Lundgrens hus, har på aflagd ed skriftligen intygat att han kort efter Lundgrens död uti sterbhuset sett ett testamente till förmån för Grahn å 20,000 rdr bko. Mot Lundqvist har äfvenledes förekommit att han, i likhet med Carlsson, varit mycket verksam för att åt Grahn skaffa falska vittnen. Så har vid de nu hållna polisförhören det blifvit upplyst och Lundqvist måst erkänna, att han tubba: och öfvertalat muraregesällen Statlander att unaderskrifyva enahanda falska vittnesmål, som det, hvilket Lundqvist beedigat. Statlander hade underskrifvit vittnesberättelsen, men dagen derefter uti Januari månad detta år hos en af arfvingarne, kamrerarer v. Hejdenstam, gjort anmälan om den falska vittnes attesten han utgifvit till förmån för Grahn. Hr v Hejdenstam skall genast derefter hafva om detta erkännande gjort anmälan hos polismästaren Ekströ Mer. Lundqvists och Statlanders vittnesattest har blifvit utfärdad först sedan utslag fallit hos rådhusrätten, och har haft till ändamål att hos hofrätten förstärka bevisningen till förmån för Grahn. Äfvenledes som vittne afhörde snickaregesällen Ehrnström hvilken för å Regeringsgatan år 1859 begånget rån dömdes till straffarbete å Långholmen, har redan j Februari månad detta år, plågad af samvetsqval, omtalat för kommendanten att han jemte Magnusson vittnat falskt till förmån för Grahn, rörande det förut omnämnde samtalet i Strömparterren emellar enkefru Favre och enkan Wiborg. Sedan anmälar Härom gjorts uti poliskammaren, skall Ehrnströr häfva vid förhör inför polismästaren Ekströmer vid hållit nämnde sitt-erkännande. Först i början af denna månad blefvo, på ännv okänd anledning, Grahn och hans medbrottslingar in kallade till poliskammaren, och redan vid första för Höret erkände bokhå laren Hultman sig skyldig, och samtliga inmanades genast i häkte. Emellertid skall under hela våren och sommaren, Grahn lyckats att under förespegling att hos bofrätten kunna genom dt sednaste erhållna vittnesattesterna vinna sina arfsanspråk, enligt hvad förut kändt är, af .pantlåparer Palmqvist tillnarra sig mellan 5 och 6000 rår, a skräddaremästaren Liljander 1000 rdr, hvarjemte hans rättegångsbiträde stadsfiskalen Mellbin gjort en ganska betydlig förlust, emedan han förskjutit stör sta. delen af rättegåogskostnaderna. De erbållns penningeförskotterna har Grahn användt på det sätt att ban fört ett muntert lif och under hela dennz sommar icke allenast betalat hyran, utan äfven vivrc åt sina vittnen. Äfvenledes skall han hos åtskillige handtverkare skaffat sig och sina vänners kredit på klädesporsedlar. Arftagaren skulle framdeles inlöse sina utfärdade förbindelser. Innan vi meddela en sammanfattning af rådhusrättens utslag i målet göra vi här några utdra Grahns till rådhösrätten inlemnade slutpås Gralio har icke allenast med falska vittnen intygat att testamentet vore verxligen af hr Lundgren upp rättadt, utan äfven likaledes med falska vittnen sökt styrka, att enkefru Favre, dotter till testator, äfvensom enkan Wiborg, född Myra, uppbränt det testamente som till Grahns förmån skall hafva blifvit upprättadt. I Grahns slutpåstående heter det bland annat: Genom dessa premisser är jag fullkomligt öfver: tygad om, att den upplysta domstol, som har att be döma rättsförhållandena mig och mina motparte emellan, nogsamt inser, att testamentet i fråga blif vit till min förmån upprättadt, och det på sätt och i den ordning lag bjuder; men huru har detta testamente blifvit annuliefadt, mig beröfvadt och ur aflidne grosshandlaren Anders Lundgrens sterbhus för svunnet; det är en mörk sida i denna rättegå hvilken jag önskat att med en lät: hand kunna: teckna, helst misstankan, den jag i bevis skall fram leda, faller på personer, hvilka mig veterligen hitin tills åtojotit aktning och medborgerligt förtroende men ehuru motbjudande det än för mig är, måste jag uttala det öppna språk som sanningen kräfver. äfven om derigenom mer än ett hjerta skulle blöda vid det straff som måste drabba den brottslige, utar afseende till stånd och person, der lagen är öfv trädd, hvilken genom sitt straff fordrar upprättelse. Rådman Öbnell har uti sin slutförklaring i exenskap af ombud för grosshandlaren Lundgrens arivingar, till alla delar bestridt käromålet, under för mecande att något testamente till förmån för Gr:hi aldrig blifvit upprättadt, utan anspråket på 30,000 rdr vore ett foster af en afskyvärd tillställnivg, hufvadsakligen åberopande att uti 16 kap. 1äridabalken, sådan denna lyder i kongl. förordningen der 27 April 1810, stadgas att testamentsvittoen skola var: gode män, men bensårsläkaren Carlsson svårligen kar kallas god man, då han måst erkänna att han genom f. d. kämmersrättens utslag sf den 19 Juni 1845 blifvit dömd för stöld, ehuru Svea hofrätt ge nom utslag den 29 påföljde Juli i brist af fullständig bevisniog frikänt Carlsson från ansvar. Enligt rådhusrättens protokoll för den 11 Oktober 1859 har hr Mellbin genmält förestående anmärkning af hr Öbnell, nemligen att hela testaments historien vore falsk, med filjande förklaring: Dett: yttrande föranleder mig, hvilken på god tro biträdi käranden i rättegången, att uppmana hr rådmannen att allvarligen handla i detta afseende, dervid jag i min sida förklarar, att derest brottslighet skulle uppdagas i motsatt rigtning, än hvad under rättegän gen förekommit, jag i sådant fall icke skall under låta, att, min åklagarepligt likmätigt, söka tillämp ning f det strängaste straff lagen i det hänseendet bjuder och föreskrifver.s Den 26 Januari detta år utgaf rådhusrätten dom i målet, hufvudsakligen af följande innehåll: Ebhurr bensårsläkaren Carlssons vittnesmål tillerkännes lage vitsord, pröfvar rådhusrätten skäligt Grahns på samma testamente grundade anspråk att ogilla, emedan Grahn icke kunnat framskaffa berörde testamente eller visa att testamentet efter gross handlaren Lundgrens död funnits i behåll, och sedermera blifvit, på sätt Grahn möt enkorna Favre och : Wiborg angifvit, af dem, som vid Lundgrens död sutit i hans bo, undandöljdt eller förstördt, hvadan antagas måste att grosshandlaren Lundgren i lifstiden sjelf testamentet tillintetgjort och derigenom förordnandet till Grahns förmån återkallat. Enär Grahn i följd af snickaregesällernz Magnussons och Ehrenströms afgifna vittnesmål icke kunde autagas hafva till berörde angifvelse saknat all anledning eller detsamma af arghet gjort, kunde han icke ådömas något ansvar för berörde angifvelse. (Forts.) — I dag har inför rådhusrättens tredie afdelning förevarit. ransakning med poliskonstaplarne Enlind och Lund, häktade och tilltalade för skepparen Engströms olaga häktande. Vid ransakningens slut framställde tilltalade Enlind begäran att Lund måtte få komma å fri fot, och denna framställning bifölls af domstolen. För såväl denna ransakning som handläggningen af i dag äfvenledes fortsatt ransakning angående marinsoldaten Tropps första olaga haäktände, skall i morgon utförligt redogöras. — Förre entreprenörerna för renhållningen, hrr H. P. Sellbolm och A. Hjelm, hade till rådhusrättens femte afdelning låtit instämmaj drätselkommissionen, med yrkande att utbekomma en fordran hos densamma, enligt företedd räkning, 11,197 rdr 18 sk., hvarföre utmätning af kärandena blifvit å drätselkommissionen sökt hos öfverståthållareembetets kansli, hvilket likväl, enär drätselkammaren uppgifvits hafva en motfordran och målet sålunda var af tvistig natur, ansett detsamma böra vid vederbörlig domstol handläggas. Svarande ombudet begärde uppskof med målet för granskning af räkningen, hvilket ock af rätten beviljades mot kärandenas bestridande, som ansågo någon sådan ytterligare granskning obehöflig, då räkningen förut af drävselkommissionen blifvit godkänd. Målet förekommer åter den 10 December: — Vid samma afdelning fortsattes behandlingen af målet mellan Rosendahls pappersfabrik kärande och boktryckaren Hagström svarande, angående uppkommen tvist om lavararadt tidningcsnanner. Enligt