mål, helst han ännu den dag, då testamentet skulle ha blifvit upprättadt, vistades i Wisby. Anledningen dertill, att Lindroth vittnat falskt, vore den, att bensårsläkaren Carlsson, med hvilken Lindroth i flera år varit personligen bekant, år 1858 tillskrifvit Lindroth ett bref, innehållande begäran, att, som grossh. Lundgren till Grahns förmån upprättat ett af Carlsson och en annan person bevittnadt testamente å20,000 rdr bko, men samma testamente, ehuru Carlsson derom redan blifvit hörd såsom vittne, likväl i anseende dertill att det andra vittnet redan aflidi:, icke kunde blifva gällande, derest icke något vittne kunde i det aflidnes ställe anskaffas, Lindroth alltså måste blifva Carlssons medvittne, och således, för att Carlsson icke måtte blifva olycklig, vittna såsom han vittnat, helst sådant icke vore farligt, då testamentet verkligen blifvit upprättadt; hvarjemte Carlsson hade i berörda bref uppgifvit Lundgrens utseende och bostad m. m. samt tillkännagifvit, att Lindroth, angående det ifrågaställda vittnesmålet, skulle erhålla bref från borgmästaren Mellbin; att Lindroth kort derefter också erhöll ett dylikt bref, deri Mel bin, med bifogande af Carlssons afgifna vittnesberättelse och fullmakt, anmodat Lindroth, att anskaffa någon person, som, i egenskap af ombud, fogade anstalt derom att Lindroth blefve hörd; men som Lindroth icke visste, till hvilken han i sådant hinscende kunde vända sig, anmälte han detta i ett till Mellbin aflåtet bref: att Lindroth sedermera, på ansökning af stadsfiskalen Bezen, såsom Grabns ombud hördes som vittne inför Carlskrona rådhusrätt och dervid afgaf en med Carlssons vittnesmål och särskildt lemnade uppgifter öfverensstämmande berättelse: att Lindroth, efter sin ankomst till Stockholm förlidet år, först besökt borgmästaren Mellbin, hvilken, under samtal om testamentstvisten, tycktes tro, att Grahns anspråk vore lagligt: att äfven Grahn, med hvilken Lindroth gjort bekantskap kort innan han hos Stockholms rådhusrätt hördes och vidhöll sitt falska vittnesmål, dervid låtsat sig vara öfvertygad att allt vore riktigt: samt att Lindroth, som hitrest endast för sitt nöje, utan att någon derom anmodat honom, erhållit vid sin återresa till Blekinge 50 rdr bko såsom resekostnadsersättning af borgmästareo Mellbin; hvarjemte Lindroth för sitt vittnesmål af Grahn bekommit icke allenast en, af Lindroth numera sönderrifven revers å 300 rdr, att betalas när testamentsmedlen utfallit, notan äfven till julen 1859 i bref 10 rår. Forsberg, 56 år gammal, hade hösten 1858 fått bref från Carlsson, som hon i många år kände, med begäran att för samtal om en angelzgen sak få träffa henne vid viss tid på Mariefreds gästgifvaregård. Carlsson hade der i sällskap med Grahn uppgifvit, att han jemte Lindroth redan blifvit hörd såsom vittne om testamentet och dervid uppgifvit att ett fruntimmer varit närvarande, hvilket likvälicke kunde fås reda på, samt lofvat henne penningar, om hon ville i stället vittna hvad nämnde fruntimmer egde sig bekant. I början hade Forsberg vägrat, men slutligen, sedan Carlsson och Grahn, den sednare under tårar, svurit på att allt vore riktigt, låtit öfvertala sig att lotva beediga en attest, om hvars innehåll öfverenskommelse träffades. Forsberg hade derefter begifvit sig hit til! staden, der borgmästaren Mellbin efter hennes uppgifter författat den af henne inför rådbusrätten på aflagd vittnesed falskeligen tagna attesten. Grakn berättade vid de första förhören, att Carlsson skriftligen underrättat honom om tillvaron af testamentet, till följd hvaraf han i Juni 1858 begifvit g till Stockholm och har sedan alltjemt uppehållit g för rättegångens skull. Han hade icke haft ringaste anledning att betvifla riktigheten af de upplysningar han erhållit, och då han underrättades att : alla vittoen, utom Carlsson, erkänt att deras vitt-: nesmål voro falska, förklarade han, att han deruti ieke hade någon delaktighet, utan hade han städse uppmanat dem att hålla sig till sanningen. Vid ett senare förhör erkände han likväl, att alltsammans vore falskt och att bos honom efter erhållen underrättelse om Luadgrens död, först uppstått den tanken att suppdikta te tamentet: att Grahn härom skrifvit till bensårsläkaren Carlsson med begäran, att, om denne gillade planen, han då skulle till Grahn aflåta ett sådant bref, som kunde visas för hvem som helst, ionehålande underrättelse atttestamentet blifvit upprättadt och bevittnadt, med uppgift på hvilka vittnena voro: att Grahn, efter att hafva erhållit ett dylikt bref från Carlsson, och i sällskap med vittnet Magnussen begifvit sig hit till staden, uppsökt magister Sjöberg och, under uppgift, att testamentet vore muntligt, frågat om han ville åtaga sig utförandet af den redan då tilltänkta processen om testamentet; men, som Sjöberg sådant vägrat, enär testamentet icke blifvit skriftligen upprättadt, derefter vändt sig till borgmästaren Mellbin, hvilken, efter erhållen underrättelse derom, att testamentet vore skriftligen gjordt och bevittnadt af bensårsläkaren Carlsson och informatorn Lindroth, förklarat sig villig att i den blifvande rättegången uppträda såsom ombud tr Grahn, emot ett betingadt arfvode af 167, procan. utaf hvad som kunde vinnas: att Grahn och Carisson öfverenskommit att den sednare, hvilken lofvat blifva det ena testamentsvittnet, sedan Grahn beskrifvit Lundgrens utseende och bostad, skulle till afgifvande af falskt vittnesmål öfvertala Lindroth ech Forssberg; hvaremot Grahn i sådant hänseende förledt Hultman, Magnusson och Lundqvist, af hvilka I de två sistnämnde i sin ordning, på Grahns begäran, anskaffat och öfvertalat Ehrnström och Stadtlander: att Carlsson för sitt vittnesmål erhållit en af Grahn uthändigad revers å 1500 rår, att betalas då testamentsmedlen utföllo, hvilken revers, inlagd iett derefter försegladt konvolut, emellertid aflemnades till handlanden Palmqvist emot dennes till Carlsson utfäårdade recipisse af den 24 Angusti 1859: att Stadtlanders, Lundqvists, Ebrnströms, Magnussons, Lindroths och Forssbergs afgifna bekännelser voro sanna: att Forssberg vid mötet å Mariefreds gästgifvaregård (3:dje rummet till höger på nedra bottnen. väl undertecknat en af Carlsson uppsatt vittnesattest, eniot det att Grahn till Forssberg utgaf en revers å 300 rdr, hvilken af Carlsson bevittnades; men som samma attest af borgmästaren Sturnegk, för hvilken den uppvisades i ändamål att legaliseras, dervid åtecknades ungefär följande mening, denna attest är erkänd och undertecknad af en här icke känd person, som kallar sig Forssberg., kasserad:s attesten af borgmästaren Mellbin, hvilken selermera efter Forssbergs uppgifter uppsatte den attest, som Forssberg numera beedigat: samt att Grahn, som, för att icke ådraga sig misstinkar, uppgjort planen för bedrägeriets utförande så, att det skulle synas, som handlade Grahn endast på grund af de upplysningar, han af andra personer erhållit, och följaktligen vore i god tro, aldrig för sitt ombud, borgmästaren Mellbin, omtalat sin egen eller vittnenas brott-lighet, utan vore Mellbin derom okinnig, desto säkrare, som han flera gånger uppmanat dem att i sina berättelser strängt följa sanningen. Carlsson, som för 13 år sedan blifvit bekant med Grahn, förklarade att han aldrig hade bekommit något bref rörande testamentet, och att hans afgifna vittnesmål vore sanningsenligt. Dock visste han icke om testamentet blifvit upprättadt till förmån för Grahn ensam eller äfven för hans föräldrar och syskon. Gjord uppmärksam på vissa motsägelser i sin berättelse kunde han icke förklara sina olika utsar. Den i hans vittnesberättelse omförmälda biljett fråu Lundgren hade blifvit af dennes piga lemnad till klädmäklaren Lindberg. Vidare förklarade han att borgmästaren Mellbins skrifvare författat den af Carlsson beedigade vittnesattesten. Alla uppmaningar af polismästaren, Grahn och de öfriga vittnena till Carlsson att icke förlänga deras lidande genom att neka, besvarade han med ett fräckt vidhållande af sina uppgifter, förnekande såväl sitt bref till Lindroth som att hafva förmått Forsberg att vittna oriktigt. Mag. Sjöberg, upplysningsningsvis hörd, berättade: att Grahn vårtiden 1858 infunnit sig hos honom och uppgifvit, att han af doktor Carlsson i bref blifvit underrättad om testamentet, som han då sagt vara .mundtligen upprättadt. Hr Sjöberg hade vägrat åtaga sig rättegåhgen, emedan skriftlig testamentshandling ej funnes. Pantlånaren Palmqvist har upplyst, att han den 24 Aug. 1859 utaf Carlsson, emot till denne utgifvet recipisse, fått emottaga en utaf Grahn till Carlsson, för dennes besvär såsom vittne i Grahns process, utgifven, af Palmqvist bevittnad, revers å 1000 rdr bko, stäld att betalas, då processen blifvit till Grahns fördel utagerad, hvilken revers, inlagd i ett med Grahns sigill försegladt konvolut, Carlsson den 2 derpåföljde September, då han af Palmqvist fått låna 1.0 rdr rmt, medgifvit finge utgöra pant för samma lån: att Grahn detta oaktadt på aftonen den 31 sistlidne Oktober eller samma dag han första gången varit till förhör i målet inkallad, infunnit sig i Palmqvists bostad och, under hans frånvaro, öfvertalat Palmqvists hustru att uppbränna ofvannämnde konvolut med deri förvarade revers, under förklarande att denna dugde till intet, sedan Grahn blifvit häktad. Häröfver hörd förnekade Carlsson, att han af Grahn emottagit någon revers eller låtit uppbränua det af Palmqvist omförmälda förseglade konvolut, hvilket endast innehållit en till Carlsson af hans numera aflidna moster Gustafva Wilhelmina Lindgren utstäld ravers, försedd med borgen af enkan Widholm och hvilken revars Carlsson pantsatt hos Palmqvist för det erhållna lånet å 100 rdr bko. Borgmästaren Mellbin har iogifvit ett skriftligt an förande, och målet har till rådhusrätten blifvit remitteradt, der naturligtvis rånsakningen blifver offentlig, så att man får tillfälle att närmare erfara detaljerna, hvilka vi bär till en del efter andra tidningar anfört. Djurgårdsslagsmålet. Allmänna åklagarens besvärsskrift till kongl. hofräten. Till Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätt. Emot Danderyds skeppslags tingsrätts den 18 dennes afkunnade utslag uti målet mellan mig 1 egenskap af allmän åklagare å ena och löjtnanterna John Levin, Clas och Axel v. Mecklenburg samt C.F. Bibau m. fl. å andra sidan, tilltalade för slagsmål och Dag IP. Te STAN An 192 seldna Maj