påtryckningr om någonsin en korporation skall reformera 8ig sjelf, om en klass skall dela med sig åt andra det inflytande den förut ensam innehaft. Man glömmer; då man bedömer ståndet, att det är — ett stånd och följaktligen måste dragas med ståndsväsendets lyten; och man glömmer tillika, att den såsom motvigt deremot verkande yttre påtryckningen utöfvat hos bondeståndet ett märkbart inflytande, i det frågan vunnit betydlig terräng mellan hvarje gång den der förekommit, samt att det ej är mycket sannolikt, att ståndet än en gång skall vilja utsätta sig för den storm af ogillande, som utbröt öfver detsamma med anledning af beslutet. vid förra riksdagen. Dock, i ett fall är det icke blott möjligt, utan till och med ganska troligt att ståndet så gör, nemligen om yrkandet på en genomgripande reform lemnas utan allt afseende. Man kan då med temlig visshet påräkna, att från bondeståndets sida få höra dessa inkast: hvarföre skola vi med andra dela det inflytande, som vi ega på representationen, då man ej vill: ens höra talas om, att de privilegierade stånden skola åt folket afstå sina usurperade rättigheter? Blifva väl adel och prester mera benägna för en genomgripande reform derföre att bondeståndet hos sig inrymt nya samhällselementer? Är det ej påtagligt att de privilegierade ståndens samtycke till förändringar, som ej rubba ett grand af deras-inflytande, härrör hufvudsakligen derifrån, att de vilja minska den utifrån kommande påtryckningen för reformen? Dessa resonnementer äro ej våra, men vi ega någon kännedom om tänkesätten i bondeståndet, och vi våga med temlig säkerhet förutsäga, att de skola göra sig gällande inom detta stånd för den händelse vi antydt. Deremot, om deltagandet för den stora reformen blir allmänt och lifligt, om regeringen visar någon benägenhet att lyssna till.de fölkvalda ståndens och till nationens önskningar, så är det högst sannolikt att bondeståndet ej skall motsätta sig den s. k. förstärkningen, just i känslan af att dess intresse för den stora reformen skulle blifva misstänkt, om ståndet ej bifölle de mindre. En allmän och kraftig påtryckning från den allmänna meningen skulle, om det behöfdes, göra det öfriga. Äfven hvad de årliga riksdagarne angår, synes rlågon utsigt att vinna bondeståndets samtycke endast och allenast förefinnas i det fall, att man på båll, der man något kan uträtta, visar sig ha allvar med ena genomgripande reform. Utom den obenägenhet som i allmänhet förefanns hos ståndet mot detta förslag, och som -härflyter af enakanda skäl som föranledde förkastandet af förslaget om uppskof i riksdag, hörde man bland sista riksdagens bondestånd den åsigt ganska allmänt uttalas, att de årliga riksdagarne hufvudsakligen skulle blifva till gagn för adeln, som derigenom befriades från den svårighet ståndet haft att under sommarmånaderna fullgöra sin representationsskyldighet, och att en bland de mest i ögonen springande orimligheter på riddarhuset, nemligen dess anibulatoriska besät:ning. på sådant sätt skulle blifva mindre märkbar och anfallen mot ståndets representationsrätt följaktligen mindre häftigå. Förnimmes icke något allvar med den stora reformen, skola, befara vi, dessa åsigter vid nästa riksdag göra sig gällande i bondeståndet, särdeles som de årliga riksdagarne icke, enligt det nu kvilande förslaget, göra behandlingen af grundlagsfrå gor i någon mån skyndsammare än förut, utan fortfarande fordra en nyvald legisltatur. e Vi tro oss således ha visat, att agitationen för den stora reformen, långt ifrån att böra föranleda någon oro, för de partiella grundlagsändringarne, tvärtom vore för dem der bästa främjaren, och, i mer än ett fall, är ett oundgängligt vilkor för deras framgång. Men, säger man, det kan hända att reformrörelsen misslyckas. Ja, det kan verkligen hända, och ingen dödlig kan gå i borgen för en ovilkorlig framgång. Men skall man väl öfvergifva hvarje företag derföre att det kan misslyckas? Hvilket stcäfvande skulle icke då förlamas? Om vårt tidehvarfs hjelte hade afstått från sitt tåg till Marsala, derföre att det var möjligt att hans lilla skara kunde blifva skjuten i sank eller sprängd i första drabbning, huru hade det nu sett ut i Italien? Hufvudsaken är, att man är öfvertygad om rättvisan af den sak, för hvilken man kämpar, och att man arbetar för densamma af. alla krafter. Man behöfver icke derföre glömma, att väder rår för årsväxt och vind för lyckap.