fMontezemolo guvernör på Sicilien, Det måste i sånting väcka förvåning att medan man på andra ställen bar så stora svå: righeter att finna män för hvardaglighetens bestyr, Italien, detta under främmande ok så länge suckande Italien, har öfverflöd på kri gare och statsmän af första ordningen. Hur förklara detta? Emedan Italiens framstående män företrädesvis äro barn af sin tid. Gö; man sig underrättad om deras föregående lif så finner man att generalerna icke bildats på lustläger, och att statsmannen icke uteslutande hemtat sin visdom ur dammiga akter. De förra liksom de sednare hafva fostrats i lifvets stora skola. Ingen krigsminister eller ge. neral bestrider der folkbeväpningens nytta, ingen statsman rynkar der näsan åt pressen. Italiens störste fältherre är ännu i mångens ögon endast en fribytare och hans armå utgjordes endast af frivillige; de flesta af statsmännen, att börja med den störste, Cavour; hafva varit tidningsskrifvare. Detta sednare är äfven, förhållandet med markis Montezemolo, den: nuvarande guvernören öfver Sicilien. Då han är föga eller icke känd i vårt land, meddela vi efter ett af professor Danna nyligen utgifvet biografiskt arbete några underrättelser om denne man: Sedan Montezemolo fulländat sina studierj och tagit jurisdoktorsgraden 1826, började han sin tjenstgöring på den juridiska banan, men måste snart fly till Frankrike för sina liberala åsigter, som Han icke fruktade att högt förkunna. Från Frankrike begaf han sig till Belgien och inträdde såsom frivillig i den armå, som gjorde betrielsekriget mot Holland. Efter proklamerandet af Belgiens oberoende blef han för sina förtjenster utnämnd till officer vid belgiska armån. Efter erhållen nåd återvände han några år derefter till fäderneslandet, der han grundade il Supalbino, en månadsskrift i hvilken han införde många värdefulla artiklar af litterärt .och politiskt innehåll. Denna tidskrift var en af Piemonts bästa tidskrifter; men den hade att kämpa med alla de hir.der som skuggrädslan lade i vägen, och, emedan den var alltför italiensk, blef den efter fyra års förlopp förbjuden. Derefter arbetade Montezemolo i Lettere popolari, Revista Europea och Agrario Toscano. Han deltog i de vetenskapliga kongresserna i Pisi och Florens, och var verksam vid inrättandet af det turinska åkerbrukssällskapet. Här höll han ett mycket berömdt föredrag öfver associationen använd på jordbruket, som genom öfversättning spriddes i andra länder. Mot slutet af 1847 grundade han med Durando, Lanza och andra den kända tidningen Opinione, som tagit en så verksam del i den sednare tidens sträfvanden för Italiens enhet, och för några år sedan uppsatte hanisamma syftemål en annan tidning Independente, hvari han med. skarpsinnighet och sakkännedom behandladefrågor af den största vigt. Han valdes till deputerad för Garessio och i Juli månad 1848 till en af de kommissarier, som i Carl Alberts namn skulle mottsga makten af den provisoriska styrelsen i Lombardiet. År 1850 utnämndes Montezemolo till senator och hängaf sig nu åt grundliga nationalekonomiska studier, jemte det att han genom sina skrifter oaflåtet arbetade för Italiens frihet. Med en fast och beslutsam -karakter utprägladt i ett allvarligt yttre, förenade Montezemolo, liksom så rhånga andra af Italiens vu framstående män, högsinnade tänkesätt och det mest älskvärda umgänge. För dessa egenskaper utsågs han på sista tiden till guvernör öfver Nizza, men kunde ingenting uträtta mot det oblida öde, som rufvade öfver denna del af den italienska jorden. Nyligen blef Montezemolo utsedd till guvernör öfver Sicilien, ett uppdrag lika svårt som ärorikt, hvilket han, hängifven den italienska enheten och icke van att rygga tillbaka för de svåraste hinder, skall utföra till sitt fäderneslands största belåtenhet. Då Montezemolo utnämndes till denna ansvarsfulla post, hade han dragit sig undan i det enskilda lifvets lugn och uppehöll sig i Brescia, der han egnade alla omsorger åt en sjuk, nära hundra år ammal fader. Men när det kräfver, offrar et unga Itaalien allt på fäderneslandets altare.