Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 18 December. Frågan om Venetiens afträdande till Sar dinien mot en lösesumma börjar lifligt sy selsätta de diplomatiska kretsarna. Det för stås af sig sjölft, att någon officiell under handling icke blifvit inledd för detta ända mål. På sin höjd har man känt sig fört och gjort officiösa och konfidentiella med. delanden; Men alla dementier till trots äl säken dock merit allvarsam än den österikiske 7 diplomatiet vill: medgifva. Denna diplomati talar i salongerna med förakt om afträdelseförslaget och förutspår att Österrike bestämdt skall vägra ingå derpå, emedan det aldrig kän låta dagtinga med sig om en hederssak. Emellertid kan man taga för afgjordt, att England på allvar tänker på saken. Ett rykte har varit i omlopp, at Richard Cobden skulle ha erbjudit sig at! resa till Wien för att officiöst underhandla om Venetiens försäljning, hvilket måhända hade blifvit svårare än afslutandet af det engelskt-franskahandelsfördraget. Jag vet ej om Cobdens anbud att åtaga sig en kon fidentiel beskickning kan: komma att ant as. Den ryktbare Töbandlaren tyckes emelertid ej för närvarande: skola begifva se till Wien. Men hvad som är säkert är, underhandlingarne rörande denna vigtioa angelägenhet skola ske på den vanliga dipomatigke vägen, samt att Englands sändeud i Berlin och Wien, lorderna Loftus och Bloomfield, skola kallas till London, der rådplägningar komma att hållas om ifrågavarande förslag. R En och annan påstår, att Österrike icke med alltför stor stolthet skall afvisa förslaget, emedan det hoppas utom lösesumman erhålla ersättning i område vid nedre Donau. Detta lär vara det anspråk, som wienerkåbinettet ämnar framställa, då saken kommer på sin spets. Man bör lägga märke till, att broschyren om Venetiens afträdande, hvilken tillskrifves hr Pereire och som nyligen blifvit med högvederbörligt. gillande utgifven i Paris, äfven talar om en territoriel ersättning såsom corollarium till lösesumman.; Men man får likväl ej förbise, att ett dylikt arrangemang. svårligen. skulle vinna den ottomaniska Portens eller ens Englands-samtycke. en preussiska regeringens ställning ti denna fråga är temligen besynnerlig. Mån inser, att berlinerkabinettet icke gerna kan i Wien väcka förslag om Venetiens försäljning. Preussen kan ej en gång öppet understödja detta förslag, som de ministeriella korrespondenserna från Berlin till flera tidningar gifva sig sken af att desavuera. Icke förthy är diplomatien öfvertygad om. att Preussen ifrigt önskar, att detta förslag, som skulle återskänka fred åt Europa samt be spara Tyskland och vårt land de oerhörda uppoffringarne för ett förr eller senare öund vikligt krig, måtte -gå igenom. Man ka också vara viss på, att om Preussen ick öppet gynnar försäljningsförslaget, så ska det ej hellerspå något sätt motarbeta det. Med ett Ort, denna lösning diskuteras allt mer och mer, och man får ej längre skratta deråt såsom en lös gissning eller ett tidningsrykte. En diplomat, hvars uppmärksamhet man ville fästa på den ringa sannolikheten af försäljningsförslagets antagande, erinrade om Voltaires yttrande, då han, på tal om Amerikas upptäckande, sade, att så länge det ej skett, fann Kristoffer Columbus alla klentrogna och gäckande; men. då det nya fastlandet var upptäckt, menade man att det var en sedan gammalt känd sak. Den allmänna meningen :i Berlin, hvilken var ganska harmsen i anledning af den stie-. berska rättegången och de skandaler den framdrog i ljuset, har nu lugnat sig något efter justitieministern Simons afsked, hvil-: HÖST