tveckla våra tillgångar och vår framtid, men i må dervid ej förglömma, att det äfven fines ett kapital, som heter arbetsamhet, störte n allt hvad brr Erlanger å komp. kunna etjuda oss, billigare. än till och med premitTN och som utom största möjliga änta i penningar ger en stor moralisk vinst. ch det är denha som vi genom en fortgåns pä den beträdda banan gå att sorglöst bort jvasta. De skäl som anföras, man skulle vara frå tad säga ej till försvar; men till ursäkt fö) remielän, äro.dels att dessa lån erhållas på illigare vilkor, dels att den tid ej är långt af. ägsen då det blifver snart sajdt omöjligt at inder någon annan form erhålla lån. Hvad särskildt beträffar detta sednare skäl. å eger det ingen användning på den af her ar fullmäktige vidtagna åtgärden, alldenstunt let af dem afslutade lånet redan var till hel: itt belopp ueder en annan form uppgjordt ch må för framtiden gälla hvad det kan olifvande i hvad fail som helst ett bekymme lå; men på båda dessa skäl, och i allmänhe vå! den stora fördelen af att få låna pennin sar och på billiga vilkor, kan man tillämp: len franske köpmannens uttryck: le bor narche ma ruin, ty nekas kan väl ej, at u större latt att få lån, desto mera linar man vensken åtminstone ännu. Och man behöf ver ej hafva alltför länge lefvat i denna verlt ör att finna, det ingen finnes så osjelfstän lig, så underkastad obehag, uppoffringar oci örödmjukelser af alla slag, som den hvilket ir skyldig penningar; och många, många är äkerligen de, hvilka, sedan de ofta lättsinnig 10g lånat penningar, Jå erfara sanningen a T.guårs uti en annan mening fällda uttryck tt långa år få gälda hvad stunden brutit, Härtill kan man slutligen, vid tanken på maru vi fortskynda att till herrar Erlanger Merck et c:i för. premieobligationer uti Phaler specie eller riksmynt afyttra den sjelfsrändig net, om varit våra förfäder så dyrbar oci för hvilken de offrat så mycket, lägga en ön skan, att de lån, som för statens väl äro ound sängliga, må blifva så dyra som möjligt oc! framför allt ått öfver det nu af fullmäktig vfslätade premielånet måy till evinnerlig håg korast, i: hvarje redligt svenskt bjerta ristas Vestigia terrent. G. HH. S.