garne voro fullhaltiga, men två par örringar deremot: toderhaltiga och det ena paret saknande all slags stämpel; Det ena paret af dessa ringar medgaf Wedin sig hafva gjort men ej det ostämplade parat, hvarjemte han förklarade att det skulle blifva omöjligt att bevisa det; egarinnan ville med ed fästa att de jvoro köpta hos W.. men han fordrade full bevisning, : För öfrigt ansåg han underhaltigheten vara af högst ringa betydenhet och att sådant kunde af misstag lätt inträffa. Den tilltalade fick denna dag redögöra för sina lefnadsomständigheter, hvaraf man erfor att han är född i Forssa i Norra Helsingland 1812 och att han efter åtskilliga mindre anmärkningsvärda öden till slut hitkom 1835 som verkgesäll hos en guldsmedsenka, med hvilken han gifte sig 1837; hustrun afled i vintras; 1851 blef han rådmän härstädes; en gång har han varit tilltalad och fälld till böter för handel med misstänkt person, en piga som stulit och till honom sålt en guldkedja. Wedin yrkade ansvar på vittnet Hedqvist för mened, talade om knappoch underhaltiga arbeten, skilnaden derpå o. s. v., ansåg sig ej förbunden att återtaga de Rönqvistska ringarne, ej heller några andra arbeten. Ansvarspåståendena från kärandesidan fortsattes och efter öfverläggning afkunnade rätten det beslut, att utslag kommer att meddelas nästa måndag.