skall ega bestånd och genom reform af si organisation, framför allt den militära, hemt: ny styrka, så önskar Preussen, och med de alla patrioter, att den nuvarande organen fö; detta förbund, nemligen förbundsdagen, må si litet som möjligt låta höra af sig och ej öf verskrida de tränga gränserna för sin kompe tens. Vid denna sakernas ställning är det dock en stor förmätenhet att af Svertge eller hvil. ken annan stat som helst begära att det skulle ingå en intimare politisk allians med tyske förbundet, sådant det nu är organiseradt och framsläpar sitt bekymmersamma skenlif. HL TEATER. KONGL. TEATERN: Hvad tänker ni om Ryssland? komedi i en akt, från tyskan. — SÖDRA TLATERN: Åldtgesällen eller Hand och Hufvud, lustspel med sång i fem akter, bearbetning af Aug. Säfström. — LADUGÅRDSLANDSTEATERN: De sämjas ej! riksdagsfanfarer i en akt, svenskt original. Kongl. teaterns sednaste nyhet, den sedan måndagen uppskjutna enaktskomedien Hvad tänker ni om Ryssland? gafs i går afton för första gången, och emottogs med mycket bi fall. Det lilla stycket förtjenar det också i hög grad, genomi den bitande och roande satir på bördsfåfängan och hoffjesket, som deruti framställes. Händelsen är följande: En af de tyska duodes-furstarne, har på ett af sina slott anstäld en ståthållare, hr Sylvester von Kalb, som derstädes väntar ett besök af sin furste, och nu är i hög grad bekymrad öfver hur han skall värdigt kunna mottaga honom. Fursten skall på slottet intaga sin dingr — och hr v. Kalb har mycket svårt att kunna placera honom. Sätter han honom vid ena ändan af bordet, så är hans Durchlaucht utsatt för drag — vid den andra skulle han vända ryggen åt de höga anorna. Hr och fru v. Kalb äro redan förtviflade, då deras niece räddar dem genom sitt förslag aw flytta ranorna till den väggen, hvarifrån det drar. Men nu är det en annan sak, som sätter dem myror i hufvudet: Har det furstliga besöket ett politiskt syttemål? Inom kort hoppas man få visshet derom, då den höge furstens väntade kammarjunkare anländer. Är han gammal, då är det en diplomat, och då är politik å bane; är han ung så reser hans Durchlaucht endast för sitt nöjes skull. Vidare väntas en tapetserare, som skall dekorera slottet till furstens ankomst. Kammarjunkaren kommer nu i enspändt åkdon, helt enkel och simpel, och ung till på köpet; man tar således honom för tapetseraren och behandlar honom derefter. En stund sednare kommer tapetseraren i kalesch dragen af tyenne skymlar — han är en äldre man, och detta är således diplomaten, för hvilken man fjeskar alldeles otroligt. Tapetseraren talar om Ryssland, der han förut drifvit sitt yrke, om sin verksamhet vid tyska hofvet, o. 8. v., och detta stärker det förnäma paret ännu mera i sin tro — hvarför de också, sedan de sjelfva misslyckats i sina sonderingar, skicka niecen för att söka utforska hvad den höge diplomaten tänker om Ryssland. Flickan, som icke vet af misstaget, går naturligtvis till kammarjunkaren, som råkar vara hennes älskare och som svarar att Ryssland är mycket bra, utom i Niberien, och svaret väcker en ny förskräckelse hos paret v. Kalb. Kring detta qvi-pro-qvo vända sig nu de roliga scenerna, hvilka nå sin höjdpunkt då misstaget upplyses, och ståthållarfrun, som förut sett idel fina manår hos tapetseraren, urskuldar sig dermed, att hon hittills endast sett honom en fxge, — nu deremot när hon ser honom på ryggen finner hon att han omisskänneligen bär prägeln af en simpel person. Ståthållaren åter har begått. samma misstag i omvändt förhållande 1 afseende på kammarjunkaren, som ban hittills endast sett på ryggen; betraktad en fage tar denne sig nu högst fin och hofmannalik ut. Lyckligtvis finnes hos oss icke något herrskap v. Kalb och ingen behöfver här taga åt sig den dräpande satiren. Vore det icke så lyckligt, 1å skulle man vara frestad att tro, att den vikarierande och, såsom det tros, snart afgående direktören velat, såsom rinan säger, litet smått drifva med sin efterträdares tillämnade arrangement att vissa dagar samla en oblandad societet i den kongl. teaterns salong. Men som sagdt, här finnes ingen von Kalb; saken rörer oss icke det bittersta; utan vi beskratta af hjertans grund, på samma gång som vi beklaga, det arma Tyskland, som är bekajadt med en så löjlig bördshögfärd och rangsjuka. Det lilla stycket utföres mycket väl. Hr Broman som ståthållaren och fru Bock som hans lika narraktiga äkta hälft äro förträftliga. Hr Norrby hade som tapetserare tillfälle att visa sig mera till sin fördel än vanligt varit sedan han kom till kongl. teatern. och äfven hr Elmlund och m:ll Sandberg bidrogo till att göra styckets gång ledig och naturlig. Vi hoppas att detta lärorika lilla skämt länge måtte försvara sin plats på vår kongl. teaters repertoir, Södra teaterns nyaste stycke, som i afton gifves för tredje gången, förråder på mera än ett sätt sitt fransyska ursprung. Det är visserligen sannt att namnen äro försvenskade, att der oupphörligt talas om Mosebacke och åtskilliga andra välbekanta platser i vår hufvudstad, men hufvudåfigurerna bibehålla g.nska mycket af sin sydländska kolorit, och stå icke så på inhemsk botten att man känner igen några egendomliga drag utur vårt folks Ae