holms törsamlingar hatva 1 går erhålllt telegrater, som stå i samband med de öfriga vaktkontoren inom bufvadstadea. Målet mot fängelsedirektören i Kalmar. d t ä g a Kalmarposten för den 1:e ger följande re-)1 dxgörelse för den fortsatta ransakningen ilt detta mål: i g ; k å Ransakningen i målet mot cellfängelsedir2ktören, kapten von Kramer, fortsattes sistlidne onsdag. Den hölls äfven bu å cellfängelset och räckte från 10—1 på dagen. 5 Lagmannen Palme anmäler sig såsom ombud för konungens befallningshafvande. Protokollet för förra ransakningstillfället justeras: Fångpredikanten Tode tillägger (skriftligen) till sitt vittnesmål: att han ej afretat angifvelsen förrän den: var inlemnad till konungens befallningshafvande; att han; ej dessförinnan hört något rykte om fångars misshandling; att C. J. Johansson ända till den 10 sistl. November för vittnet sagt sig tro sin sjukdom härröra från svarandens misshandling, men då om-Å. talat att han fått stryk 4f Hallengren, som skulle genom löften:förmått Johansson att tiga; att i samma cell.som Johansson såsom sjukvakt varande fången Kindström vid samma tillfäll: berättat för vitt-ÅP net, .att svaranden varit i Johanssons cell och lofvat d denne bättre vård och skötsel samt mjölk, om hanj omtalade sanningen,. nemligen att Halleogren miss1, hantlat Johansson, samt att de af vaktqvinnad Björkmån och i Tellander omvittnade Peterssonskan och Stina Lisa Petersdotter äfvenledes för vittnet bekla gat sig deröfver att de blifvit slagna af svaranden, äfvensom att andra väl omtalat, det de af svaranden blifvit misshandlade, men att vittnet betviflat riktigheten af deras uppgifter: dj Lagman Palme vill ha till protokollet antecknadt: att med; anledning af det utaf doktor Ekman omvittnpade.ryktet om fångars. misshandling inom fängelset, han ej behöfde förklara, det hvarken landshöfdingenp eller han sjelf haft den ringaste aning o n svarandens så Vv högsta grad lagstridiga och emot fängelsets aopdgrinaiper stridande beteende, som att slå fångar. ill veta af fängelsets läkare och prest huru ryktet utkommit. ? Fångpredikanten Toöde erinrar, att icke han, utan dr Ekman sagt, att ett sådavt rykte varit gängse; men ansåg detta så mycket mindre troligt, som enå at-stadens tidnipgsreduktörer (Ki-P:s) ej afvetat något.eliura Rpgifvelseh redan varinlemnad till konungene befallningshafvande. (Angifraren förmäler, att an icke utspridt något sådant rykte. . Hadesi bem lighet gjort anteckningar om svarandens förfardode.) ih: Lagmau Palme unser det högst anmärknivgsrärdt s att ingen enda fånge vid de i fängelset förrättadel 1 inspektioner och förhör anmäö:t klagomål samt attj! prest och läkare, hvilka haft; åtminstone skålig anledning att antaga, det svaranden olagligex förfarit, icke anmält förhållandet hos konungens betallningsbafvande, då oskieket skulle hämmats. i Fångpredikanten Tode genmäler,: att han, som ojå, kunnat sätta full lit till fångarpes uppgifter i berör I; de. hänseende, icke förrän på sista tiden blifvit fullt å: öfvertygad deronr att svaranden slagit fångar. Hade ej velat riskera ätt uppträda med em angifvelse, han möjligen ej kunnat bevisa; och ansåg sig tunna göra det på grundaf hvad svaranden i förtroende yppat för honom och likaren angående O. AA. Peterssons misshandling. Lagman Pålme erinrar vidare, att om äfven de örfilar och skuffningsr, svaranden såsom enskild person utdelat, innefattade ett våld, derom rätter målsI egare borde kära, säken litväl; då den anginge åtlc hans vårdvanförtrodde fångar, finge ett helt annat utseende. Ville derföre ej att rausakninge inskränkas inom trånga dimensioner, utan y länsstyrelsens vägnar det strängaste ansvar ä sva J: randen för bans tjenstefel, om hvilka hr lagmännen j! yrkade vudersökning, utan afseende på tiden när de egt rum eller demstörre eller mindre påföljd våldet j: kundat madföra.: Vill i anledoing: häraf vera för I: hållandet, med den; af. Tellander; omnämnde Gustat Jonsson, som under sist!. år 10 å 11 dygn skulle su tit i mörk cell och hvarom berättelsen utgå tur pro Å; tokollet, då åklagaren icke ville utsträcka åtalet tili j! t.den före angifvarens inträde i tjenst. x ; Väktniäsaren Tellander vidhåller sina förra uppgifter. Svaranden erkänser att han af glömska låtit Jonssn sitta 9 dagar i mörk ceil. Argåcende uden hedprutatelrikoiogen å 24 sk. med gifver,;svarand-n alt han af. glömska upplemnat d på landskopntoret, utan att låta omskrifra salmt anlåll:r om vittnesförhor med smeden A. H. Möller som Utfärdat berördö: räksiog och bviken in tygar ätt hat ofta fått räkvingar nedprutade, mer hade, då alltid: på svarandenus tillsägeise omskrifv1 desamma. : Ifrågavarande räkvivg hade vittnets sor afdlemnat och emottagit för densamma 25 öre, Kaptenen Lagercrantz vittnar, med afseende å an pitvelsen om förment oljeförsnil ning, att vittnet, som ofta-3 å 4 gånger i veckan umgåtts hos svaranden hade ständigt, sett. honom i siva egna rum hräpnu ljas och endast 3 elter 4 gånger sevt lampa begagna: under 4 års tid. Svaranden företer utdrag ur sin hushållsbok, son ban vill fästa med ed, att han för egen räkning hvarje år köpt ljus samt omkring trenre kanuor olje r år. : På åklagarens fråga om vaktbetjeningen fått de af den för dem utfärdade instruktivu, medgifrer sva randen att detta ej skett med angifvaren samt Ålund oeh Rosenqvist. : Instruktionen hade förvarats i ep oläst låda tillskrifbordet i vxpeditionsrummet. Den: tillstådesvarande vakibetjeningen upplyser jemväl att å. ingen af dem, utom. Ålund, fått afiägga tjensteed. Lagman Palme upplyser; med. anledning af anordvingen å besparingskassan af 3 rdr till fången Kjell berg, att-han, som brukat efterhöra hvilka arbeten fångarne verkställt, aldrig funnit skäl att frångå sva); randens förslag! härom, utan att han likväl trott förslagen. kunna afser redan. betaldt arbete eller lös å. gifne fångar. Då räkonskaperna i början af hvarje å. är granskas å landskansliet; bade skilnaden mellar Kjellbergs anordning,å 3 rdr och ursprungliga qvit tenset å 1 rdr litt. blifvit upptäckt. Anser docs ej svarandens! ändting af qvittenset hafva skett i elak afsigt, om han nemligen dessförinnan afsändtskilnaden till Kjellberg. j Svaranden vidhåller att ändringen skedde samma lj dag då penningärne afsändes: pj Såsom tillägg.fill siva vittnesmål berätta: Tellander: att han hört fången C. J. Nilsson Gotiath blifva slagen af svaranden samt sett honom fråntagas 23, öre för det han ritat å en målad dambörste. Borsten hade straxt derefter blifvit ommålad. Vaktknekten Ålund: att fången N. P.: Jonsson, af häradsrätt och hofrätt dömd såsom bedräglig gälde pär, under sist. år bedt vittnet anmoda svaranden att få sin besvärsskrift till K. M:t omskrifven, under yttrande, att om han ej finge den sådan han ville hafva den, brydde han sig ej om att besvära sig. Vittnet bade sedan åtföljt svaranden till Jonssons cell, dit svaranden ingick och tillslöt dörren samt gat b. fången 2 å 3 örfilar. Svaranden bestrider detta förhållande. Fången N. P: Jonsson inhemtås och berättar i likhet med Ålund att svaranden, då han inkom, var sobeskedlig och gaf honom ett par örfilar. Hade ej hesvärat sig hos K. M:t, enär skrifvelsen ej blef sådan han ville hafya. den. Hade aldrig fått hofrättens utslåg uppläst för sig; och bade ej deröfver anfört besvär af den orskak att han ej fått besvärsskriften sådan som han önskat. (Svaranden förklarar att fången ville ha en lång onödig ramsa införd I besvärsskriften, och då svaranden frågade hvartillå detta skulle tjena, förklarade er sig nöjd med hofrättens utslag. Sväranden medgifver att han endast underrättat fången om innehållet af hofrättens utslag, hvilket svaranden anser tillräckligt.) . Ålund bestrider sig hafva fällt de uttryck, fången Tindetrönmi hartkttat honom haft. och tager detta pål!