STOCKHOLM den 27 Nov. Då vi i går lemnade en plats i bladet åt den artikel, hvarmed br —In— afgifvit ett svaromål å de af en aktad folkrepresentant meddelade tankar i representationsfrågan, beledsagade vi ej densamma med några anmärkningar, för att ej söka i någon mån förringa det intryck den afser att ås:adkomma: Vi se oss emellertid af ämnets vigt föranlåtna att redan nu och innan en utförligare granskning af densamma företages, påpeka en och annan bland deruti förekommande satser och förutsättningar, hvilka äro af den beskaffenhet, att de-skulle kunna gifvajen skef riktning åt en och annans omdöme i denna nationens lifsfråga. Artikelförfattaren uppgör här för de trenne sista riksdagarne en lång och lysande meritförteckning. Men han synes dervid hafva förbisett dels, hur mången stor och vigtig samhällsreform, af nationen önskad och äfven inom representationen bragt å bane och fullständigt förberedd, blifvit förqväfd antingen af korporationsandan inom de olika kamrarne eller af någon utifrån åt denna anda gifven impuls, dels buru få bland de reformer, som påstås ha blifvit tillvägabragta, lyckats ostympade genomgå våra riksdagsformers och riksdagsintrigers skärseld. Att för öfrigt en stigande civilisation och en stegrad känsla af de djupa missförhållandena inom samhället nödvändigt måste utöfva ett mäktigt inflytande äfven på riksståndens ledamöter, ligger i sakens natur, och att sålunda åtskilligt godt äfven under nuvarande förhållanden kan genomårifvas, men detta sker icke på grund af, utan i trots af ståndsimrättningen. Vill man af de förbättringar, som dels i grundlagarne och allmänna lagen, dels i afseende på den ekonomiska lagstiftningen ofta nog kunnat genomdrifvas i riksdagens elfte timma, och då alla hunnit bli så trötta, att motståndet stundom förslappats och reformens vänner till följd deraf kunna gynnas af en lycklig slump, draga den slutsats, att sjelfva den felaktiga grunden för vår representation bör qvarstå ända tills hvarje partiel reform, afseende att för en: tid bota en och annan af berörde grunds refvor, hunnit genomföras, så befara vi, att man genom ett dylikt uppoch undanskjutningssystem, en sådan bokstaflig hyllning af pars pro toto, slutligen går miste om äfven det man egentligen ville vinna. Under nuvarande förhållanden är det ganska osäkert huruvida de båda af den värde förf. med lätt förklarligt nit förordade grundlagsändringsförslag kunna komma att gå igenom. Det motstånd, som förslaget om nya medlemmars intagande i bondeståndet. kommer att möta, är lätt att förutse; och förslaget om år-, liga riksdagar torde svårligen inom de båda första stånden vinna majoritet. Under en på nationel grund bygd representation blefve det förra af dessa förslag obehöfligt; det sednare deremot kunde och borde ingå såsom ett moment i den nya riksdagsordningen. Men liksom det ligger i sakens natur, att för frågor af sådan art som dessa, ingen agitation i egentlig mening kan ega rum, så är det å andra sidan klart, att när en gång initiativet till en genomgripande reform blifvit taget af de båda folkvalda stånden, det är landets regering, som måste öfvertygas om reformens nödvändighet, för hvilket ändamål åter det icke gifves något kraftigare medel än en enstämmigt uttryckt folkmening. Angående hvad i slutet af artikeln yttras om bondeståndet, dess envishet att ej vilja antaga någon annan representationsreform änjen sådan, hvarigenom ett öfvervägande inflytande lades i allmogens) händer m. m., vore mycket att säga, som utrymmet i dag ej medgifver. Vi vilja derföre nu blott antyda, att om å ena sidan det visserligen blefve en gitven följd af samfällda val, att allmogen finge inom sig räkna det största antal valmän — för att undvika sådant vore af nöden att tillgripa en skalegradering som vi förmoda icke ens af artikelförfattaren skulle kunna godkännas — så följer häraf ingalunda, att till representanter komme att-utses uteslutande bönder. Vi ha för stor aktning för det sunda omdömet hos Sverges allmoge att kunna: hysa en dylik farhåga. dessutom ligger det i sjelfva valrättens utsträckning till hvar och en. som i ordets egentliga bemärkelse är man för sig, ett korrektiv emot möjliga missbruk af bondeståndets valrätt, enär till följd af en sådan bredare basis en mängd ersoner tillerkännas valrätt i jemförelse med vilka det nuvarande bondeståndets ledamöter sjelfva kunna betraktas såsom en slags aristokrater, och som i de flesta fall säkert skulle visa sig mera benägna att rösta på en frisinnad herreman än en bonde. En blick på huru förhållandet i detta fall gestaltat sig inom de båda grannrikena torde för öfrigt kunna öfvertyga de förskräckta om grundlösheten af deras farhågor för ettbondregemente. Och då hvad särskildt den, danska vallagen vidkommer, som i flera afsgenden är ännu liberålare än den norska, nämnde vallag, om vi rätt erinra oss, en gång varit lifligt förordad af herr —Ilm-— sjelf, så hoppas vi, att denne erfarne publicist och representant ej torde draga i betänkande att med bli. dare blickar anse förslag, som inom vårt land göras till närmande af den ståndpuakt i samhällsatveckling, på hvilsen våra stamförvandter redan i fere år befunnit sig. SENSORER te I ordenskapitel, hållet i går, har K. M. utnämnt: Tit skattmästare vid K. M:ts orden och kommendör af Noristjerneorden;: Kamreraren vid K. M:ts orden, hofmarskalken, hofrättsrådet, trib. L. tjeraste it,