För tidigt och för sont. (Ur Kapten Puff.) När landshöfding Montgomery häromdaen bragte skarpskyttefrågan på tal inom ongl. la anmärkte vår förträflige krigsminister att det var för tidigt? att komma fram dermed. När samme landshöfding vid ett annat tillfälle väckte fråga om en tapper finsk krigares, löjtnant Bremers dekorerande med svärdsordensstjernan, invände åter vår herrlige krigsminister att det var för sent?. Det tyckes då som allting vore för tidigt eller för sent för hr Magnus Björnstjerna. Endast när krigsportföljen erbjöds honom, hr B., var rätta stunden träffad. Huru lyckligt! Att hr Montgomery har en deciderad otur; som aldrig kan träffa det rätta ögonblicket, synes deremot tydligt och klart. Hade han nemligen kommit att företaga sin resa till Finland några år tidigare, eller också uppskjutit den tills hr Björnstjerna lemnat krigsportföljen (hvilket väl, Gudiklagadt! dock äfven en gång skall ske), så torde både Bremer fått stjernan och förre soldaten Björn erhållit något lämpligt belöningstecken. Svenske krigsministern, generalmajoren och kommendören af konglSvärdsörden Magnus Björnstjerna har ej funnit lämpligt det f. d. löjtnanten vid ÅDBoläns regemente Bremer skulle dan med riddarestjernan af nyssnämnde orden derföre att bemälte löjtnants krigsförtjenster äro af gammalt datum (1808 och 1809). Visserligen är det sant att hr krigsministern den tiden gick i költ, ty han är född 1805, och att således hr Bremers meriter, om de nu belönades, möjligen skulle en smula fördunkla hr krigsministerns egna såsom varande af yngte datum och uteslutande förvärfvade 1 kasernen, få Ladugårdsgärdet, å Malmen och i afidna enkedrottning Desiderias hofgemak; men ieke tyckes det just vara någon så stor unst som skulle vederfaras den i många drabbningar utmärkte f.d. officeren vid fin ska armån hr Bremer, om lilla svärdsordensstjernan slutligen finge plats bredvid guldmedaljen för tapperhet i fält på det genomskjutna bröstet. Mången, utom hr krigsministern, skulle äfven tycka att gamle soldaten Björn vore förtjent af någon belöning för sitt vackra uppförande vid Raunebro, men Gud bevars att Björn skulle komma i åtanka då det finnes en Björnstjerna att dekorera och belöna! Må derföre denna fixjerna af första ordningen med oförminskad glans lysa, men de på Finlands slagfält grånade krigarne dö bortglömda och förgätna! Gammal knekt.