begär; men icke utgör ett sådant påståend något vederläggning. Icke heller synes det uppgifna förhållande på något sätt förändras derigenom, att de upplyses att hr Wern förvandlat den ifråga varande Alehagen från en kalfhage till er park, och insändarens påstående; att inrym mandet der af en värdhusrörelse föranledde af välvilja mot Möriestads befolkning, in verkar icke det ringaste på den juridiska si dan af saken, med afseende på hvilken de står fast, 1:o att, så vidt af bandlingarne sy. nes, ingen vederbörande blifvit hörd, hvilke författningen dock ovilkorligen fordrar; och 2:0 att lagens oförtydbara mening är, att myn: digheter och embetsmän, som ha pröfningsrätt eller tillsyningsåliggande i afseende på bränvinsutskänkning, ej må med sådan rörelseg bedrifvande ha ringaste befattning, genom hvilken de blifva intresserade och följaktligen jäfvige eller partiske; något som här uppenbarligen måste anses inträffa, då landshöfdingen upplåter en lägenhet på sitt boställe till utskänknings-lokal. Kan han anses vara opartisk vid ett dylikt ärendes pröfning? Svårligen, och det var just denna omständighet, som vi funno och fortfarande finna så anmärkningsvärd, att den väl förtjenade offentligen påpekas och, såsom Allehanda ganska riktigt påyrkade, af åklagaremakten beifras. Allebanda-insändaren säger, att det egentligen var Liljegrens hustru som fick rättigheten och betecknar, med stor grannlagenhet i tonen, såsom förrädiskt att detta ej af Aftonblads-insändaren uppgafs. Förhållandet må hafva sin riktighet eller ej, så torde derpå icke något åfseende kunna fästas, då man har framför sig en offic el handling, som säger att det var männen Liljegren som erhöll rättigheten. Att K. M:t fastställde landshöfdingens beslut i fråga om Sjötorps-värdsbuset, synes oss ha lika litet inflytande på sakens bedömande, som att K. M:t upphåfde samma myndighets beslut i afseende på gästgifvaren Lindblom, eller att dennes rörelse snart måste upphöra. Det var endast om landshöfdinge-embetets åtgärder det var fråga: Vi äro för vår del fortfarande af den åsigt, att saken, sådan den på grund af offentliga handlingar föreligger, verkligen fordrar en innan förklaring och ett annat försvar än beörde insändares, i fall ett sådant kan lemnas, och att, i annat fall, såsom Allehanda yttrade, iklagaremakten ej kan undgå att i densamma ngripa. .