tcaecr OCH UC almanati, Som ONSKAar LUnRIOrHtng fre: dogörelse för vår psalmbok, Härmed är mitt sändebref till eder begge, mina herrar! afslutadt ; det följande angår hr P. ensam, Om det ock kan ursäktas och förlåtas, att personer, som ieke hafva klära begrepp om laga och olaga fång, tillegna sig de materiella frukterna af en origioalförfattares lefnadslåvga undersökningar, under sorgfåll gt fördöljande af den begagnade källan; så erhåller det!a förfarande ett helt annat utseende, när plagiatorn har mod att låta förstå, att det är origivalförfattaren, som gör lån ifrån honom. Till såant bar hr P. visat sig hafva mod. Undertecknad benämner icke detta hans förfarande med tillbörligt naon; sådant öfverlemnar han åt andra. Hah skall blott enkelt. framställs, hvad som i detta afseende förekommit, .ech dertill hörer då, att först meddela ; cn vigtig urkund, nemligen den här ofvan redan omtalade not på en half sida tätt tryck, hvilken hr P, har ansett passande att införa, s. V, uti den af honom år 1858 hos Riis utgifna psalmboken, lydande sämma not, hvars språk noga återgifves, sålunda 1): I De i samma bok (den af hr P. så kallade-psalodikon-psalmbeken) lemnade histeriska underrätelser om psalmerna oeh melodierna m m. kländräs högeligen af hr con:minister I; W. Beckman å om: slaget till de sista häftena af hans psalmhistoria uoder, påstående, att hvad som är rätt är hemtadt ifrån honom, men det öfriga lika felaktigt, som allt hvad vi i den vägen redan hafva — boeh på samma gång meddelar han i sitt arbete ett år sednare alla af-mig införda rättelser såsom riktiga, t. ex: för n:o 00, 21, 106 och uppvisar från n:r 82 till n:r140 ej mor än en eriginalförfattare, :som jag ej redan angifvit, nemligen Sturm för n:r 86 (att n:r 107 skall rära öfversatt från en latinsk Hymn af Ambrosius ynes nog sökt) 2)! Att jag ej behöfver täga blott rån B, hvilken bittills meddelat-föga om; melodiern, torde de här ommelodierna (!) lemnade: histoa upplysningar kuona bevisa, såsom jag ju i ock nde i!) psalmodikon psalmbok lemnat korta biorafier öfver psalmförfattarne, hvaraf jag ej ve. ens nåot vara af hr B utgifvet. Såsom bidrag och rättelse (ill Be tvenne sista häften må exempelvis Hämnas; att psalmen n:r 96 troligen är från år: 1368 -och med S icke af Schop, utan-af N. Hasses Att misstag i a meddelade historiska uppgifter kunna finnas, ar jag aldrig bestrida; men Bvarföre utdöma mitt a, anspråkslösa (försök, som kostat ganska mycken öda, under-det dess uppgifter upptagas såsom riksa? Det skall blifva ganska artigt att finna, om r.B: också icke framåeles såsom riktiga upptager ec hya af mig lemnade upplysningar, t. ex: för.n:ro 131, 157, 200, 216, 230, 232, 253 m. fl.o Hr P. har uti denna sin förklaring röjt, att ban ger ena ie e förväntdd utmärkt skicklighet att nemB med en (iplomats finhet och dabbelhet ställa ord så, att hvarje läsare derutaf drager den slutts, hvilken ban med handen på det rena, svekoch tlårdfria bjertat kan bedyra icke hafva varit åsyftad, eller ält psalmhistoriens författare uti sin ett år efter haus framträdande utgifna fortsättning af sitt arbete redan upptagit och framdeles, naturligtvis enligt hans isning, äfven kommer att upptaga åtskilliga uppysningar, hvilka såsom gla -spunkter förekomma uti häns. Huru dessa -glanspunkter uti hr P:os historiska underrättelser harva kommit att framträda; skall håsanningsenligt ådagaläggas Beträffande alla af nt P. införda rättelser, hvilka psalmhistorien skall hafva meddelat såsom riktiga, så giek det med dem eklagligtvis. såsom här ofvan redan har blifvit vidt: det var häns arbete, som erfordrade tillrättaning ungefärligen vid hvarannan psalm. -Beträffande det öfriga, som förtjenar något afseende, torde P, ehvad förmåga hän ock eger att göra sig hård o.illgänglig: för sanviogen, icke våga förneka det, som här skal omförmälas. Under hösten år 1855 och vintern 1856 vistades br P. i Stockholm, och fick på särdeles fördelaktig cekommendation af en hans ännu lefvan::e landsman hos mig ett välvilligt och fritt tillträde, hvilket han ock så flitigt begagoade, att jag var på väg att blifva attröttad 3). Han förteg visligen, att han ämnade skrifva något om psalmtexternas historia, hvilken röjda ufsigt sannolikt skulle hafva gjort mig något förbe-l. im: han ville endast, såsom hån öregaf, skrifva er våra koraler, och emedan han 1 afseende på dem visade ett särdeles varmt hit och mör än vanlig I icklighet, så giek jag honom; gerna till mötes med hn af böcker samt meddelande af åtskilliga upplysd niogar. Under måbgfaldiga samtal i detta ämne fann jas ofta anledning att, med den oförbehållsamhet, som I litteratörer borde vara rådande, äfven i dfseende på sjelfva psalmtexterna, ur äldre och yngre manuskripter samt ytterst sällsynta tryek lemna hönom åtskilliga nya, för honom: öfserraskande uppgifter, hvilka han nu såsom glanspunkter-1 sitt arbete ill l:ta påskina att jag upptagit efter honom. Beträffande nu psalmerna R:ris 90, 91 ech 106, så vero de ark af mitt arbete, som innehålla de 2:ne första, redan tryckta år 1853, 2:1e år åtminstone före hr P:ng ankomst: bit, såsom: det-kan styrkas af datum ifrån-boktrycker et på korrekturarken,hvilka br P. hos mig såg, oeh hvarutur han äfven snappade åt sig en och annån anvisniog, och det första kor resturet för n:r 106 är dateradt den 14 Juni 1856, ehuru uti hans Här bebåndlade så kallade Psalmödikon-psalmbok slutordet, som med bansvärda namn likväl ställesfrämst, är skrifvet Hi Trefaldighetssöndög samma år. Det obetydliga, hr P. om psalmtexterna n:ris 90 och 91 har att berätta, hade psalmhistorien således 3 år föra honom jemte mycket anpat redan anfört, s. 264 och följande, och, derest han vid n:r 106 vill göra sig en förtjenet deraf, atthan såsom rättelse anfört Fortunati mamn, så är denna byh t inom Sverge minst 150 år gammal, ehuru genom okunniga utgifvare oeh förläggare af psalmböcker under mer än 100 år sedermera borttrasslad; den har närmare blifvit berörd af undertecknad år 1844 uti Biografiskt Lexikon, artikeli ONön, ochfullt utredd i psalmhistorien s; 298, långt före HL. Trefaldighetssöndag år 1856. Rörande dessa psalmer kunde undertecknad nu gerna lemna hr P. i fred med blott den gamla frågan: Ergo quid jactas? om ieke han hemma hos mig hade fått i sigte den snart 900-åriga codew ifrån kopgl. biblioteket; hvarätur psalmihistoriens stengravyr med den-äldsta kända koralen till sistoämde psalm 1 hotskriften neumer blifvit: hemtad, af hvilken gravyr han äfven erhöll. ett exemplar, och om han. ieke i anledving af denna antiqyariska läekerbit, hvaraf han ieke försted en endal punkt, och utöfver det, söm ur psalmhistorien kån ) inkemtas, knappast förmår under sin lifstid: lära sig. att-förstå något väsendtligt, skyndat sig att uti rät-Å. telser till:sitt arbete rita upp est kolossalt narrstycke om, åldern för psalmens nuvarande koral, hvarom han . ock sedermera uti sin år 1858 här utgifna psalmbok, sidan. 580, hade den förödmjukelsen aätt nödgas) fo sanningsevliga uppgifter enligt psalinh. s. 298,1 ölj. i å i Vid slutet af sin bär ofvan införda not utpekarhrå, P; ännu flera glanspunkter uti sitt arbete, hvilka ban förmenar skola komma att, öåturligtvis enligt af ho. nom gifna anledningar, också framdeles visa sig i psalmbistorien. Hvad nytt.bäncbragtoroljuset vid nris: 157, 216,.230,; 21-och 253, ärisvårt att inser Det lilla han i afseende -på dessa, numror har att. säga, förekommer i de allmännaste arbeten uti detta ämpe, och vida mera. Psalmhistoriens. utgifvare har längesedan tagit sådant till protokoll. Men det är dock-icke allt sannt, som hr P. öm dessa psalmer säger. Beträffande de öfrige skall slutligen bär blott 1) Med tillbörlig hög tanka om förtjensten af sina bistoriska underrättelser kan br P. icke under-) låta att derom tala uti hvar och en af de psalm: böcker, han utgifvit. 2) För psalmhistcriens utgifvare. gäller om 1sald; . mens latinska källa den öfverskrift, bvilken psal: men ifrån sitt första framträdande burit, något! mera än hr P:s tycke. Öfversättaren kände bäst sitt original: texternas inre vittnesbörd botvder nn