STOCKHOLM den 20 Nov. Telegrafen inberättade för några dagar sedan, att freden med Kina var undertecknad. Denna nyhet har icke bekräftat sig.js Det har genom sednare ingångna underrättelser visat sig, att den blifvit föranledd af underhandlingar, som kinesiska kommissarier hade inledt efter de allierades nyss förut vunna framgångar, men hvilka underhandlingar snart befunnos icke vara någonting annat än knep, genom hvilka man hoppades hejda de allierade armåernas anryckande och möjligtvis förmå dem att anträda sitt återtåg. Times sammanfattar på följande sätt redogörelsen för dessa, tillståndet i Kina i hög grad betecknande, manövrer: : Vid eröfringen af Takufästena,, säger Times, var den tartariska armåns förlustå, ganska betydlig, men den skräck, som spreds bland tartarerna genom europeernas anfall och deras mördande vapen, var af ännu större vigt. De flydde, sjelfva officerarne stannade ej, förrän de lagt ett stort afstånd mellan sig och armstrongkanonerna. Landets natur lägger stora svårigheter i vägen för en framryckande styrka, men kineserna gjorde föga bruk af dessa hinder. Sedan de med så stor brådska dragit sig tillbaka fråno slagfältet, att de ej förstörde någon enda bro, afsände de tartariska generalerna utan tvifvel sådana rapporter till Peking, att det kinesiska hofvet föranläts att låtsa vilja underhandla. När underrättelsen om Takufästsnas eröfring anlände till Pekiag, afsände kejsaren ge-1 nast en kommissarie för att underhandla om fred, med andra ord, för att bejda de allie-Å rade medelst hvad falska försäkringar eller löften som helst, hvilka det ej var meningen att hålla. Genast efter striden hade de allierades förtrupper ryckt fram till Tien-tsin, och med dem följde lord Elgin och baron Gros. Vid framkomsten erhöllo de underrättelse, att Kwelliang, som underhandlat om fredsfördraget 1838, var på väg dit från Peking. Det uppgafs, att denne officer hade erhållit högst vidsträckt fullmakt att underhandla. Lord Elgin skref derföre till bonom och framställde Englands anspråk, af hvilka den förnämsta punkten var, att kineserna skulle betala 8.000,000 taels, eller omkring 2,300,000 p.. st. När Kwelliang anlände till Tien-tsin, underrättade han de allierade, att han och provinsens guvernör Hang-Fu hade blifvit utsedda att underhandla och att de voro beredda att börja dermed. Lord Elgin svarade, att inga underhandlingar kunde ega rum innan kommissarierna antagit de britiska förslagen, hvartill de då förklarade sig beredvilliga. Sedermera började undanflykterna och falskheten. Den 6 tycktes allting ha blifvit uppgjordt, och alla de maktegande ansågoingenting annat återstå att göra, än attskicka armån tillbaka till Indien eller Eagland. Då började kommissarierna att göra undanflykter. De hade icke fullmakt att afsluta fördrag. Deras kreditiver voro ej tillräckliga, och de måste begära förbållningsorder från det kejserliga hofvet, Lord Elgin fordrade, att 1,000,000 taels skulle utbetalas, ianan Tien-tsin utrymdes af de britiska trupperna. Detta vilkor, som blifvit antaget af kommissarierna, var tydligen en källa till förlägenbet för dem. De voro villiga att underskrifva bvad som helst, som skulle komma att verkställas på någon bestämd aflägsen tid framdeles, då barbarerna sannolikt skulle vara långt borta från Kina, eller åtminstone endast hade några förposter qvar i de södra provinserna långt ifrån kejsarens grannskap. Men att genast utbetala en milkon taels var som som att taga lika många droppar af deras bjerteblod. Lord Elgins depesch härom har blifvit offentliggjord. Han yttrar, att sedan han fordrat denna summa öre Tien-tsinfästenas utrymmande, hade kommisserierna efter ett kort samtal, hvarunder de förrådde tydliga tecken till förlägenhet, tillkännagifvit för lordens sekreterare, att de ej kunde bestämma, att konventionen skulle gå i verkställ-ghet utan förutgången ratifikation, samt att de, långt ifrån att kunna underteckna densamma den 8, ej kunde göra det, förrän den erhållit kejsarens godkännande. Mycket ordande följde härpå, hvarunder de kinesiska kommissarierna visade så tydliga tecken till dubbelhbet, att detiblef nödvändigf att stäcka denna politik medelst en kraftyttring, så framt ej alla de fördelar, som genon framryckandet till denna punkt vunnits, skulle omintetgöras,; och följaktligen gåfvos order genast af lord Elgin attrycka fram till Tang-chow, samt att ej vidare inlåta sig i någon underhandling med dem, innan man kommit fram till denna plats. Ovanlig skyndsamhet tycks ha utmärkt befälhafvarnes uppförande vid detta tillfälle. Afbrytandet af underhandlingarne skedde den 7, och den 8 ryckte armån fram mot Peking. Den 9 följde lord Elgin efter, och den 11 hade de allierades förposter hunnit fram till ett ställe, som heter Yung-tsun, 45 eng. mil från Peking. Times anser det sannolikt att den kinesiska hufvudstaden redan blifvit tagen af de allierade samt att de komma att ockupera den hela vintern, och bladet råder befälhafvarne att för sig och sira trupper taga de bästa platserna i besittning, ty, så slutar artikeln. den kinesiska regeringen har intet anspråk på undseende af de allierade. Hennes uppförande har alltigenom varit utmärkt at all: slags dubbelhet, och det är de allierades skyldighet att lära den dåraktige kejsaren och hans favoriter att civiliserade nationers rättigheter ej kunna ostraffadt våldföras. Äran RESTE RNA Sa tta ts nee