STOCEHOLM der 8 Deo. j Att alltd i rättar tid hitta på något nytt, för attsysselsätta sinnena, det är icke någon lätt j. uppgift för en herrskare, som framför allt annat måste vara rädd för, att hans folk börjar finna sakernas skick tråkigt och enformigt. Kejsar Napoleon har en stor virtuositet i detta hänseende. Nu då vintren inträdt med köld ooh Jånga nätter och gjort det omöjligt att! erhålla några krigsdivertissementer förr än frampå våren, måste han på annat sätt åvägabringa några förändringar i det monotona lifvet. Så grep han sig an med en förändring i sin minister och med modifikationer i kejsardömets statsförfattning — naturligtvis i liberal anda! : Det är hvar och en väl bekant, att Louis Napoleon ifrån början förespeglat fransmännen, att den byggnad, som uppfördes i den mörka, af blod och mened betecknade Decembernatten för nio å: sedan, framdeles — när omständigheterna så medgåfve — skulle komma att krönas och fulländas genom friheten. Den, som något följt denne mans bana, insåg lätt att detta ytrande var en temligen betydelselös fras, och hvar och en, som kan se sakerna opartiskt, finner äfven lätt, att de åtgärder, hvilka nu blifvit vidtagna, endast utgöra en liten kulissförändring och icke göra någonting till eller från i fråga om borgerlig fribet i Frankrike. Den mest liberala af de vidtagna förändringarne skulle väl vara den, hvarigenom senatens och lagstiftande kårens förhandlingar blifva offentliga. Men med denna offentlighet förhåller det sig på detl: sättet, att tidningarne icke få meddela några andra berättelser rörande förhandlingarne än de, som under presidentens inseende författas af dertill anstälda sekreterare, så atttalen af de fem eller sex oppositionella deputerade komma hädanefter som hittills att förklinga ohörda för landet. Hos den i fjettrar liggande frannska pressen ha emellertid dessa medgifvanden framkallat en hög grad af beundran och Siecle tröstar sig med, att om de också icke innebära friheten, så är det dock en god början. Äfven tidningspressen i länder, der den är fri, måste pi visst sätt instämma i denna beundran, ehuru med något olika utgångspunkt. Man måste beundra den stora revolutionens folk, som nu i betjentaktighet nästan öfverträffar sjelfva ryssarne; man måste beundra de franska tidningarne, som alltid hitta på nya vändningar för att slingra sig undan varningar och suspension, och man måste slutligen. beundra det kejserliga dekretet, som medgifver åt senatens och lagstiftande kårens underdåniga ledamöter den stora friheten — att få votera tacksägelseadresser. Dessa kejserliga medgifvanden ha under den sednare tiden utgjort föremål för den utländska pressens betraktelser. Bland de engelska blad, som häröfver yttrat sig, uttalade sig Times till en början gillande; men efter någon tids förlopp angrep han den i sammanhang med berörde medgifvanden vidtagna förändringen i ministerens organisation med en humoristisk granskning, hvaraf tydligen framgår huru föga förtroende man från. engelsk synpunkt hyser för ett samhällsskick, der rådgifvarne fortfarande förblifva oansvariga inför representationen. Som bekant är bar den kejserlige lagstiftaren och organisatören inrättat dubbla statsministerembeten, af hvilka det enas funktioner skulle bestå i försvarandet af regeringens åtgärder inför kamrarne. Härom yttrar sig Times på följande sätt: Vesterlandet har i dessa dagar funnit för godt att af Österlandet taga en lektion i poTitiken. Fransmäunens kejsare har i likhet med det inom hans japanske broders besittningar rådande bruk med sina statsministrar utfört den enkla arithmetiska operationen att multiplicera dem med två. Det enda skäl härtill vi förmå uffinna, är den allmänt gängse folktron, att man af en god sak aldrig kan ha för mycket, och att således om en minister är god, två naturligtvis måste vara ännu bättre. Detta är det närmast liggande sättet att förklara fenomenet, men det kan möj af andra tydas på olika sätt. De kunna säga. och ej utaBr ett visst sken af sanning, alt det varit Napoleon 1llI:s olycka att i valet af sina politiska -agenter finna sig ganska inskränkt, att han råkat utför ett slägte af små män, sedan jättarne inom den politiska verlden samtligen hållit sig på afstånd från honom, och att han derföre söker ersätta i qvantitet hvad som brister i qvalitet. Flvad oss angår, så förmå vi ej rätt klart inse hvarföre, i fall den japanska principen att till ett embeto utse två personer, är riktig, den jus: skulle behöfva inskränkas till blott statsministrar. I Japan är man åtminstone logisk. Man börjar der med två kejsare, och förtgår derpå med sin dubbelskala genom den officiella hierarkiens alla grader ända ned till konstapeln, och förmodligen äfven till skarprättaren. Hvarföres då franska kejsaren stadna vilsina minis I stället för att göra sig sjelf till pifve, såsom några tro vara bans afsigt, vore det cj bättre att. srängt följa Japans exempel, och ge Frankrike en andlig lika väl som en verldslig kejsare? Då man ser det ultramontana. nitet hos många -bland de katolska biskoparne, vore det väl värdt att tega 1 öfvervägande, huruvida icke, en ansk koadjuter skulle kunna hålla dessa uppstudsiga prelater i styr. Det japanesiska skälet för ex betsrollernas dubBlering var att den ene kunde göra tjenst som spion på den andra; m yhkt kan väl icke komma i fråga fö 3 hvilken åtminstone så 1 r krig, lyckosam i underbandl rådande inom sitt eget land korlig erhet rä h cihr exrepublikar stör, in kan med full-: r enda exliberal remå! arbetets fö Sms ran ute TRE Är ni hans vän, så är ni en mycket far