ma uppsigt.Vid förvaltningen af -kyrkokom munersegendom måste församlingarne repre I senteras. Utan regeringens bifall kan inge T religiös orden införas, och ingen sådan order tillhörande anstalt inrättas. Ett dylikt bifal kan återkallas. — Religionsundervisningen öf vervakas och besörjes af kyrkorna sjelfva fö deras trosförvandter, dock utan men för en heten uti undervisningsanstalternas styrelse Kyrkorna äro befogade att inrätta bildnings anstalter för dem som egna sig åt andlig: ståndet. I sina borgerliga och statsborgerlig: förhållanden förblifva kyrkorna, deras institu tioner och tjenare underkastade stateus lagar Intet förordnande från kyrkornas sida, som ingriper i borgerliga eller medborgerliga fö; hållanden, kan göra anspråk på lagligt gällande kraft eller bringas i verkställighet förr än det erhållit statens bekräftelse. Kyrkomyndigheternas förfoganden och utslag emot en persons frihet eller egendom kunna emot hans vilja icke verkställas, utan att de afstaten förklaras behöriga att verkställas. Slutligen förklaras alla förut gällande lagar och författningar, som icke äro förenliga med ofvanstående bestämmelser, för upphäfda. I en, särskild lag, som handlar om lysning och vigsel, stadgas följande: Vägrar prest i sin egenskap af den borgerliga maktens embetsman lysning eller försummar att verkställa densamma inom fjorton dagar efter prestbetygets inhändigande, så varder lysning till ett lagligen tillåtet äktenskap af distriktmyndigheten, på derom af brudfolket gjord anbållan. åt borgmästaren uppdragen. Vägrar eller fördröjer pastor i orten vigsel, efter derom af brudfolket framstäld begäran, så besörjer distriktmyndigheten derom enligt gällande stadgandenr, samt utfärdar vigselbevis. På brudfolkets begäran kan berörde myndighet befullmäktiga annan prest att-vigseln förrätta. Vigselbeviset skall derpå tillställas ortens pastor och af honom i kyrkoboken inregistreras. Den tredje lagen handlar om uppfostringsrättens utöfvande i afseende på barnens religion. Härom stadgas: I afseende på äkta barn bestämmer fadren i hvilken religion barnen skola uppfostras; i fråga om oäkta barn deremot modren, antingen att fadren erkänt dem eller icke. Är ingen bestämmelse härom gjord, så uppfostras de äkta barnen i fadrens religion, de oäkta i modrens. Äro föräldrarne ej kända, så bestämmer förmyndaren i samråd med ortmyndigheterna om barnets religiösa — uppfostran. — Ändring i äkta barns religiösa uppfostran kan af modren göras i fell uppfostringsrätten på henne öfvergått; dock i samråd med ortmyndigheterna och med statsmyndighetens bifall. I afseende på faderoch moderlösa barn får någon ändring i derag religiösa uppfostran endast ske på synnerligt giltiga skäl, och med vederbörandes samtycke och samråd. Hvar och en, som uppnått sitt sextonde år, har rättighet att välja religion. Den fjerde lagen handlar om straff för presters missbruk af sitt embete. Prestmän, hvilka i offentliga föredrag å embetets vägnar på ett fiendtligt sätt tadla regering, lagar, statens institutioner, offentliga myndigheter m. m., straffas med minst 4 veckors fängelse. Företaga de sig att utöfva sådana embetsförrättningar, som enligt statens lagar tillkomma de verldsliga myndigheterna, straffas de med fängelse ej under 8 veckor eller arbetshus ända till två år. Samma straff drabba ock utländska andliga, hvilka inom landet begå någon af de här betecknade förbrytelser. En del af det sålunda ådömda fängelsestraffet han förvandlas till böter från 30 till 500 gulden. z Till dessa lagar amsluta sig tvenne ytterligare förordninger; i den ena förklaras öfverenakommelsen med den heliga stolen ha förlorat lagligt gällande kraft, i den andra uppdrages ministeren att med möjligaste skyndsamhet dra försorg om sammankallandet af en generalsynod för att rådgöra om de förändringar i den evangelisk-protestantiska kyrkans författning, hvilka genom lagen om kyrkornas rättsförhållanden kunna blifva af nöden.