SLÖOCEROLM ten I Deo. Skråanda och skråintressen i votenskaplighetens drägt. Mången torde väl ha föreställt sig, att efter den långa strid, som hos oss blifvit utkämpad emot skråväsendet, detsamma skulle ha erhållit en så grundlig stöt, att det aldrig mera kan resa sg upp. Detta är ock sannt, hvad de industriella yrkena angår. Men utom det att skråandan äfven på detta område understundom vill spela gengångare, finnes det åtskilliga andra fält, der den ännu med mycken ifver kämpar för sitt bestånd och föråldrade privilegier emot den friare riktningen. En af de märkligaste uppenbarelser af denna skråmässighet finner man i den kamp, som medicinska fakulteten Upsala börjat, för att söka krossa karolinska institutet och bindra hvarje försök till konkurrens inom det medicinska studiet, Striden om denna sak har numera på en viss sida antagit en sådan karakter, att man, om ej för annat, dock för offentlig anständighets skull måste önska, att densamma med det snaraste blir afgjord. De artiklar, som på sednare tiden stått att läsa i Upsalatidningarne, till försvar för de medicinska fakulteterna samt emot karolinska institutet och dess lärare, äfvensom mot landets opinion i frågan, bör, bland annat, föranleda en sådan önskan. Emellertid hafva dessa artiklar, som tyckas uttryeka de irinersta akademiska tankarne i ämnet, åtminstone haft en fördel med sig; ty de kunna svårligen hafva undgått att öppna ögonen äfven på den blinde. För det af partisinne oförvillade omdömet synes det vara omöjligt att misstaga sig om hvad i denna fråga är rätt eller orätt. Hvarom är i sjelfva verket fråga? Sverge eger tre medicinska skolor, nemligen de båda universiteternas medicinska fakulteter samt karolinska institutet i Stöckholm. Af dessa läroverk har det sednare, i sin uppkomst ganska ringa och oansenligt, genom nitiska lärares enträgna arbete och gynnadt af de flera särskilta fördelar, som hufvudstaden erbjuder, småningom utvecklat sig till den fullkomlighet, att det icke allenast vida öfverträffar de täflande läroanstalterna vid våra universiteter, utan till och med förskaffat sig ett namn utom Sverges gränser. Oaktadtinstitutet saknat de privilegier, som tillkomma fakulteterna och som gjort till en nödvändighet för de medicinske studerande att anlita dessa sednare läroverk, ha likväl, af fri vilja, den ojemförligt största delen studerande genomgått vid institutet ej blott de kurser, som erfordrats för kirurgie magisterexamen — den enda som måst afläggas vid institutet — utan äfven de förberedande kurserna till medicinekandidatoch licentiatexamen; — med ett ord, de hafva i sjelfva verket vid institutet förvärfvat så godt som hela sin medicinska bildning, ehuru det varit — liksom det ännu är — fakulteterna förbehållet att vederbörligen hallstämpla dem till kandidater, licentiater och doktorer. Och när nu slutligen, för ordnandet af den medicinska undervisningen i sin helhet, en kunglig komitå blifvit nedsatt, så bar denna enhälligt — med undantag för representanten från medicinska fakulteten i Upsala — trott sig icke kunna iöreslå någonting bättre, än att, på grund af den utveckling institutet redan erhållit och de.obestridliga och stora företräden belägenheten i hufvudstaden deråt skänker, sammanslå samtliga läroverken till ett enda, genom att förena fakulteterna med institutet; och. riktigheten af de åsigter, som legat till grund för detta förslag, hafva af komiterade blifvit på ett så fullständigt och öfvertygande sätt ådagalagd, att det åtminstone för oss synes oförklarligt, att ens någon tvekan i detta hänseende kan ega rum. Emellertid, då åtskilliga finnas, som icke ännu kommit till en bestämd öfvertygelse, kunde det utan tvifvel vara lämpligt att till en början inskränka sig till den åtgärd, som sundhetskollegium föreslagit, nemligen att åt samtliga läroanstalterna gifva lika rättigheter och skyldigheter, tills erfarenheten får visa — och detta skall säkerligen ganska snart komma att ske — till hvilken ellefhvilka — och då af inga andra orsaker, än som li i kens egen natur — undervisningen dra Alla andra förslag än detta måste förkastas såsom på en gång obilliga mot det ena eller andra läroverket (eller egentligen blott mot Carolinska institutet, hvilket man äflas ett nedsätta under fakulteterna), skadliga för det medicinska studiet, och förnärmande för allmänhetens rättmätiga fordringa:. Kan väl någonting rimligare, någonting loyalare än detta förslag upptänkas? Och, det oaktadt, hvad svara fakulteternas målsmän härtill? Jo, att institutet visserligen är i stånd att meddela en fullgod. undervisning, men — att medicinska fakulteterna skulle å under på en sådan töäflan, och att universitetet sålunda skulle beröfvas en af dessa fyra afdelningar, som från det hållet uppgifvas vara nödsändiga för upprätthållandet af någonting som kallas universitelsidn! Och efter ett sådant erkännande, å fakultetsintressets sida, af oförmåga att täfla med institutet, kan någon menniska ett ögonblick tveka på hvilken sida rätten ligger? Kan regeringes ett ögonblick tveka, om hön skall mest se på undervisningens och allmänhetens bästa, eller på en kotporations förå!drade skråintressen ? Men vi säga orätt: Upsalaintresset väntar icke längre af regeringen någon bekräftelse på sitt fordrade privilegium exclusivum; det vänder sig till regenten personligen! Det djerfves uppmana honom att bry sig litet om åde statsråd och ständer och den allmänna