sat sig mest envist och obojligt Just hos bondeståndet, likasom vid den nyss förflutna riksdagen borgareståndet förhindrade en af regeringen föreslagen, af både adeln: och bondeståndet beslutad reform angående skjutsningsbesväret — en omständighet, som vi medgifva kan antagas såsom anledningen till en viss köld vid den nyss slutade riksdagen mellan de begge folkvalda stånden; men detta var ju borgareståndets egen skuld, då det i detta hänseende vägrade att gå bondeståndets och. vi våga säga, landets rättvisa anspråk till mötes. Lägger man härtill, att representationen mer eller mindre enhälligt vid 1856 års riksdag afslog de af regeringen vid föregående riksdag framlagda reaktionära propositionerna, t..ex. om tryckfribetslagens förvandlande till civillag och om den ambulatoriska prinsregeringen, samt slutligen att vid innevarande riksdag ganska betydliga majoriteter inom samtliga riksstånden blifvit ense i den norska frågan, hvars stora nationella betydelse den aktade folkrepiresentanten säkert lika lifligt som vi erkänner; att vidare tre kstånd,. adeln, . borgareoch bondestånden, fblifvit ense om den obestridligt stora politiska fördelen af årliga riksdagar med en till högst fyra månader inskränkt varaktighet samt representanter valda för tre år; att likaledes tre ;stånd, adeln, presteoch borgarestånden, både vid början: och slutet af riksdagen antagit förslaget om bondeståndets förstärkning med alla hemmansegare, som icke höra till annat riksstånd eller någon ordinarie beställning i rikets tjenst innehafva, och att detta förslag blifvit. i; förstärkt konstitutionsutskoit förklaradt hvilande : endast .mot 6 röster bland 80 voterande; att lik:ledes tre stånd, ridderskapet och adeln samt borgareoch bondestånden, antagit det tillägg i 166 riksdagsordningen. hvarigenom valbarhet till riksdagsman utsträckes till en hvar, som antingen är behörig att representera hos ridderskapet och adeln eller i presteståndet, eller ock är valbar uti något stånd, samt derjemte bosatt uti det valdistrikt. för hvilket valet sker, hvilket förslag jemväl efter votering: i förstärkt konstitutionsutskott förklarats hvilande — så i sanning vi kunna fatta, hvarpå den aktade folkrepresentanten stödjer sin förskräckelse öfver den tilltagande oenigheten emellan stånden, eller sitt påstående; att delningen af makten vid riksdagen mellan de fyra stånden nu är fullständig och ståndssplittringen nu bragt till den höjd: punktn, att någon kraft utom den behöfves för sammanhållningen och som då lätt kan styra den efter sin afsigt. Tvärtom våga vi påstå, att. regeringen under intet tidskifte i vår riksdagshistoria, frihetstiden undantagen, kunnat eller velat utöfva mindre inflytande på representationen än just under den innevarande. Författaren invänder måhända, att bifallet till regeringens anslagspropositioner bevisar motsatsen och att splittringen der är fullständig mellan adeln och presterna å den ena samt de folkvalda stånden å den andra sidan. Men ej beller detta -båller riktigt streck, om man litet närmare nagelfar och isynnerbet tager i betraktande den i det stora hela obeydliga beskaffenheten af de anslag, som, åtMninstone under den förflutna riksdagen, blifvit beviljade utöfver hvad åtminstone borgareståndet bifallit. Vi hafva härmed långt ifrån velat säga, att ån representationsreform är onödig, utan bysa tvärtom den lifliga öfvertygelse att den ir både behöflig, önskvärd och skulle blifva högst nyttig. Vi reservera oss endast emot det påståendet, att den nu mera än någonsin år i behof af att framtvingas, d. v. s. av landet nu bar mera eller ens lika giltiga skä! som för 10 å 12 år sedan, eller längre tillbaka, att vara missnöjdt med rikets ständer: åtgärder och resultatet af deras verksamhet. Vår önskan om en representationsreform årundar sig fördenskull hufvudsakligen på den omständigheten att, sålänge ståndsindelningen fortfar, någon garanti alldeles ieke finnes emot en framtida splittring stånden emellan, som för landet, särdeles vid yttre politiska förvecklingar, kan blifva både förderflig och vådlig. Det är också derföre vi på det varmaste instämma i den förboppning, att en sådan reform så snart som möjligt måtte kunna tillvägaåringas. Vi skilja oss från den äfven af oss högt äktade folkrepresentanten endast i frågan om rkedlen. och utvägarne att vinna reformen och i arbågan å vår sida att genom en reformrörelse uteslutande i den riktning han förordar. mån möjligen kan mera skada än gagna och således tilläfventyrs aflägsnar oss ifrån, i stäljet för att närma oss till det gemensamt eftersträfvade målet. För oss framställer det sig nemligen, som det vore politiskt omöjligt både för regeringen och hvilken annan samhällsmakt som helst att i Jaglig ordning genomdrifva en fullständig represenationsreform innan riksstånden sjelfva blifvit reformerade genom inrymmande deri af ett antal upplysta och sjelfständiga nu orepresenterade medborgare samt innan, genom årliga riksdagar och med representanter valda för flera sådana, man lyckats åstadkomma en närmare samverkan representanterna emellan och framför allt en mera stadgad konstitutionel styrelse, så att det icke må bero af regentens välbebag att byta om ministrar vid eller efter hvar riksdag, utan afseende derå om dessa ministrar åtnjuta landets förtroende eller icke. Först sedan nyssberörde reformer kunnat tillvägabringas, blir det, efter vår tanka, möjligt, vare sig för regeringen eller konstitionsutskottet, att framlägga ett representationsförslag, som har hopp om att på laglig väg hos rikets ständer vinna framgång. Vi antaga för ett ögonblick, att regeringen skulle kunna för ett af henne framlagdt eller förordadt representationsförslag vinna adeln, äfven utan vidtagande af den utomordentliga åtgärd; som vi hört vissa öfriga reformvänner föreslå, att nemligen kreera ett par hundra nya adelsmän — hvilket dessutom troliI AR SR TIER I SSEERS EE 0 av TES 1 JAI FIES-SINEE FINNE