i motsats till Geij-rs bekanta yttrande om Kalmar-unionen, är en händelse, hvilken lyck-4 ligtvis icke ens ser ut som en tänke.); ö Rättegångsoch Polissaker. i I gårdagsbladet omtalades att en gardist vid j? andra lifgardesregementet skulle ha blifvitin-1y, om kasernen slagen af underofficerare. Vi balk härom inbemtat följande ytterligare under-1b rättelser: i. r Gardisten Åkerberg bar till vederbörandel . befäl rapporterat att åtskilliga namngifna un17 derofficerare fört honom in i ett rum och sökt i förmå bonom bekänna att han stulit från en s af dem. Då han icke velat vidgå något så-je dant brott, hade en i sender stannat inne il rummet och slagit bonom. På grund afl. denna rapport anställde kompanichefen, kap-i3 ten Funck, samt regementets chef efterforskningar; men då de uppgifna personerna förnekade misshandlingen och Åkerberg icke kunde förebringa någon bevisning om den, enär den, som sagdt, hade skett i enrum, så ansågs det icke kunna leda till något resultat att göra hans angifvelse till föremål för krigsrätts handläggning. Sedan denna händelse tilldrog sig hafva furirerna Waldau, Lövenberg och Berlin blifvit för fel utom tjensten dömda till 10 dygns vaktarrest, samt sergeanten Lundgren och furirerna Hellström och Skult till 4 dagars civil arrest, alla-sex utan tjenstgöringsskyldighet. Målet mot fångelsedirektören i Kalmar. Härom meddela vi efter Kalmar Posten: Ransakningen i det förut af oss omnämnda, af K. M:ts befallningshafvande till handläggning af rådhusrätten öfrerlemnade målet, rörande en mot direktören å härvarande cellfängelse, kaptenen v. Eremer gjord angifvelse för misshandling af fångar m. fl. embetsförseelser, tog sistlidne måndag sin början. Angifvare är extra vaktknekten Z. Petersson, antagen i tjensten den 23 sistlidne Februari. Ehuru af rättens erdförande (borgmästare Burman) varnad för det ansvar, ban kan ådraga sig, fortsätter han dock angifvelsen. Remissen från K. M:ts befallningsbafvande upplästes tillika med angifvelseskriften och svarandens förklaring. Scaranden erkänner äfven pu öppet, att han slagit en del fångar; uppgifver att orsaken dertill att af ransakningsfångar verkstäldt arbete blifvit betaldt lägre än föreskrifvet är, cller lika med straffårgars, berott på öfverenskommelse med fångar som ifrigt önskat arbete; att dylik öf erenskommelse först träffats af dåvarande t. f. direktören Tellander (som dock bestrider detta ; samt att han ett par gånger för egen räkning begagnat fängelsets olja, den han dock sedermera ersatt. (Flera vittnen intyga sedermera att pigorna i åatal hemtat olja ur det olästa cisterorummet, dock synes sådant hafva skett utan svaranders vetskap.) Angående en fånge vid namn Kjellberg, som ej utfått sin fulla arbetslön, upplyser svaranden; att K., då han den 5 sistlidne Maj lösgafs, erhöll I rdrrmt, som qvitterades i fångrullan. Svaranden erinrade sig sedermera att K. verkställt mera arbete, hvarför har ej fått betalning, och föresiog derföre en ersättning af 3 rdr rm. Denna anordning är daterad den Maj. I måndags erinrade svaranden sig detta förrande i det hållande och afsände då med posten de 2 riksdalerna samt ändrade d:refier summan erKållna qvittot från 1 till 3 rår. Mot ransakningen rörande hvad som i ofvannämnda upplåsta skrifter förekommit invänder sv. randen, att då fångarne ej sjelfve Klagat och rätter målsegare en om det våld, tas. således ej vore tillstädes, ransakn de kunnat undergå, ej boråe fi (stadsfiskal Kindbom) tycks vi nin:en, men anser sig doc förordnande böra fortsätta de och domstolen besuter, efter öf: sakningen rörande ifrågavarande Då nu fråga uppstår om våld, bi år, anser svaranden ransakningen ej böra före ängifvareos antagande i tjensten, och åklagarer godiänner dennw åsigt. Angående fången Johan Jonsson, lifd 3 i men af K. M. benådad till 2 års cell By ser svaranden, att Jonsson hela tiden asuvänrdts t arbete utom eellen. men att gene:aldirektörens öfver lja godkänna ar med anledning framställda rikets fängelser uttryckliga befallning varit, att fånge, som sig väl uppför, af ssnitåra skäl bör till sådant arbete användas. Såsom vittnen höras: 1:0. Fåoglåkaren, doktor Ekman: Vittnet hade ej sjelf sett eller hört någon fånge misshandlas; men svaranden bade en dag för vittnet somt ksnten, domkyrkoadjunkten G. . Tode om han -gifvit en ficka e örfar för det kon a 2:ne bål i en psalmbok. Vittnet hade hört fångkocktarne flera gårger omtala att sväranden klått få garne; att fånvgpredikanten på sednare tider ofta f vittnet omtalat, att fångar beklagat sig öfver nm handling; att fångpredikanten med ledsnad och oro rådfrågat sig hos vittnet, om han ej ansåge att bar borde ange förhållandet; samt att vittoct svarat, att då saken vore ett allmänt samtalsämne i staden, b vederbörande snart torde få kunskap derom, cch fång predikanten således undgå att uppträda såsom angi vare. Apgående ryktet att gossen Carl Johan Johansson, för närvarande sjuk af bl dspottning, skullt genom misshandling blifvit bekajad med detta onda, inlemnade doktor Ekman behörig attest derom, att detsamma ej ersakats af yttre väld, 2:0. : Fångpredikanten Zode: Vittnet hade ej sjel! sett eller hört någon af fångarne misshandlas; mer ftskilliga fåtigar hade beklagat sig f.r vittnet, och svaranden hade sjelf omtalat att hen slagit fångar. Vittnet frågade, om laga hinder funnes för yppandet af hvad fångarne honom sålonda anförtrott, hvartill rätten dock nekade, emedan förhållandet mellan fånge och hans själasörjare ej afser sådant fall, som lagen föbjuder yppa. Vittnet berättar nu, att förutnämnde C, J. Johansson omtalat att han blifvit slagen af svaranden i ansigtet; så att näsan sprungit i blod, samt Åerefter knuffad och kullkastad, för det han ej uppstigit från sin pall, då svaranden inträdde i celleu. För någon tid sedan hade samma fånge, enligt sin utsago, blifvit ytterligare slagen af vaktmästaren Hallengren, som inne i cellen sparkat honom i sidan, derefter blifvit insatt i mörk cell, för det han klistrat psalmboksblad på en katekes, och 8 dagar derefter fått blodspottning, den fången trodde orsakad af misshandlingen genom Hallengren. (Sva anden medgaf, att han för omnämnde förseelse slagit Johansson.) — Svaranden hade sjelf för vittnet omtalat att han slagit fången C. A. Petersson, för det denne, som för vittnet vidgått det brott hvarför han bli vit häktad, och önskat upprepa bekännelsen för svaranden, vid dennes besök vägrat bekänna. Våldet mot Petersson hade, enligt denne; uppgift, för vittnet varit sådant, att han under misshbandlingen ropat: Aj, slå ej ihjäl mig!s — Fången Lisa Petersdotter (ålderstigen) hade för vittnet beklagat sig, att svaranden gifvit henne cn örfil och slagit henne med en damborste. En fånge i en annan cell bade bört henne skrika och nämnt detta för vittnet. Svaranden medgaf, att han tilldelat gomman 2:ne slag å sätet för det hon ej afdammat natts:olen. — Fången Johan Fredrik Pettersson hade äfven för vittuet beklagat sig öfver misshandling. (Svaranden medgaf att ban slagit denne för det han spottat å väggen. — Under ransakningen upplystes, att några ordningsreglor ej under ett! års tid varit i cellern 1 oaktadt generaldi.!s