tidningen är spridd, Om man medgifver att folkbeväpning är en stor, en fosterländsk angelägenhet, så kan väl intet förslag rörande dess ordnande till samband med den stående armen ock den-redan genom lag bestämda beväringen någonsin, som hr general Meyer yttrat, komma Solämpligtt eller Sför tidigt: — och utan alltför sangviniska förhoppningar på möjligheten att kunna organisera en frivillig fölkbeväpning så, alt den genast gifver det mest storartade resultat som. derafi framtiden kan uppkomma, så torde vis väl ändock böre medgifva att det aldrig kon skada, men-v. gagna, om de som dertill ega förmåga i tic utarbetade antagliga förslag för en folkbeväpnings både mindre och större resultaters användande, om, oeh då! det en gång gäller att försvara fädernestandet: annorstädes än i krigsvetenskapsakadephien. a Erkännande att folkbeyiipning är nyttie och nödig. i. England, säger hr generalen, jemte förklarande det de frivilliga: kårerhe derifrån nu kommit på odat att i-Sverge, der beväringepligten är lag, sådana frivilliga kårer icke äro beköfliga .och blifva, då Kris gstrumpeten kalla dem till. uppfyllande af sin krigiska bestämnmelse, i följd af de iringsskyldiges utträdande, rubbadeisi ning, och mipjligt delvis upplösta. mot hr generaldns yttrande, att hos Os: liga kårer ickg äro behöjliga, tillåter jag mig i ödmjukhetfhemställa. om icke: njarc och sednaste tiders sätt; att föra krig just år beväriviosstrke, oaktadt envfolkbeciipning i störgta skala, ytterst nödvändig. Men får numera icke, som fordom, krig mec några tusende. uten: med npågru mundre insende mani och iirån detta a faktum skulle jag fa att värman för den: saker bevär uppkommit här i et, och icke .som er ebitru visserligen erkännande at Snoland, hvilket visat möj a. Det torde vä st finhas en endåsv 4: 7 SOM, dä har E på värnepligten fö: ädernesland,-i har tanken riktad mo öster, och ingen lärer beswida att: 1 här delse af krig, vi derifrån kunna och bör beräkna emot oss så många hundra tusende men, att vår slående arme, plus vårt E 5 o är. otillräcklig att i med den SKer eller afstalc rmå slör täp vi en lång cr au som: fordor 5 igar Her. man, ten med fir t der. langs es, Jemte ende man, för at ifallna pankicrna — 1röligest ermåer.på Hella d a fall, hvilka svenska politiker mn aldrig torde böre lemni nå, och bö 20 del: i för sådan ur ögonen, må vi hoppas I motverka, en rätt organiserad folkbeväpn Emot lir genersl Meyers yttrande att, i följe MH de beväringsskyldiges utträdande, fölkbeväpningen skulle blitva rubbad i sin uppställ d, tillå.er.jag mig påstå alt sådant, i 1 inträfjar—— ty, då krigstrumpeten kul i Jar?, somles naturligtvis de beväringsskyldige särskildt, enligt för dem gällande föreI krifter, och den frivilliga folkheväpninger omigt de grunder hvarefter deon: mma titordnas, och någon samman ling: af beväringen. och folkbeväpringes tet till ett falttå V VO TvaOre fr illervalla. piller rubbrin, lining icke bör afskräcka hvarken ifrån organiserandet af folkbeväpning, eller ifrån necepterandet af prisskrifter rörande sättet för dess samverkan med den öfriga armån under ett krig, utan att detta frånskiljande vid första utbrottet af ett krigi minsta måtto behöffer lägga hinder i vägen för dem som äro i beväringsåren att under freden öfva sig i det krigsaytiiga tillsammans med follbeväpningen, då de icke äro kommenderade på möten — och skulle så illa hända, som a förespeglar, att de frivilliga kå? delvis upplösta, så komtro, att härröra från sådana som hänge; nuvarande bevärings or-1 :d den: som kan läggas aniserandet af en. folkbesäled hr.general ijugen blef mer sådan helt ndra väpning, Visserligen medgifrer hr general Meyer alt, de. af honom gjorda emmärkningarne oaktadt, en folkb ping (frivilliga skarpskyttevaret? Om. den får en gast? om den ?i skompad genom gymnastisk utbildning af kroppskrafter och färdigheter bereder dudliga krigöre,, men ht generglens posiliva anmärkningar emot äro alltför bestämda och tydliga, och det här citerade pacsiva yttra ör elltför svagt för atticke en titen belysning af folkbeväpningsfrågans ställning till kwigsvetenskapsakademien kan ra nödig, på det att dessa pro etcontra; ke måtte förbises af dem, som kunna praki ndet fi st verka till en allmän folkbeväpning, hyilken, med all aktning för de militäriska igarne i skolorna, jag dock tror bör utas vida dängre än dit, afdet enkla at om Organisation af en folkbeväpTilt t så vögk onetslilvet