bomullsmarknaden, åtminstone hvad den närmaste tiden angår. Likaledes torde marknaden för tobak, en af de södra fristaternas vigtigaste utförselsartiklar, och äfven måhända i någon mån marknaden för socker komma att röna inflytande af händelserna inom den nordamerikanska republiken. Orsaken till all denna redan inträffade och ytterligare hotande avillervalla är, såsom våra läsare ha sig bekant, slafveripartiets nederlag vid presidentvalet och det med anledning deraf från de slafhållande staterna framkastade och i några af dessa stater redan till demonstrationer i handling öfvergångna hotet om ett utträdande ur unionen. Det är öfverflödigt att säga någonting om betydelsen få den fråga, som här egeutligen och hufvudsakligen är å bane. Ser man bort från de förödelser af mångfaldigt slag, som för stunden skulle härflyta af en sådan omstörtning, så kunde man väl önska att slafhållarestaterna satte sitt hot i verket eller ginge så långt i sina mer eller mindre uppriktigt menade demonstrationer, att händelserna blefve dem öfvermäktiga och med eller mot deras vilja framkallade det resultat, hvarmed de hots; ty dermed vore slafveriets sista timma i Nordamerika ofelbart slagen. Det upprätthålles nu hufvudsakligen derigenom, att de slafvar, som söka friheten genom (flykt, icke komma på fri jord då de lyckats komma öfver slafstaternas egna gränser, utan till följd af åtskilliga lagar, dem slafintresset lyckats genomdrifva, äfven i de icke slafhållande staterna kunna jagas som vild a djur eller som de gröfsta förbrytare, samt fångas och utlemnas. Först då de satt foten på Canadas jord äro de fria; men ett mycket ringa antal hinner dit. Skiljde sig de slafhållande staterna från de icke slafhållande, så skulle ofelbart en stark fiendtlig spänning mellan de båda statsgrupperna uppstå; slåfvarnes flykt skulle, i stället att förhindras, på allt sätt befordras; snart skulle en härd för stämplingar uppstå utom slafstaternas område; en resning, som afskuddade slafveriets ok, skulle icke länge uteblifva; ty då man besinnar att slafvarnes antal stiger till flere millioner, då man ihågkommer med hvilket raseri de skulle kasta sig öfver sina bödlar, huru stor kärna behöfdes väl till utgångsoch anknytningspunkt för en sådan rörelse för att allt motstånd mot densamma skulle vara förgäfves? Det är sannt: gräsligheter skulle tima, vid blotta tanken på hvilka håren kunna resa sig på hufvudet, men lika sannt synes också vara, att, så vidt menskligt förutseende kan sträcka sig, detta måste, förr eller sednare, blifva slutet på det nuvarande tillståndet i de slafhållande staterna; det synes ovilkorligen skola följa såsom den ur d2 himmelsskriande brotten oundvikligen härflytande förbannelsen. Derföre, ju förr det inträffar, desto förr kunde man Hoppas ett slut på de gräsligheter, som nu böra till ordningen, den lagliga ordningen för dagen, och motse en ljusare framtid för de millioner, som nu lefva och dö i det ohyggligaste slafveri. Men det är långt ifrån sannolikt, att vedergällningens timma ännu är slagen. Man inser i de södra staterna, huru mycket man än larmar och hotar, alltför väl hvad man äfventyrar; man skall derföre, sedan man gifvit luft åt sin harm, efter all anledning snart återkomma till besinning, och gerna hälla till godo det stöd man eger i förbundet med de noira staterna för sitt afskyvärda systems upprätthållande. Negerpriset har fallit 30 procent, säger telegrammet. Öfversatt betyder detta detsamma som: jordegendom i slafstaterna är i detta ögonblick värd 30 procen mindre än för några veckor sedan. Detta ar gument skall icke förfela att göra sin behö riga verkan på de nyss så stortalande slafhållarne, och det kan nästan med visshet antagas. att den kris, som skall göra slut på slafveriet : Förenta Staterna, icke heller denna gång inträffar.