MM Hvarföre skulle de förtrampas och förskjutas? Är det då mera tadelvärdt att qvinnan-eger ett hjerta än mannen? — Ni sade mig nyss att jag var fördomsfull; tillåt nu att jag tillbakakastar anklagelsen. Mig förefaller det onaturligt att qvinnan, lik en slafvinna, skall afvakta det ögonblick, då mannen tillåter henne kläda sina känslor i ord. Ligger det i mera hed hennes menskliga värde Ööfverensstämmande deruti att hon i likhet med mannen eger fri rätt att skänka sitt hjerta åt bonom, utan att ber böfva invänta den stund, då han behagar taga det. En qvinna ser lättare och säkrare när hennes körlek är ULesvarad, än mannen gör det. Hon förvillas icke af en allt.uppslukande egenkiärlek, utan hon bedömer känslorna med den snabba och säkrå uppfattning som tillhör henne. Hon är således mindre underkastad misstag än mannen, och hen riskerade icke alt se sina förhoppningar svikna. Det säkra är, fortfor Lothard, att öfver mina läppar aldrig skall gå orden: jag älskar, förr än jag först hört dem uttalade till mig. Aldrig skall j g säga: blif min, förr än hen har sagt: jag tillhör dig. — En gång offrade Jag mitt bjerta för en qvinna. Jag bjöd henr.e det, hon försköt det — och nu...... Nu vill ni, att den ni härnäst hedrar med er uppmärksamhet skall lägga sitt hjerta vid edra fötter? inföll Nathalie. Nej, hon skall skänka mig det, utan att jag ber derom. Under dylika vilkor får ni det säkert aldrig., yttrade Skuldfrid. Nathalie tvangs att lemna Lothard och Skuldfrid. Hon måste gå att helsa en ny gäst. Lothard sade nu med vibrerande ton: Ni tror således att jag ej skall få hvad jag önskar? Öech Kkväl har jag beslutat, att om jag än måste drifva henne till det yttersta, så att hon utmattas under striden, måste ag slutligen få henne att sjelfvilligt skänka nig sitt hjerta och säga mig att jag är senne kär. Men om hon först vill af er höra detta?