Rätiegångsoch Polissaker. En högst bedröflig händelse har i går timat härstädes. En i huset n:r 39 vid Gamla Kungsholmsbrogatan boende mamsell hade, medan eld brann i kakelugnen, aflägsnat sig från det af henne bebodda rum, dock, enligt hvad hon uppifver, först sedan hon varnat sitt 2 år nina fickebarn som qvarlemnades i rummet, att akta sig för elden. å hon efter vid pass. 10 minuters förlopp återkom, möttes hon af tjock rök, som fyllde rummet, och då hon rusade in för att söka sitt barn, fann hon endast lemningarne af dess på det Ohygplifnee sätt förbrända lik, liggande framför kakelugnen. — Malmö d. 29 Dec. Enär allmänt misstänktes att åboen Anders Persson i Arröd, som afled den 11 dennes; ljutit döden genom honom af annan person ingifvet gift, anställdes på begäran obduktion å den döda kroppen af d:r Eneroth, hvarvid utröntes att döden förorsakats af arsenikförgiftning. Man har ännu icke säker es på hvem som föröfvat det ohyggliga rottet. Målet mot fängelsedirektören i Kalmar. Ransakning i von Kremerska målet förevar a torsdagen den 27 Dec., dervid förekom: följande: id justeringen af protokollet, anmärkte lagmannen och riddaren Palme, att han, i afseende Ba fången Johan Jonssons användande till arete utom cellen, yttrat att K. M:ts befallningshafvande, som respekterade K. M:ts nådiga utslag mera än en enskild skrifvelse från hr generaldirektören, af sådan anledning icke meddelat tillstånd för bemälde fånge att utom sin cell förrätta arbete. (I referatet yttrades att K. M:ts befallningshafvande icke, i strid mot gällande författningar, ansett sig kunna lemna en dylik tillåtelse.) d klagaren begärde härefter upplysning om huru många slag svaranden ville erkänna sig hafva tilldelet fången Carl Axel Pettersson. Svaranden berättade, att han, inkommen i Petterssons cell, sökte att tilldela denne en örfil, hvilken af P. parerades, hvarefter svaranden med båda händerna fattade P. i öronen och nedtryckte honom, så att han föll på knä. Svaranden förnekade sig hafva slagit P.. så att blodvite uppkommit. Derefter ville åklagaren veta om svaranden erkände att han slagit fången N. P. Jonsson, för det denne yrkat att få sin besvärsskrift omskrifven. ; Svaranden bestred att han slagit bemälde Tånga idare a åklagaren om svaranden vidgick, att han slagit fången Nils Simonsson, för det denne begärt tobak. Svaranden tillstod, att han gifvit Simonsson en örfil, icke af berörde orsak, utan emedan 5S., som under svarandens frånvaro försökt rymma, på svarandens förebråelser härför icke lemnat något svar. ärefter ingaf åklagaren slutpåstående i målet, deruti yrkas böter å svaranden, såsom lagUkte förvunnen att hafva böndagen den 7 sistl. Oktober slagit fången O. P. Söderlund och söndagen den 21 i samma månad tilldelat angifvaren en örfil. Dessutom hemställdes till fångstyrelsen att å svaranden tillämpa den bestraffning,