DEN RÖDA NÄSAN. STOCKHOLMS-SAGEN AF NEPOMUK. I början ef trettiotalet en månljus De cemberqväll, då nordostvinden biåste ryskt på Norrbro, att alla vandrare dersti es skyndade sig eå mycket de förmådde för att hinna undan till e syntes en enda lång her kelkappa, gå helt! känslolös för Ovö ) Gladman, en ståtlig fyrliofemå känd som en treflig och mur karl, hvilken annars-alltid brukade Ta, i affärer och än efter nöjen. Hans el cå lilliga blick var stel, hans förut röda der voro bleka, deras rosenfärg tycktes hafva samlat sig på spetsen ef hans djerfya näsa. Han stannade vid broändan och blickade dyster på strömmen, som brasade ovanligt hemskt. Han led tydligen af någon bitter smärta, som gränsade till förtviflan. ; Plötsligt stannade bredvid honom en-liten. fetlagd, i frisrock rustad herre, med mycket röd näsa. Han mönstrade notarien med en snabb blick, smålog fryntligt och sade: Det var högst trefligt, gamle vän, alt je råkade dig; jag tager dig i beslag för G : D a aftonen.? ; essa ord förvånade Gladman; de begge herrarne hade väl druckitbrorskål i Upsalå, som studenter, och sedan i tjugo år mött och nickat åt hvarandra på Stockholms a men aldrig umgåtts; den lille hade lifvit köpman, och sades sky sina forna! Upsalakamrater, af fruktan att de skulle be-! gära borgen eller ficklån af honom: Hvad orsak förmådde honom att stanna -ochtilltala notarien? Nyfikenhet att få veta detta skingrade för ögonblicket Gladmans bekymmer, så ett han svarade: -KSK Pjertans gerna? Eke i