undersökte pulsen, och då Lothard steg in hörde han doktorn säga: Jag skall i morgon underrätta mig om mina föreskrifter gjort nytta och grefvinnans tillstånd förbättrats. Han reste sig upp, gjorde en artig bugning för Nathalie och en för Lothard, hvarefter han lemnade rummet. Ni är opasslig, fru grefvinnar, yttrade Lothard då de blefvo allena, kanske min närvaro plågar er?, Jag har ju bedt er kommax, sade Nathalie, hvars röst var något sväfvande. Som ni ser har jag hörsammat kallelsen. Min afsigt var att göra beslag på er artighet. Nathalie lutade hufvudet på sned å la Skuldfrid och smålog mot Lothard, som vid denna rörelse helt omärkligt sammandrog ögonbrynen. Han. svarade likväl med förbindlig ton: Ni eger att befalla öfver mig. Om7 måndag gifves Hvita Frun; jag ämnade bedja er att ni den aftonen afstod åt mi ert oxöga. Ni lärer ha abonnerat depå för alla de gånger madame Dorbino uppträder.n Jag afstår det med nöje åt er, fru grefvinna. Jag. begagnade det icke gången före den sista.n Icke! Ni har likväl ämnat begagna det då Hvita Frun skulle gifvås? Hon såg på honom. , Jag tror knappast; och i alla, fall, grefvinna, kan nu ej blifva frågan derom. Vill jag höra Hvita Frun, kan jag altid få mig en plats i salongen. År det något mera ni önskar? Jal Nathalie räckte honom handen; med en nästan bedjande blick. Den utmärktaste skådespelerska skulle icke ha gjort sin sak bättre. Jag önskade att ni gjorde mig och ryska ministerns fru sällskap, på spektaklet