9 VARUERA RER Ce 20 UU. Man har i dessa dagar erhållit ett nytt bevis derpå, huru den statskyrkliga prelaturen vill betrakta sig såsom snart sagdt oinskränkt errskahde 1 allt kyrkligt, och huru den vill Trånkänna sjelfva folket, menigheterna, hvarje rätt och auktoritet i fråga om de kyrkliga angelägenheterna ochs den religiösa undervisningen. Om i något ämne en allmän öfvertygelse hunnit utbilda sig och kommit till klarhet, så torde det Våra i fråga Om bristerna i den nuvarande religionsundervisningen för barn, -om det förderfliga, begreppsförvirrande och det religiösa intresset dödande i den gängse katekesutanläsningen. 7 Vid. sednaste riksdag; gjorde sig, trots ihärdigt motstånd från det högvördiga ståndets sida, den mening gäl ande, att någonting måste göras för att stäfja den skadliga katekesutanläsningen, och ständerna uttalade i en skrifvelse fill K. M. den åsigt, att under förutsättning af föregående muntlig förklaring och: utläggning, utanläsning af Luthers lilla katekes må ega rum, hvaremot den vidlyftigare förklaring öfver nyssnämde lilla katekes, som nu är eller framdeles kan varda antagen, endast bör såsom handledning: vid religionsundervisningen och icke till. -utanläsning begagnas. : Denna ständernas skrifvelse har blifvit domkapitlen delgifven, på det de måtte med utlåtanden i ämnet inkomma. Man kunde lätt på förhand sluta, huru en stor del af degsa utlåtanden skulle vara beskäffade. Det ER inpluggandet af dogmer skall naturligtvis gerna af hierarkien vidmakthållas, äfven om det står i strid mot hela folkets känsla och öfvertygelse och äfven om det verkar: alldeles motsatsen af det som med religioheundervisningen afses: Det är Lunds domkapitel, som den äran tillkommer att nu ha först. uppträdt och ställt sig i spetsen för det hierarkiska yrkandet, att svenska folket. prelaturen till behag, skall tvingas att bibehålla den förhätliga och förderfliga katekesutanläsningen i hela sin nuvarande utsträckning. Ronde domkapitel shar i sitt under den December afgifna utlåtande förklarat, att domkapitlet för sin del är Xförvissadt, att vi för den säkra och fasta kristendomskunskap, som finnes hos vår, svenska allmoge, hafva till ej ringa sdel ätt tacka-denynu, blott för de tillfälliga missbrukens skull, så mycket -och-så högljudt klandrade katekesutanläsningen. I denna sin öfvertygelse stadfästes domkapitlet särskilt af det Sobestridliga erfarenhetsrön, hvars riktighet 4vid kristendomsförhör i församlingarne städse bekräftar sig, att nemligen katekesSutanläsningen aldrig står i ett omvändt förhållande till sjelfva kristendomskunskapen, utan att tvärtom den verkliga insigten i kristendomens lärostycken nästan i hvarje församling befinnes i samma mån klar och god, som man der påträffar en med omsorg vårdad, säker och redig utanläsning. Vid sådant förhållande kan domkapitlet ej Sannat än anse såsom en dyr pligt att, 1 hvad på dess underdåniga röst kan bero, söka motarbeta alla sådana åtgärder, genom hvilka ur våra folkskolor skulle förSvisas en undervisningsmetod, hvilken hittills -burit så goda frukter och hvars frukter hädanefter, om dess missbruk undanrödjas, utan tvifvel. skola blifva ännu bättre och ymnigare. På grund af hvad nu i Stunderdånighet anfördtblifvit vågar domkaXcpitlet underdånigst hemställa, att rikets Sständers ifrågavarande skrifvelse icke måtte till någon annan åtgärd föranleda, än att yederbörande i nåder förständigas tillse, att de i den antagna lärobokens Erinran för Sskol-lärarer förekommande föreskrifter måtte vid kristendomsundervisningen i skoJorna blifva behörigen iakttagna. fESåsom oftast brukar vara fallet i vigtigare frågor, som närmare beröra det kyrkiga och. religiösa lifvet, har domkapitlet: preses varit af annan mening än dessledamöter: Biskop Thomander har reserverat sig emot utlåtandet, men hans afgifna reservation är så underligt och sväfvande hållen, att det icke är Tätt att se, hvarthän den vill. Det tyckes som skulle här infälle warit för Thomander att med-all k ft och klarhet uppträda för menigheternas rät: och för det religiösa lifvet emot den andelösa kyrkliga slentrianen. Reservationen har följande lydelse: 2 Hvad regeringsmakt eller rådplägande förSamlingar. yttra rörande religionsundervisningen måste i -det längsta uttydas så att det öfverensstämmer med den vetenskaps kraf hvilken afrandet tillkommer. . Någon deremot stridande gs utfärdande kan icke ifrågakomma och finnes icke heller i vår församling. Att Luthers lilla kateches bör äfycn utantill läras, derom äro alla öfverens. Någon annan lärobok, som under nuvarande förhållanden borde till allmänt bruk föreskrifvas, är mig icke bekant. Rikets ständer äro vårt endailag föreskrifna kyrkomöte, Detta kyrkomöte har uttalat ett nästan fullständigt misstroende till hvad dess iesterliga ledamöter häratinnan föreslagit. Saker bör då lemnas der den står med den högst ohimpliga Lindblomska läroboken. Man skadar alltid sin sak genom att, om än af-den mest välmenta varsamhet, vidhålla och öfverskyla misstag som bort oförskräckt till spillo ifvas. Hela def form, i hvilken man rör sig, är förfelad. Man ir på en farlig vig, när så dänt, som vinner det högre presterskapets varmaste loford, mötes med köld af nästan hela församlingen !, et skall bli intressant nog att erfara en ställning den nye ecklesiastikministern komun att intaga i denna fråga, huruvida 1 cm gig böra fästa mera afseende på en ET Ysrna uttalade öfvertygelsen i den-al snar -adora prelaters önskan att landet, eller på 1.25 måtte ignoreras : eller denna öfvertygelse n. S Ne fila betfräma ndertryekas, för att der Pi andlig sjelf