Kurir från Köpenhamn, Den 12 November. Det är så sällan en man uppnår den ålder, att nan kan fira sin femtionde bröllopsdag, och denna sällsynta fest inträffar så mycket mera sparsamt inom furstliga familjer som det torde vara en statistisk sanning att furstar och höga berrar vanligen lefva fortare än de flesta andra menniskor; det är derföre också ganska oaturligt, att landterefvens af Hessen guldbröllop, som här firades för ett par dagar sedan, var och blef en verklig händelse. De utförligaste och mest autentika underrättelse; rörande de festligheter, som af denna anledning här egt rum, finna vi i Illustreret Tidende; glanspunkten bildade den stora bal som gafs hos guldbrudens broder, prins Fer dinand, dervid ett särskildt af Bournonvillc anordnadt divertissemang utfördes; en mängd presenter öfverlemnades åt brudparet, Danne brogsordens storkommendörskors, en endast ytterst sällan förlänad dekoration, gafs af konungen, som kommit hitin från Jagerspriis enkom för guldbröllopet, ett par koppar al purt guld (hvilka lära kostat 2000 rdr) a! baron Blixen, gift med landtgrefvens yngste dotter, en präktig fransk porslinsvas af herrskapets — domestiker, andra gåfvor från landtgrefvens gods i Tyskland, från hofvet j Berlin, från 87 förnäma danska damer er marmorgrupp, från officerskåren en magni fik oljetafla af Simonsen, o. s. v. Hertigen af Nassau, gift i andra giftet med en dotterdotter till landtgrefven, hade med sin gemål! infunnit sig här till denna högtid, en mängd. förnämiteter från Tyskland och danska pro: vinserna likaledes, icke att förglömma en och annan svensk ädling, van att, på besök härstädes, umgås i landtgrefvens hus. i Landtgrefven af Hessen, hvars gemål är en syster till afiidne konung Christian VIII: har från — jag böll nästan på att skrifva urminnes tider uppehållit i Danmark, endast då och då görande ett besök på sin tyska egendom Panker (ett hessensteinskt-taubisk: gods) eller denna andra kontinentala besittning, det berömda slottet Rumpenheim (med förlof!). Oaktadt ärlig tysk född, är han så lunda att betrakta som fullt naturaliserad dansk, och fastän hans lilla hof i yttre af seende är tyskt, har han dock alltid haft der goda takten, att åtminstone aldrig öppet hä; prononcera något sådant tyskt sinnelag, som skulle stöta hans nya fäderneslands patriotiska känslor. Strängt taget är han icke stor politikus och har väl aldrig varit det; på gamla dagar säges han ha blifvit temligen originell i diverse, men han betraktas för öfrigt som en ämabel patriark, den der från sitt vanliga residens Charlottenlund vid strandvägen fridbelsar all verlden). Han är ännu ganska rask och rörlig för sina 73 år och ses om vintrarna, då han bor i hufvudstaden. ofta helt ensam promenera på Lange Linie. Hans son prins Fredrik är den eventuelle regenten i Hessen, hans äldsta dotter är gift med någon af Anhalt-Dessau, hans nästäldsta med prins Christian af Danmark, tronföljaren, den yngsta med baron Blixen-Finecke, ledamot af svenska riddarhuset. Hans gemål är, som ofvan antydt, Fredrik VII:s faster. Konungens besök i hufvudstaden och ännu närmare en konselj, som hölls i går på Christiansborgs slott och hvilken säges hafva varit litet orolig, har åter bragt i omlopp de periodiska ryktena om en förestående ministårförändring. Konungen: har i går afton åter rest härifrån, och efter honom har i dag förfogat sig till Jegerspriis baron Blixen, särskildt dit utkallad. Det är naturligt att denna sednare omständighet gifvit dessa rykten någon konsistens. Hvad som är af mera betydelse än de mer och mindre fantastiska kombinationer, som det beställsamma ryktet sålunda dukar opp, är det faktum, att biskop Monrad i riksdagens inansutskott för kort tid sedan låtit öppet förstå, att såframt man icke antager hans favoritid, att ecklesiastikverkets och kyrkans räntor och inkomster af alla slag skola bilda en egen kassa för sig i stället för att ingå under statens allmänna intägter och förvaltas bunder ett med statsverkets finanser, ämnar han icke längre förblifvan. Det är nu visserligen sannt, att Monrad ypperligt kan afträda som minister och ändå förblifva i regeringen, enär han sköter tvenne portföljer, af vilka ju den en: kan lemnas och den andra — behållas, men jag vill förutsätta att han vid afgifvandet af sin ofvannämnda förslaring bändelsevis icke har haft någon bakanka, och saken ställer sig då allvarsamt. enär det är all möjlig sannolikhet för, att iksdagen icke går in på principen om den särliga kyrkofonden. S. B.