ig smickrad än förfördelad. I fullkomlig motsats bartili vill dock hr P uti ett slutord, hvilket han har tagit sig före att jemte sitt värda namn sätta främst uti en psalmbok, å hvilken J. O. Wallin icke alls inskref sitt namn, ch å hvilken J. G. Carlen, som ochså :ifvit ut ett hymnologiskt hastverk, hade den blygsamheten att sätta sitt sist, låta sina läsare förstå, såsom ock hr B. har gjort, att ban på ettivårt land föga bearbetadt fält meddelat nya (!) underrättelser. Hr P. vili således vid sitt första framträdande töregifva, att han nästan saknat föregångare, hvilka, atan att tala om hela hymnologiska bibliotek hos våra utlin ska trosförvandter, dock äfven hos oss äro ganska många, aoch ehuru de litterär-historiska underrättelser, han meddelar, endast äro plockgods ifrån en och annan af de äldre, samt ifrån P. Wieselgren och J. G. Carln af de yngre, men isynnerhet ifrån undertecknads szenska psalmhistoria, så långt den räckte, och det var endast för de första 81 då utgifna psalmnumren, eller för ungefärligen en sjettedel af hela antalet 500. Om undertecknad rätt fattat tryckfrihetsförordniregens 1: 9 mom., som förklarar: hvarje skrift vara författarens eller hansrätts lagliga innehbafvares egendom, så måste dermed förstås icke endast hela sk.iften ifrån första till. sista ordet, utan äfven delar deraf, helst de delar, som hufvudsakligen utgöra dess föremål, hvilket i detta fall är, att tillförlitligt angifva de andliga sångare, hvilka förtjensten af våra psalmer tillkommer. Att eftertrycka ett arbete helt och hållet, är för originalförfattaren visserligen skadligt, men icke alldeles förstörande, emedan eftertrycket icke kan utbjudas för betydligt lägre pris än originalet; men att ur ett originalarbete blad för blad, såsom hr P. gjort, plocka fram undersökningens resultater, och på några blad pressa tillsammans det, som originalet innehåller på många gånger flera ark, och kunna sälja plagiatet för lika många skillingar som originalet kostar rår, det är för originalförfattaren alldeles ruinerande. Hr P:s historiska underrättelser om psalmerna och melodierna m. m., helst beträffande de förra, s. 633, följ. uti den ifrån Lindhska Boktr., 1856, i stor 12:mo på fult papper utgifna psalmboken äro ett starkt sammandraget eftertryckande af undertecknads psalmhistorias 4 första häft. Hr P. har nemliger utan all egen forskning tillegnat sig dess uppgifter om personer, som skrifvit psalmerna, om tiden, då en psalm första gången har synts i tryck, och om de mera . märkliga omständigheter, som med en och annan af dem ega sammanhang. Man lägge de bägge arbetena, psalmhistorien och hr P:s underrättelser, bredvid rvarandra och jemföre dem n:r för n:r, och det skall visa sig, att det sednare alldeles sammanstämmer med det förra, dels s4, att hyarje namn, som uti det förra upptages under psalmernas texter, återfinnes uti det sednare, dels så, att detta har några andra vppgifter, hemtade ur det förras närmare redogörelse efter hvarje psalmtext, synnerligast vid saknad af säkert känd författare eller öfversättare, året för psalmens första framträdande, Man skall vid jemförelsen finna, att eftertryckaren ända till den grad följt originalet, att der, hvarest detta har ett eller tvenne frågetecken, för att antyda okänd författare eller öfversättare, t. ex. vid n:ris 24, äl, 60 och 67, finnas ock samma tecken af honom utsatte, att han dels begagnat palmhistoriens ord nästan alldeles oförändrade, till exempel vid n:r 32; dels ur densamma lånat hvarje annan sin historiska antydniog och gifvit den antingen genom öfversättning af dess citation på främmande språk, eller genom en stark sammandragning af motsvarande ställe uti dess historiska text, t. ex vid n:ris 9; 17, 22, 24, 26, 35, 36, 46; 50, 58, 59, 60, 61 och 63, hvarvid dock bör undantagas hr P:s här och der med stor sjelfbelåtenhet föreslagna psalmtextförändringar. Undertecknad vill dock göra hr P. full rättvisa, samt erkänna, att han vid 6 psalmer något afviker ifrån honom, hvilka hans afvikelser hafva sina särskilda förklaringsgrunder. Vid n:r 81 skrifver han: Aquinum och Sechmolke, af oförmåga att rätt läsa utländska namn, men undertecknad rätt: Aquino och 3chmoleck ; vid n:r 16 har ban genom tryckfel (mar vågar väl icko säga, skriffel?) 1630 i st. f. 1530 i psalmhistorien; vid n:r 50 sätter han Creutzigerin (!) i st. f. A. Knöpken, hvartill anledning hemtats från psalmhistorien, s. 150, följ., beroende för öfrigt dessa namn vid psalmen för närvarande på tycke. och smak; vid neris 9 och 22 utesluter han L. Petri, såsom i psalmbhistorien endast gissningsvis antecknad, och äfvenledes vid n:r 37 I. S. Diterich för hans ringa förtjenst om originalet, med anledning af. s. 125 i psalmhistorien. — Och detta är alltsammans ur hr P:s eget kunskapsförråd. Annars kopierar han sitt original så mekaniskt, att äfven dess mindre noggranna rättskrifning af namn, t. ex. Melanchtor (Melaochthon, Melanthon) vid n:r 36 får passera. Sedan hr P. ändtligen i sin Aftonbladsartikel låtit förmå sig till bekännelsen att han sökt begagna äfven Beckmans psalmhistoria, så erfordrades egentligen inga bevis i detta afseende; och syndabekännelsen förutan ligga de ovedersägligen uti det, som hä: ofvan nyss har blifvit yttridt. De kunna vidare förökas genom en jemförelse emellan hr P:s underrättelser om de första 81 numrorna i vår psalmbok. rid hvilka han hade psalmbist. till vägledning, och de följande 419, vid hvilka han saknade denna vägledning och måste mera gå på egen hand. Om i afseende på förenämnde ändamål denna jemförelse ou mera således är öfverflödig, så bör den dock icke lemnas alldeles åsido, emedan den kastar en klar dager öfver ett författarskap, som frambringar arbete af den beskaffenhet, att dess första sjettedel är i det närmaste tillförlitlig, men de öfriga fem sjettedelaroe deremot högst otillförlitliga och ungefärli gen lika felaktiga, som allt hvad vi i denna väg redan hafva. Den ofta omtalade recensenten har endast lätt antydt en och annan uppgift, som numera icke. på alla vanliga ställen eller ock alldeles icke borde förekomma vid våra psalmer, t. ex. M. Luther, Corn, Becker, Laur. Petri, Laur. Jone, Erik XIV m. fl., och klander i sådant afseende förtjena ofeloart de-sednare delarne af hr P:s arbete vid nästan byarannan psalm. Men hvad hade hr P. att göra, då han nödvändigt skulle belysa hela psalmboken, men psalmbhistorien icke vidare kunde afskrifvas, och han icke egde förmåga att pröfva varliga uppgifter hvarken vid de äldre eller yngre psalmerna? Litterära förseelser vid största delen af de psalmer, hr P. atan hjelp af psalmhistorien behandlat, lägger hoaom undert. med fullt skäl till last; Man tage under granskning hvilka ställen som helst, t. ex. ett femtiotal af psaimer ifrån n:r 150 till 200, och be träffande de gamla psalmerna befinnes vid blott en flyktig pröfning hr P. hafva lemnat missvisning för a:ris 159, 160, 176, 180,-195 och 198; och beträffande de nya för n:ris 162; 1697-170, 171, 172, 174 177 mm. fl. Af de genom honom. för dessa numer lemnade uppgifter förtjenar det en särdeles uppmärksamhet, att han för hvardera af n:ris 171, 172 och 174 bestämmer både Franzen och Wallin såsom författare. Hur vet han detta, frågade någon om torntuppen, som likväl anvisade vinden rätt. För uppgifterna har hr P. ingen giltig, rättast alldeles ingen auktoritet. Att så ur loften gripa uppgifter för litteraturhistorien, kan endast förklaras sålunda, att br P., som vid dessa nya ps. nödvändigt ville hafva åran af anvisningen på förfatlaren, tog upp tvenne sid psalmarbetet särdeles utmärkta namn, så att, då en gång den verklige författaren, endera af dem begge, bevisligen framställdes, han med en hädansängen stor publicist måtte kunna utropa: detta hafva vi sagt förut. Förestående lista med namn, hvilka br P. upptagit, men hvilka antingen alldeles icke eller ock icke på alla angifna ställen borde finnas i vtåra noulmhSabkaor branda nndortecknad hatvdkligt Ala