STOCKHOLM den 23 Dec. Redan länge ha Europas blickar varit fästade på Napoleon III och det kan ej nekas. att hans åtgärder, vidtagna eller förmodade, ntöfvat ett stort inflytande ej mindre på den sommerciella och industriella verlden än på den politiska, Att detta inflytande vid ett och annat tillfälle varit välgörande är obestridligt; att det deremot någon gång haft en alldeles motsatt verkan, lärer ejheller kunns döljas. Hvad som emellertid utöfvat den mest olycksbringande verkan på hans samtid, är det beslöjade, det vacklande, det oroliga och fantastiska, som utmärker hans politiks skaplynne. Häraf bar vid mer än ett tillfälle Frankrike och Europa fått lida. Härom inne håller det sednaste häftet af engelska tidskrifwen Economist åtskilliga tänkvärda betraktelser, dem vi här i utdrag meddela. Efter att ha inledt sin artikel med några anmärkningar öfver huru olika omdömena utfaliit om kejsarens karakter, i det han än upphöjes såsom den mest djupsinnige statsman. än nedsättes till en svag och kortsynt regent, örklarar förf. sin egen åsigt vara den, at: Frankrikes nuvarande beberrskare är en alltför orolig ande att kunna vara eller ens gälla för en verkligt stor cth vis man, samt at: hans handlingar ofta burit en stämpel af stark inkonseqvens. Han utvecklar vidare denne åsigt på följande sätt: — Trenne exempel rå denna inkonseqvens ligga tör hvar mans ögon. Allt sedan kejsarena tronbestigning har det utgjort ett at hans med mesta förkärlek omfattade offent liga syften att utveckla Frankrikes materiell: !ycka — att uppmunt:a dess åkerbruk, at: allt mer och mer tiligodogöra: dess tillgångar medelst mångdubblade jernvägar, att utvidge dess handel genom borttagande af förbud. och i stället införa en ytterst varsam och motifierad form af frihandelssystemet. Han insåg ganska väl, att om han kunde skänka allmogen ett förbättradt jordbruk och borgaren :n utvidgad handel, ingenting skulle kucnz verksammare bidraga till befästandet af han: makt och hans dynasti. Men lugn vär dei eftergifliga vilkoret, sjelfva lifsluften fö: ndustriell verksamhet och merkantil föresamhetsanda, Af alla slags menniskor ärs köpmän de som ha mesta behof att kännz sig säkra, att kunna till en viss grad beräkns :ramtiden; — och det är just detta, som Ludvig Napoleon aldrig vill tillåta dem ati göra. Han förmanar dem att vara lugna ock djerfva, han försäkrar dem, att de ha ingenting att frukta; att han ej har några planer. som i ringaste mån kunna störa eller hot Europas lugn. Men under allt detta åstadkomma hans handlingar ständigt villrådighet och misstro. Han är så orolig, att ingen vei cvad han härnäst vill företaga sig, men alls vänta sig städse någonting nytt och ovanligt. Hans rustningar fortgå med kraft, hans intriger oafbrutet; han har invant allmänna opinionen i Europa att befinna sig i ett tillstånö af feberaktig väntan. Följden af allt detti är, att hans förmaningar och försäkringar ej anses ega det ringaste värde; Frankrikes köp män våga ej utsträcka sin kredit eller dra på framtiden, ty de veta, att i hvarje ögonblick ett enda ord eller bref från kejsaren kan omintetgöra deras bäst uppgjorda planer. Och af samma skäl tveka arbetsgifvarne att använda folk; bandtverkarne i Paris äro utan arbete, och bodegarne sucka förgäfves efte: en lifig och vinstgifvande afsättning. Det är vidare en allmän tro hos dem, som äro bäst i tillfälle att kumna bilda sig en opiaion, att kejsaren gifvit först sitt bifall och derpå sin uppmuntran åt Victor Emanuel: företeg och italienska halföns förening under denna konuvgsspira. Det söges äfven att ban uppmanat de piemontesiska generalerns ich myndigheterna att skyndsamt gripa verket in; säkert är, att han ingenting gjort för att hindra dem. Och nu i elfte timman, då verket var nära fuliändadt, då en skymt af bifall eller ock blott en fortsatt overksamhei skulle ha försäkrat honom om de italienske patiioternas tacksamhet och beundran — komner han emellan med ett förbud för Gaöta: sombardering, en åtgärd, som ej kan ha något annat resultat än en stor och onödig lodsutgjute!se, de södra provinsernas återrörsättande i anarki, och möjligen att bioitsälla bela det ärofulla företagets framgång. Hvilken bevekelsegrund åtgärden än må hafva, så företer den en besynnerlig och bjert motsats till hans förra politik. Och hela fortsången af hans handlingssätt från början til: lut i afseende på den italienska frågan har ; sjelfva verket mer än någonting annat rubt vår tro på honom såsom en statsman med klara och bestämda politiska grundsatser. Hans sednaste dekreter rörande parlameniarisk offentlighet samt frihet i tal ochitryck förete det tredje exemplet på bans ixkonseqvens. Vi betvifla ej hans uppriktighet härutinsan, och grefve Persignys utnämning är ost en borgen för densamma. Kejsaren finner nu satt ban har drifvit förtryckssystemet för långt. dan önskar uppriktigt att lära känna franska olkets tankar och åsigter, och finner att en slafbunden press och en representantkammarc sådan som den nuvarande ej kunna motsvars ietta ändamål. Han kunde ha förutsett all: etta, men han gjorde det icke. Och har har ieke ens nu någon tanke på att låte kammaren eller pressen diktera hans politik kontrollera hans vilja eller sätta sig emot hans regering. Folket får välja hvem det behagar; men prefekterna och märerna måste göra allt hvad de kunna för att leda valet på rätta mannen. Undertiden stå despotismens gamla lagar qvar, ehuru tillämpningen förZlaras vara i grunden förändrad. Varningarne äro upphäfda, men systemet fortfar, Fängelserna äro öppnade; men säkerhetslåge ir ännu oförändrad, och kan återfylla dem när som helst. Nationen får behålla bufvudet, men betslet hålles ännu qvar i dess mun; FÖ SS SM RS TT 2 Å VTT RR