rar, med sorgtalligt undvikande at alla ulltr satser derutöfver. Sommartid borde kroppsöfningar företagas; i början endast med afsigt stt utveckla kroppsanlagen till böjhghet, styrka h jemnvigt i rörelser, och från denna allänna gyn nastik sedermera öfvergå till den militära, eller utbildandet af förmågan att en skildt och ihop med andra kunna stå, vända sig och gå, hvilken i ungdomen lätt lärda konst skulle vidare tillämpas till hvarjehande enklare trupprörelser, under begagnande och förklaring af dervid förekommande kommando: Ord, 0. 8 VI — — — — SL Det bör ock anmärkas, att militäröfningar iro mindre främmande för dessa inrättninga: de vid första påseendet synas. A!l sådan äfning utgör blott en del af den allmänna symnastiken, hvars föremål är lika så väl troppeas skydd och försvar, som dess utveckling och förkofran. Detär redan såsom grundsats antaget, att gymnastisk undervisning bö införas vid allmänna läroverken. Den begag088 — — — såsom ett till folkbildningen absolut hörande element; och den som tror at militärexercis, marscher, evolutioner, fäktning med olika slags vapen, m. m. ej kunna i yngre åren bringas till färdighet, kan lätt öfver tygas om sitt misstag, om ban vill taga kännedom om de öfningar som dagligen förekomma på härvarande gymnastiska central institut. Det är ett gammalt svenskt bruk, att vid kyrkorna, hvarje söndag om sommaren, anälla vapenöfningar efter Gudstjenstens slut. Det påbjöds af Gustaf II Adolf, som till hvarje kyrka lät utlemna gevär och ammunition til! bussarnes öfvande. Detta bruk, hvaraf e lemning finnes i sednare tiders kyrkoparader. kunde måhända icke utan fördel återupptagas. för att underhålla, till inrotad vana utbilds och praktiskt tillämpa den elementära undervisning som skolan lemnat. Till dep tiden undervisning hörde ätvea att inhemta kännedom om geväret och färdighet i dess handterande samt målskjutning. Årligen kasseras och delvis, försäljes ett antal gevär, som, eburu i verklig tjenst obrukbara, dock kunde iståndsättas för att till exercis begagnas. Endast ett ringare antal gevär behöfde till målskju!ning utlemnas. s Om man;zkulle anse de skäl alltför bindande, som möjligen kunna anföras emot söndagsexerciser, så kunde principen af de fordnz rekrytmötena, korporalskapsoch kompanivis. lätt tillämpas till ifrågavarande öfningar. Af de ursprungligen månadtliga kompanimötera äro nu en del hopslagna med regementsmötena, en del åter indragna, mot särskild til staten lemnad ersättning, som äfven upphört. Men iden af sådana förberedande, eller rekrytöfningar, verkställda i mindre kretsar, inom eller nära hemmet, har mycket som talar för sig, synnerligen i ekonomiskt hänseende. 1 tillämpning bäraf kunde inom hvarje socken eller skoldistrikt vapenöfningar anställas nigra dagar hvarje sommar, vid kyrka eller ar.nan samlingsplats, med de från skolan ugångna ynglingar, i lika ändamål med nyssnämnda söndagsexerciser. Den enda kostnad dessa öfningar skulle tillskynda de exercerande, vore den obetydliga af en för dagen medförd matsäck. Sista sommaren, vid inträdet i 20:de åldersåret, kunde det unga manskapet erhålla någon längre öfningstid, antingen under ett fortsatt möte eller ock i tvenne kortare sådana, för att sålunda, väl förberedt i enskild kunskap och färdighet, kunna det följande året ingå i beväringens led, med aytta deltaga i dess gemensamma vapenoc! fälttjenstöfningar, samt framför allt inhemta den disciplinära hållning och den militärisks takt som ger anda och lif åt krigsyrket. På detta sätt skulle det större öfningslägret upphöra att vara en rekrytskola, och bli hvad det borde vara: en tillämpningsskola för befäl och manskap, en efterbildning a! fältlifvet och fälttjensten, lättfattlig för det redan öfvade begreppet och möjlig att i minnet bibehålla. Det är redan sagdt, att den allmänna bildningen bör i gradvis stigande omfattning wu!vecklas vid de allmänna litoverken, och så ledes äfven militärbildningen, —— — — — Militärundervisningen vid gymnasierna, såvsl len teoretiska som praktiska, borde ha samma öremål och utsträckning som nu vid krigs akademien, hvilken följaktligen kunde försvinna; Jet vill säga, hvarje gymnasium blefve, uten rubbning i öfrigt af dess föremål och v samhet, detsamma som krigsakademien nu i; en bildningsanstalt för Imieofficerare — mn ce med den väsendtliga skilnad, att gymnasiets ull universitetet eller näringarne utgående elever hos sig förenade den fullbildade kajct tens och gymnasistens hela militäriska och omilitäriska kunskapsförråd. Förf. antager bär att inkast skulle komma att göras i afseende på det militära läroelememtets intrång på andra ämnen, men anse: att en ändring i skolplanen, hvarvid vissa ärnoen finge något maka åt sig, kunde 1 mna tillräcklig tid för studier och deraf blifvar e kunskap af sådan art, som möjligtvis kan komma att afgöra om statens upplösning elle: bestånd. Dessutom bör man icke glömma, a! det är genom nödig jemnvigt emellan utvecklingen af de intellektuella förmögenheterns och de fysiska som ungdomlig friskhet och båg böra underhållas och förökas. Den bearade tidsförlusten är icke heller så betydlig. Vid krigsakademien upptaga nu alla militärimnena med gymnastiken, exercis ms. m., icke fullt ett år af de 6 som i medeltal åtgå fö: bela kursen. Men vid gymnasium skulie denns id ansenligen förkortas, till följd af den fördighet i sistnämnda ämnen, som vid föregå ende öfningar blifvit vunnen, innan inträdet i gymnasinm. Äfven vid: universitetet borde krigsveten skapen ha egna lärostolar. Men bär Borde ämnet behandlas från en allmän omfattande synpunkt; — från politikens och statskunskapeng, med ledning af den erfarenhet historie lemnat, och med tillämpning till vårt land: naturliga beskaffenhet, gränser, tillgångar, in kning 0. s Vv. Detta slags krigsRR,