0 Frondörerna. Då vi fö några dagar sedan infördei bladet en, un r vädjande till vår opartiskhet, till oss in nd artikel, som framställde en annan åsigt om operan Frondörerna än den, som förut blifvit i Aftonbladet uttalad, insågo vi lätt, att detta skulle framkalla en längre skriftvexling. Vi ha också redan infört och meddela i dag ytterligare ett a insända genmälen. För vår del vilja vi blott beklaga, . att man från ingendera sidan ingått på en grundlig motivering af sina åsigter ur rent musikalisk synpunkt, utan hufvudsakligen inskränkt sig till temligen häftiga protester och kontraprotester. För mera af sådan art kunna vi icke lemna utrymme i bladet. Til Redaktionen af Aftonbladet! Det är tyvärr en sanning, men en rätt nedslående sanning, att sällan uppträder i vårt kära fädernesland en konstnär med ett snillrikt arbete, utan att från något håll försök göras att beröfva honom äran deraf. Atskilliga af dem, som befatta sig med samma konst, såväl dilettanter som konstnärer, taga det såsom. en Eon förolämpning att någon mäktar tadkomma hvad de sjelfva ej förmå. För låga naturer är andras öfverlägsenhet alltid svår att tåla. Sällan bland de många har ett mera slående bevis på sanningen af denna bedröfliga företeelse lemnats, än det man får läsa i Aftonbladet för den 29 December i en läng artikel öfver operan Frondörerna. Den, som eger eg känsla för sin nationalitet, borde väl alltid, vid framträdandet af det bästa som någonsin i en viss riktning af en svensk man producerats, med glädje och stolthet hafva emottagit en sådan heder för sitt land. Vi slå oss nog mycket och ofta för bröstet öfver våra framfarna storheter; hvarföre då ej äfven hylla den lefvandes förtjenst? Svaret härpå ligger helt enkelt i den lefvandes olycka att lefva, hvilken olycka ytterligare ökas af omstängigheten att af oss vara personligen känd, agligen kunna ses och måhända bo på samma gata som vi sjelfva. Vi kunna ej, med bästa vilja, beklaga Frondörernas författare, ehuru hans äldre verk till och med tagas till -kastpjeser vid stormlöpningen af den, som skämtsamt nog kallar sig Opartisk?. Vi råkade samma afton att läsa en teatervåns anmärkning mot musiken i Frondörerna, att han ännu ingen ång hört skomakarepojkarne sjunga visor erur. Tyvärr för dessa konstälskare, finna de, t. ex. i Beethovens odödliga mästerverk, ej heller bättre tillfälle till detta slag af konstnjutniag. Det förefaller oss icke otroligt att vår ?Opartiske? torde tillhöra samma Len publik och för öfrigt aktningsvärda yrke, samt att det vore önskligt att han stannade vid sin läst och ville lemna musiken i fred. Vi styrkas så mycket mera i denna förmodan af åsigten, att vore han af annan än skomakarenatur, så borde han väl hafva funnit annat att orda öfver i ett verk sådant som detta, än ett ifrigt sökande efter brister, som möjligen kunna häfta dervid. En sann konstnärsnatur skulle, i stället för en mängd lumpna skäl för sina anmärkningar, deri hafva funnit denna innerliga hjertlighet, denna melodiösa enkelhet, denna sköna form, detta oafbrutna välljud, denna rena, ädla och varmt musikaliska anda, som aldrig förnekar sig och som sedan lång tid merendels försvunnit från våra nyare operakompositörers partiturer, samt 1 rikt mått godtgörer hvad de till största delen i blott obetydligheter bestående af den ?Opartiske? uppspårade och uppradade bristerna förbrutit. Det är icke med estetiskt lärda öron af sådan art man förstår hjertats språk. Det är icke så vi älska att emottaga och njuta af ett snillrikt verk, och vi kunna blott uppriktigt beklaga dens vanlottade och fullkomligt omusikaliska natur, som -efter åhörandet deraf ej erfar annat intryck än en jagtlust efter hvad han förstår med briter, och afläggnar sig mea den ?Opartiskes? föga afundsvärda känslor, för att såsom ett annat kryp utgjuta sitt gift. Kan en sådan kallas opartisk, då må man villigt i alla sina dagar kalla sig Partisk. ill Redaktionen af Aftonbladet! För bedömandet af en konstprodukt måste nödvändigt afseende fästas vid författarens intentioner. Utan att här vilja vidlyftigt orda om hr Lindblads förtjenster och Ce a -. erg US FRA I