forna på akter-däck och låtande morgonvinden fritt spela i de rika lockarne, såg huru den lilla flickan tog till vara sitt lilla skrin, knöt ihop ett litet knyte och sakta Ga på en liten hård kaka, tänkte han ovillkorligt på skilnaden, om hon nu varit en rik arftagerska, huru hon skulle stått der, i rik och smakfull drägt, kanske — såsom han nyss sett det så poetiskt beskrifvet: i en liten rosafärgad sidenhatt, kokett stupande framåt.... En nätt sidenkofta, näpet omslutande ett lif, rakt och smalt som resedans veka stam... En parasolett, liten och fin som ett fikonlöf, och dertill förd af en hand, liten som på ett nyfödt barnX4, och sedan — omgifven af uppvaktande och betjening, och på bryggan vid Hjo väntad af slägt och vänner, med frustande hästar, glänsande vagnar, och allt det somrikedom och yppighet uppmanar till. Men nu åter... nu stod hon der så osedd, så obemärkt, så alldeles hänvisad till sig sjelf och sin egen lilla fjortonåriga omtanka. Redan midt Se Wettern. då någon sade att man med kikaren såg Hjo, tog flickan sitt skrin och sitt knyte, för att vara tillreds, men när hon ;länge stått dermed, sade Ernst: SDu blir så trött, kära barn, af att stå så der och bära M det tunga skrinet. Vi ha ännu en god Hjo. Flickan såg tocksam ut, satte ned skriInet; och satte sjelf. derpå, men så fort i man lade till 1 bryggan, en fyrkantig i platå, ett stycke ut i sjön vid Hjo, fattade ER åler tag uti sina småsaker. Fartyget 1 I Ö . . ! timma innan vi komma. åg nu stilla, och flera personer stodo väntande kh bryggan, deribland ätven en äldre piga eller madam, snyggt och väl klädd efHer landets sed, och med ett godt, fryntligt