andra lika högt sofn här. Men B—n är, utar att just sjelf ana det, en smula kommunist hvilket dock är väl sent, sedan man alltmers kommit till den kloka öfvertygelsen om nyttan af att både varuoch arbetspriserna bäst regleras af tillgång och efterfrågan. Dessutom har B—n alldeles förbisett att priset på mjölk, äfven inom de af honom sjelf uppgjorda mjölkkatagorierna, är olika efter varans relativa godhet, precist som fallet är med fläsk, kött, smör, ost af de olika qvaliteterna. I slagtarbodarne fordras för fett oxkött ända till 7!, rdr pr lispund, på kötttorget för det kött, som är magert, 3!, å 4 rdr; tjernfärskt bordsmör gäller 1 rår skålp.. då matsmör gäller 28 å 30 sk. skålp. o. s. v. Skulle B—n för konseqvensens skull och emedan foderskör len i år varit riklig, äfven vilja föreslå en strike mot köttoch smörprisen ? B—n påstår, att mar ?till hvad pris som heldst? har svårt att erhålla oförfalskad mjölk. Afven detta innefattar ett stort misstag. Ganska många personer, boende på malmarne, hålla betydliga ladugårdar (har B—n aldrig hört ordspråket: Lugn som en kogubbe på Ladugårdslandet med nitton kor och tjugu bås? 2), från hvilka dagligen god och oförfalskad mjölk af bästa slag aflemnas på mång-. faldiga ställen i staden till fasta kunder? mot fixeradt pris per månad. Priset är naturligtvis högre än torgpriset, emedan varan är bättre och besväret för konsumenterna att hemta mjölken intet. Antalet af dylika ladugårdar är i stark tillväxt. Just deruti ligger måbända det verksammaste medlet för tillhandahållandet af god mjölk äfven på torgen. xen vi känna en ganska sor mängd hushåll, som af vana köpa den magra mjölken, blott derföre att den fås ett paz skilling billigare, utan afseende på om den är flera skillingar mindre värd än god mjölk. Slutligen har B—n påyrkat att polisen skall anstränga sig att ertappa mjölkförfalskare, ?dervid begagnande de mjölkprofvare hvartill landtbruksakademien skaffat modell, och hvaraf polisen nu torde hafva hunnit förse sig med ett tillräckligt antal modeller?. Önskligt vore om polisen kunde ertappa mjölkförfalskare, och äfven vi ha uppfordrat den att härutinnan göra hvad den kan, men dertill fordras att kurna taga dem på bar gerning, ty att mjölk blifvit utspädd, särdeles med ett mindre qvantum vatten, kan svårligen annars ådagaläggas. B—n skall säkert högeligen vredgas öfver ett sådant påstående, hänvisande till de der mjölkprofvarne. Men saken är den, att han icke alls känner till den princip hvarpå de äro grundade. Genom en mängd kemiska analyser har man visserligen utrönt huru många procent ostoch smörämne, som böra finnas i god mjölk, men att, då denna procenthalt är mindre, och vattnets procenthalt följaktligen är större, deraf absolut draga den slutsats att mjölken är förfalskad tilltror sig likvist ingen kemist. B—n och flera med honom skulle dock ganska säkert vilja förklara att sådan mjölk är förfalskad, och försäljaren deraf straffbar. Men nu är både af kemisterna och af alla landtmän kändt, att mjölkens relativa qvantiteter af smöroch ostämne samt vatten (vi förbigå för korthetens skull att uppräkna mjölkens öfriga beståndsdelar) eller, med få ord sagdt, de ämnen som bestämma om mjölken skall kallas fet eller mager, äro beroende af flera omständigheter: kor af somliga racer gifva en fet, af andra racer en mager mjölk; kor som nyss kalfvat lemna mjölk, hvars relativa beståndsdelar äro väsentligen olika med beståndsdelarne i den mjölk, som erhålles någon tid derefter, ja — mjölkens gräddhalt är olika i den mån mjölkningen fortgår o. s. v. Utfodringens beskaffenhet inverkar dock naturligtvis allramest på mjölkens relativa beståndsdelar. Gifves t. ex. rikligt med godt hö, säd, oljekakor och dylikt, så fås en fet mjölk; gifves blott halm och tunn drank, så. fås en ganska mager (öfvervägande vattenhaltig) mjölk. Man finner således att mjölken kan med vatten utspädas (göras mager) redan i kons jufver; men icke kan väl ändock en sådan mjölk anses förfalskad? Ingen kemist kan säga, och ingen mjölkprofvare kan anvisa, om en mjölk, som befinnes vara mager, blifvit med vatten utspädd i mjölkflaskan, eller i kons jufver. Kemisten — och mjölkprofvaren — kan endast säga, att mjölken är mager; men det kan äfven hvarje köksa säga, blott hon får se och smaka på mjölken. Icke heller kan någon kemist säga huru och när vattentillsatsen skett: han kan icke heller, eller åtminstone med svårighet. säga, huruvida mjölk blifvit mager derigenom att vatten tillblandats, eller derigenom att den förmedelst ofta upprepad afskumning blifvit beröfvad sin grädda, Det är således lättare sagdt än gjordt att kontrollera mjölkförfalskning, såvida man icke skall vilja utfärda en lag som bestämde huru många procent smöroch ostämne jemte vatten, som borde förefinnas på hvarje kanna mjölk — ett stadgande, som möjligen B—n ville förorda, men som ändock skulle sätta kemisterna och lagstiftaren i stort bryderi. Gräddan utspädes med mjölk, derföre fås grädda å 1 rdr å 1: 12. å 1:24 pr kanna, nefter godheten. Förfalskas den, så sker det medelst tillsats af stärkelse, socker och gummi, äggula och dylikt; den förfalskningen röjes lätt. Men huru skall då god mjölk kunna blifva en allmänt tillgänglig vara? — Endast derigenom — svara vi — att konkurrensen mellan säljarne befordras, och det sker dels derigenom att tillgången på mjölk ökas och dels derigenom att den goda varan föredrages framför den dåliga, hvilket också redan iakttages af hvar och en som icke för några skillingars mm uu —e— esgslo—eIibTbt hAEhrIOrno