beträddes derunder med hvarjehanda tvetalan, dels med hänseende till hvad han förut Or vit i polisen, dels särskildt för stadsfiskal Kock Härför tillhållen, återkallade han nu såsom oriktiga sina förut i vissa delar gjorda berättelser med hänseende till reversens utgifvare och förhållandet dermed. För öfrigt bad han om ursäkt för sitt svaga minne. Magister C. Sjöberg hördes derefter på aflagd ed samt berättade: att Grahn 1858 kommit till honom samt uppgifvit att han, som af doktor Carlsson i Stockholm blifvit underrättad, att grosshandlar Landgren i lifstiden gjort ett testamente till hans förmån (huruvida Gralin yttrat, att det var muntligt eller skriftligt, kunde hr 5. nu ej draga sig till minnes), ernade anställa rättegång mot Lundgrenska arfvingarna, och för detta ändamål önskade få några som ville biträda sig med utförande deraf, hemställande om hr S. ej ville åtaga sig hans sak. Hr S. hade då, sedan han slutligen af Grahn erhållit upplysning om, att den ifrågavarande doktorn ej var någon annan, äns. bensårsläkaren Carlsson, jort Grahn uppmärksam på, att C. varit tilltaad och åtskilliga gånger inställd i polisen, hvarföre Grahn ej borde sätta synnerligt förtroende till hans uppgifter; äfvenså hade S. vänligen rådt Grahn, att under sådana förhållanden helt och hållet afstå från en process, om hvars utgång intet tvifvel kunde finnas, då bevisningen var så knapphändig, samt att det vore klokare, att Grahn återvände till Skåne. Vid detta tillfälle hade Grahn icke uppgifvit Lindroth såsom det andra vittnet, en omständighet, hvarpå 5. var så mycket säkrare, som han ovilkorligen skulle fästat sig vid Lindroths namn, om det blifvit nämndt, enär S. för flera år tillbaka varit Lindroths lärare. Något annat vittne än Carlsson hade ej blifvit omnämndt. Hr S. hade sedermera ej sammanträffat med Grahn mer än en enda gång, då han talt några ord vid honom och EA anledningen till, att han fortfarande NETA le sig i Stoekholm. rdföranden gjorde nu Grahn uppmärksam på, att det häraf ville synas, som hade Grahn redan då känt till att testamentet varit falskt, efter han vid förenämnde tillfälle icke omnämnt Lindroth. Grahn genmälde, att han nu ej kunde erinra sig, om det varit före eller efter besöket hos mag. Sjöberg, som Carlsson omtalat, att Lindroth vore det andra vittnet, ochllofvat tillskrifva honom. Rörande sin kännedom om testamentets falskhet vidhöll han emellertid, att han ej haft någon kunskap derom, förrän sednare, efter det Lindroth inför rådhusrätten afgifvit sitt vittnesmål. Enkan E. C. Schagerström; somvarit i framl. grosshandlar Lundgrens tjenst, hördes äfven på ed samt lemnade åtskilliga Re angående Lundgrens vanor och lefnadssätt. Deraf inhemtades, att i allmänhet de besökande, som infunno sig hos Lundgren, icke passera öfver salen, utan inkommo till L. en annan väg. Hon, som varit Lundgrens enda tjenarinna under flera år och vanligen såg de besökande. hade icke förut sett Carlsson; äfvenså uppgal hon, att Lundgren, under den tid hon ftjenstgjort hos honom, aldrig haft behof af iglar för någon åkomma, hvilket förhållande blifvit al Carlsson uppgifvet. Carlsson uppmanades nu att beskrifva Lundgrens utseende, men förklarade sig ej våga göra några vidare uppgifter till dem han förut lemnat. med hänseende härtill. Nödgad att upprepa dem, beskref han Lundgren såsom varande SS lång, mager karl, med ljust, lockigt, gråsprängl är r, v Hr stadsfiskal Kock anmärkte ren L. haft rakt hår; enkan S. upplyste, att L:s hår varit tunnt, rakt och grått. Carlsson, sålunda beslagen med en djerf osanning, he emellertid ej fattningen, utan tog sig nu i håret samt sökte visa huru L. plägade göra med handen, för att böja sitt hår i en krumelur; men enkan S. påstod deremot; att L. aldrig gjorde så. arlsson, vidare tillfrågad, om han kunde påminna sig, huruvida L. haft skägg eller polisonger, t cktes nu, efter det fåfänga försöket att få T:s här lockigt, anse rådligast att icke inlåta sig i en mera detaljerad beskrifning om L:s utseende. Han hade nu åter totalt förlorat minnet. Stadsfiskal Kock yrkade, det Carlsson fortfarande skulle i mörk cell förvaras; men fann rätten sig ej kunna lemna bifalldertill; För ytterligare ransakning utsattes målet till en annan dag.