åg röst. Och operatören var er onkel George. j Vid dessa få ord stod hela den förskräckiga sanningen för mig. YTrösta er med att hans lifs långa maryrdom nu är förbi, fortfor pastorn. CHan ar nu fått gå till ro, han frid. Han och hans lilla älskling förstå hvarandra och iro nu lyckliga tillsammans. -Denna tanke uppehöll honom fill det sista på hans dödsbädd. Han talade alltid om er syster som sin lilla älskling. Han trodde fullt och ast, att hon-väntade på honom: för att föråta och trösta honom i en annan verld — och hvem skall. väl våga söga att derna ro blef bedragen?4 3 : Icke jag! Säkert ingen, som någonsin ilskat och lidit! : Pet var ur sjelfva djupet af sin sjelförsakande kärlek för detta barn som han hemtade det olycksbringande modet att företaga operationenX, forifor pres Er far kände en naturlig fasa derför. Alla hans medbröder i yrket, som han rådfr gade, betviflade lämpligheten af hvarje att operera bölden i det egendoml och tillstånd, hvaruti den befann sig tillkallades. Endast er onkel var af tanke. Han var alltför blygsam och kadragen att säga så, men er mor kom underfund dermed. Det sköna barnets ställdhet uppfyllde henne med förskräd hon var förtviflad nog att hänga sig fast vid det svagaste hopp att undanrödja det, som någon kunde skänka henne, och hon öfvertälade er onkel att praktiskt bevisa sin tro. Hennes fasa för att se barnet vanstäldt och hennes tröstlöshet vid fanken på, att det skulle fortfara hela-hennes lif, tyckas hatva jort henne alldeles blind för hvarje naturffa känsla af.operationens fara... Det är svårt