Om Folkskolelärareseminariernas blifvande organtsation. Enligt uppgjordt förslag till Seminariistadga, K. M:ts nådiga proposition till sist församlade: ständer och ständernas samtycke kommer undervisningen, såsom sig bör, att vid seminarierna utvidgas och dessa läroanstalter förses med mer lärarekrafter än hittills. Sker denna utvidgning på ett ändamålsenligt sätt och de första nybefypnarne afskiljas ifrån folkskolorna, så att unervisningen der kan drifvas mera: koncentrerad, blifva ock. säkert de s. k. högre folkskolorna mindre nödvändiga, hvilka, om de skulle nödMd emottaga en så stor mängd barn af olika Ider och olika framsteg som hittills våra vanliga folkskolor, faravärdt, skulle föga öfverträffa dem; om ock läraren vore professor, i alla fall ej kunna blifva annat än sällsynta undantag dels af brist på medel till bestridande af deras större kostnader och dels af brist på tillräckligt antal akademiskt bildade män, som kunna vara hugade att i alla sina dagar för en jemförelsevis ringa lön vara folkskolelärare, samt redan äro tillfinnandes, om än:i något olika mening, i våra elementarläroverk och universiteter. Då, så vidt kändt är, ingenting hittills blifvit närmare bestämdt, men det måste erkännas vara af synnerlig vigt, att seminarierna, som skola bilda lärare för folket, blifva väl ordnade och försedda med. så dugliga lärare som möjligt, tillåter sig en för. folkundervisningen intresserad och för elementarläroverkens ställning ej heller alldeles DAG person att framlägga följande förslag: 0. Hvarje seminarium sättes i sammanhang med det å orten -befintliga elementarläroverket, så att de beJintliga lärarekrafterna efter behof till ömsesidig fördel tillgodogöras, ehuru seminarium har sin särskilda föreståndare och läroverket sin särskilda vektor. Antydning till något dylikt är redan gifvet i det upped förslaget till seminariistadga; men, såsom et synes, på ett orätt sätt, då det föreslås beviljande, efter, derom gjord ansökning, af medel för biträdesundervisning af någon elementarläroverkslärare. I tillämpningen af detta förslag skulle, faravärdt, biträde af en elementarläroverkslärare antingen icke erhållas eller densamme för biförtjenstens skull åtaga sig för Ond hvarigenom hans ordinarie undervisning kunde förlora i liflighet och kraft, hvarjemte en indirekt uppmuntran lemnades för seminariilärare att lemna ifrån sig undervisningen i ett eller flera ämnen och låta den bestridas af andra på det allmännas bekostnad, utan att andra skyldigheter: dock inträdde. Rättare synes det derföre skulle vara att seminariilärare vore skyldiga att vid elementarläroverket efter behot i ahdra ämnen biträda i samma mån, som undervisningshjelp derifrån erhålles, till dess antalet timmar af undervisningsskyldighet vore fällt. Exempel saknas ej heller från stora elementarläroverk, att lärarekrafterna i det läroämney hvari saminariiläraren skulle med fördel undervisa, kunna vara nog fåtaliga, medan de vid elementarläroverket deremot kunna vara mångdubbla i det, hvari seminariiläraren är mindre stark. Genom realiserande af det framställda förslaget kunde läroverken stödja och gagna hvarandra. I en framtid torde hela seminariernas teoretiska undervisning. kunna, med elementarläroverken förenas, så att seminarierna hade till uppgift nästan uteslutande den praktiska lärarebildningen efter -en föregången teoretisk examen. Om de lärdare ämnena med främmande språk inträdde vid elementarläroverken först vid det stadium, som erfordrades till teoretisk examen för skollärarekandidater, skulle de, som en tid bevista elementarläroverken, men ej till fullo genomgå dem, hafva mer praktisk nytta af det inlärda, och de som vilja blifva folkskolelärare, men sakna tillgångar att en lång följd af år begagna elementarläroverksundervisningen, ej vara, såsom nu är händelsen, förvägrade den för seminarium erforderliga, till dess de fyllt 18 år. 2:0. I följd häraf tillsättes helst, utöfver föreståndaren, icke någon särskild lärare för seminarierna, utan den inräknas med å antalet lärare för elementarläroverket. Om elementarläroverkens lägsta klass, som redan efter aflidne rektor Svedboms yttrande ej är annat än -en folkskola, tillika borttages och den dertill hörende undervisningen, säsom sig borde, hänvisades till folkskolan, behöfde antalet lärare vid de högre elementarläroverken ändock icke höjas och vid de lägre kunde undervisningen med en. åldersklass höjas wutan några nya kostnader för ståtsverket. Emot den förra delen af detta förslag kan invändas, att elementarläroverken och seminarierna i statsregleringen äro åtskilda; men såsom kändt är hafva de in praxi å åtskilliga ställen redan varit till en viss grad förenade, ehuru kanske seminarium dervid blilvit bisak. Vid en ny statsreglering torde ock med skäl seminariilärarnes aflöning kunna uppföras på elementarläroverkens stat och i alla händelser böra göras dermed jemngod, så framt lika dugliga lärare skola kunna erhållas för seminarierna, som för elementarläroverken. Undervisningen vid seminarierna har ock i flera ämnen fullt ut lika omfång som: vid de lägre elementarläroverken. Emot borttagandet af den lägsta klassens undervisning vid elementarläroverken och dess hänvisande till folkskolan kan näppeligen någon annan invändning göras, än att somliga anse folkskolan nog simpel och allmän för sina bättres barn. Huru än organisationen af våra folkskolelärareseminarier må blifva, emotses deras snara utvidgning och förseende med mer lärarekrafter med glädje, då det för en enda lärare icke endast är svårt att undervisa lika väl i alla de särskilda ämnena, utan isynnerhet att så anordna undervisningen, att de äldre och yngre elevernas undervisning utan allt för stor. olägenhet för någondera kan på en gång drifvas.