STOCKHOLM der 20 Nov. I I Beasumarchais Figaro yttrar, bland andra i tänkvärda ord, äfven dessa: Sätt äfven den, Jugnaste, domare att döma i egen sak, och ni skall få se hurza han tolkar lagen. Man påminnes ovilkorligen härom vid läspingen at hrr riksgäldsfullmäktiges förklaring med anledning af statsrevisorernas anmärkningar mot lotteri-lånet. Icke såsom skulle vi vilja påstå, att lugn är det karakteristiska draget hos upphofsmannen till berörde förklaring, — långt derifrån; men då man icke hade stort bättre att under förbandenvarande förhållanden vänta ens af den lugnaste; så kunde man någotså när beräkna hvad som här skulle bjudas. Men äfven med de minst bögstämda anspråk i afseende på det försvar, som herrar fullmäktige skulle komma att framlägga, kan man ej gerna utan öfverraskning taga kännedom om den ton och den hållning, med hvilken en delegation af rikets ständer ansett sig värdigt att här uppträda emot en annan myndighet, likaledes handlande å rikets ständers vägnar. Vi bade derföre ämnat, att i den granskning af riksgäldsfullmäktiges förklaring, som vi ville lemna, först egna några ord åt det sätt, hvarpå hrr fullmäktige uppträda, men vi hai det hänseendet blifvit förekomna af en insändare, som träffande belyser detta särskildta kapitel i en uppsats, som vi i morgondagens blad skola återgifva. : Vi öfvergå derföre omedelbart till granskningen af hvad fullmäktige hafva att i sak andraga till sitt försvar. Dessförinnan böra vi dock i förbigående nämna, att Dagligt Allehanda förklarat, att hrr fullmäktiges svar torde bli en hård nöt att bita på för både hrr revisorer, Aftonbladet och oss sjelfva, (d. v. s. Dagligt Allehandas redaktion). För vår del medgifva vi villigt, att fullmäktiges svar försatt oss i verklig förlägenhet — en förlägenhet nemligen af det slag, som fransmannen benämner embarras de richesse; ty sannerligen ha vi icke svårt att bland den mängd af oriktiga uppgifter, felaktiga beräkningar, skefva och vilseledande deduktioner, hvaraf detta svar öfverflödar, afgöra med oss sjelfva, med hvad vi skola börja, med hva1i vi skola sysselsätta oss. Skulle man upptaga och gendrifva allt, behöfdes dertill volymer. Men vi skola icke skrifva dem; vi skola icke fördjupa oss i den välförsedda rustkammare af termer, i den labyrint af dimmiga teoretiska spekulationer, dit författaren af fullmäktiges svar vill leda in sina läsare, för att slå dem med häpnad och förvirring. Vi ha icke någon sjuk sak att försvara och behöfva derföre icke tillita de många orden, för att betäcka vår ställning. Det skall blifva oss nog att framställa saken enkelt och naket, sådan den företer sig för det sunda förståndet, för den oförvillade rättskänslan, och vi skola blott i några få punkter visa beskaffenheten af de skäl och beräkningar, som andragas till försvar för åtgärden. Att börja med böra vi förklara, att vi intet ögonblick förbise eller bestrida, att fullmäktiges åtgärd föranledts af en berömvärd omsorg att söka åt staten bereda en fördel. Statsrevisorerna ha icke heller satt något annat i fråga. Men i likhet med revisorerna anse vi, att fullmäktige dels alltför lättroget och utan tillräcklig pröfning låtit förleda sig att antaga fördelen för staten blifva vida större än den i sjelfva verket är, dels, och utan afseende på den större eller mindre fördelen för staten, som operationen kunde bereda, förbisett såväl de af rikets ständer meddelade bestämmelser angående upplåningen, som de med svensk lag oförenliga konseqvenser, till hvilka åtgärden skulle leda. Vår afsigt är följaktligen icke, att mot hrr fullmäktige rikta ett klander, som kunde synas gagnlöst, då hvad som skett icke vidare kan ändras; utan då vi nu, likasom tillförene. söka ådagalägga operationens verkliga beskaffenhet, afse vi dels att förebygga sådanas förnyande för framtiden, dels att göra ett slut på det upprörande och aktningen för lagen undergrätvande skådespel af uppenbart åsidosättande af tydlig lag, som den här etablerade lottsedelsförsäljningen erbjuder, och hvilken vi ingalunda kunna anse tillhöra det, som icke vidare står att ändra. Såsom första och vigtigaste punkten, s:som sjelfva kärnpunkten i denna sak, måste den frågan anses: Äro de s. k. premieobligationerna lottsedlar eller ej? Riksgöldsfullmäk tiges förklaring bestrider, att så är förhållandet och menar, att i sådant fall äfven obligationer på amorteringslån med fix ränta borde såsom lottsedlar anses, enär äfven de utlottas uch kunna, äfven de, bereda innehafvaren en större eller mindre vinst. Vi behöfva icke vara mångordiga, icke inlåta oss på några klyftiga distinktioner, icke uppställa några oer eller mindre hårdragna analogier, för att visa huru härmed sig rätteligen förbåller och hvad som utg r skilnaden mellan premiesedlar och amorteringsobligationer. Enhvar besvate endast för sig den frågan: Hvarföre köpas premiesedlarne? Må hvem som behagar träda fram och säga. att någon inköper en premiesedel; så beskatfad som de kongl. svenska, i ändamål att pla cera sina penningar så, att han af dem har afkastning. Dessa papper gifva ingen ränta. De utlottas visserligen alla med en premie. å hvilken man dock kan få vänta i 38, he d. v. 8. långt utöfver det tidsmått, som de flesta kunna hoppas finna åt sig utmätt— och denna premie är för den stora bufvudmassan af sedlarne så ringa, att den, fördelad