fn sedan beslöt jag våga det yttersta; jag ick på morgonen hem från Keeding en yp-perlig uppsättning svarta kläder; jag tog mig dem och använde en hel timma för attknyta min halsduk, ty hon har så ytterst fin smak; hon har varit ett helt år i Paris. Jag anlände utan äfventyr till hennes bo ning på den vanliga timman, klockan fem; jag lyckades att obemärkt af hennes pigor som afsky mig, emedan baron von Vippen köpt deras tillgifvenhet. få tillfälle att mönstra mig i den stora salsspe eln; jag kunde icke upptäcka ett enda fel dller damkorn på ee utvärtes; Ne ad en snöivit lilja; jag kände mig fullkomligt trygg och SS : hennes förmak; HO BOTT djupad i en fransysk roman —jag tror författaren heter Balzae —jag läser aldrig romaner, men jag har hört Henne uttala detta namn med beundran och hänförelse ; dock kastade hongbort boken, steg upp och kom em0i mig;-ljufvare än någonsin. Hon gaf mig sin lilla hand helt obesvärad och förde mig in i ett inre rum, som förut varit stängdt för mig. Ack, det är hennes egen sängkammare; ett paradis af grönt siden och snöhvitt tyll, doftande af älta rose från Smyrna. Hon satte sig ien svällande emma och tramsträckte sina små täcka fötter på en pall, å hvars dyna prunkar en virkad blomsterorg i bjertaste färger; jag bäfvade för deita onda förebud, men hon smålog så förbindligt, sänkte de långfransadeögonlocken juft ygsamt öfver de alltför mycket strålande blickarna lutade hufvudet med det svarta håret åt sidan mot en snöhvit kudde) knäppte ihop sina händer och var tyst för att läta mig ensam få-ordet. Aldrig hade hon förut synts mig så ojemförligt skön, en trollglans af obeskrifliga behag omstrålade henne, dylikt hade jag ej förut ebs kunnat tänka mig: jag tjusades underbart, mitt hjerta klappade våldsamt; jaga rang fram till henne, knä föll och: skulle börja mitt lilla länge. öfvertänkta, lämpliga, vackra tal, men förmådde icke framstamma ett endå ord, Utan suc