal till de frivilliga. . Personernas. rang varierar naturligtvis efter lokaliteterna. Här är det: Hertiginnan af Wellington, hvilkens man för befälet öfver Victoria rifles; der! är det, t. ex: i Durham, lady Susan Vane Tempest, som jemte markisinnan af Londonderry anländer till exercisplatsen i en vagn, förspänd med fyra gråa hästar; på andra ställen är det qvinnor ur. medelklas: sen, och deras gåfvor och ord blifva derföre icke mindre väl upptagna. Om man vill söka förklaringen öfver den verksamma: del, som engelsmännen taga i de frivilligas framgång, fär man ej förbise, att rörelsen med ganska fasta band anknyter sig till familjlifvet.s: Det är för att försvara sitt hem, det är i sinachustruts och barns hamn och på det att dessa må kunna i lugn vila under hemmets tak eller under: trädet i trädgården, som engelsmännen af: illa klasser under vintern lemnat den varma stugan för att begifva sig till vapenöfninvarna. Det är då ej längre öfverraskande, xt Englands qvinnor at-helasin själ hysa sympati för den nya institutionen. Detta förklarar dessutom de entusiastiska tal, som le hålla till de-frivilliga, då de till dem ramlemna tecknen på sitt bifall och sin ippmuntran. Mina vänner och mina her sär, utropade en af dem vid en eeremoni; vilken jag bevistade; det är qvinnörnas pligt att stödja sig vid sina män, sina söer såsom rankan vid eken; det är ekens pligt att skydda oss. Beväpnen er derföre, på det att vi ilugn må kumma hvila i skötet af våra familjer. När denna fana vajar i vinden, när detta horn skallar, tänken då på sdra mödrar, edra makar, edra systrär, edra ilskade; och om farans dag randås, varen då redo att försvara dem! (Forts. —L —L r