STOCKHOLM den 21 Nov. Skogsstyrelsen jemte de ansvarige för stadgarne rörande skogsläroverken hade den glädjen att i måndags erhålla tvenne försvarare, en i officiel rustning i Posttidningen, och en i halfofficiel i Dagligt Allehanda. Begge dessa riddare föra dock sina vapen så, att de försvarade med allt skäl kunna utropa: Gud bevare oss för våra vännerl Försvaret är naturligtvis framkalladt — man skulle nästan kunna säga framtvingadt — af våra för någon tid sedan gjorda anmärknin-gar mot ofvannämnda stadgar, ur hvilka vi meddelade åtskillliga bland de många pekoralier, som deri förekomma. Förr ansågs det af vigt, att allmänna författningar uppsattes med sakkunskap och i ett rent och begripligt språk. Den nya regimen åter, till hvilken skogsstyrelsen väl får räknas, är i den vägen icke så nog2, hvadan ock den officielle försvararen af de i skogsläroverksstadgarne befintliga vidunderligheterna betraktar dem såsom helt och hållet utan inflytande i sak, likasom något i officiel författning bör förekomma, som icke har inflytande på den sak, hvarom lagstiftas. — Dernäst anser skogsstyrelsens vapendragare det allenast utgöra en smakfråga, om de stundom obegripliga, stundom bizarra föreskrifterna och ordalagen i stadgarne der hade bordtbegagnas eller utbytas mot riktiga och begripliga, likasom det berodde på dem, som utfärda stadgar för ett allmänt ändamål, att dervid följa sitt tycke och sin smak. Visserligen är det ögonskenligt, att de som skrifvit dessa stadgar, gifvit fritt lopp åt sitt tycke, men med uppoffrande af all smak. Hvad nu sjelfva försvaret för stadgarnes vidunderligheter beträffar, så förekommer deruti icke ett enda ord; som vederlägger våra förut gjorda anmärkningar mot berörde vidunderligheter. Deras tillvaro i stadgarne förnekas icke heller, än mindre försvaras de såsom nödvändiga; men de förtydligas så pass att de nu kunna begripas. Ar det dock skickligt. att i en författning förekommande uttryck, som icke äro af teknisk eller vetenskaplig natur, skola behöfva förses med en särskild, ofta ganska långdragen förklaring för att kunna begripas? Se här blott ett par exempel på sättet att förklara i stadgarne intagna uttryck: Med skogsinstitutets samlingar, förstås, enligt vapendragarens i Posttidningen meddelande, uppstoppade foglar, insekter och mineralier; med inventarier stolar, bord och dylikt — och med öfriga tillhörigheter: skrifoch kartepapper, pennor, bläck, krut och mera sådant, som till följd af sin natur att vara under ständig förbrukning endast fordrar så mycket mera omsorg. Med stor belåtenhet utropar försvararen derefter: Orden rättfärdiga således sin plats ganska väln, — ja! nästan lika välsom de särdeles distinkta förklaringarne öfver ordens betydelse. Bäst torde också vara, att vederbörande snart ombestyra en officiel förklaring öfver de obegripliga uttryck, som i stadgarne för skogsläroverken förekomman. Den halfofficiele försvararen i Dagligt Allebanda har utfört sitt uppdrag på ett än mera egendomligt sätt. -Han vredgas naturligtvis deröfver, att vi vågat nagelfara de der stadgarne, som borde vara en smula fridlysta, kan tänka, emedan de komma från ett håll som står under Dagligt Allehandas beskydd. De af oss i dessa stadgar citerade vidunderliga uttrycken, hvartill motstycke sannolikt icke återfinnes i, någon annan författning eller officiel handling, betecknas i Dagligt Allehanda allenast såsom några inadvertenser i stilen utan inflytande i sak — och hvilka ej för strängt böra bedömas och det emedan tyvärr! — tillägges ursäktande — dylika förekomma så väl i äldre sor senare författningar Hvad säga alla öfriga vederbörande om en dylik komplinang? FE På samma gång Dagligt Allehanda icke kan underlåta att omnämna vår granskning af stadgarne: en i sanning humoristisk recension (tusen-tack för: ett så smickrand: vitsord !), antydes dock att vi låtit hänföra oss af någon partiskhet, hvilken skall bestå deri, att vi framhöllo den misslyckade öfversättningen af Hartigs skogslärobok. Till svar härpå fråga vi blott: Kan och vill Dagligt Allehanda taga nämnde öfversättning i försvar, och verkligen, i likhet med öfversättaren sjelf, rekommendera arbetet till lärobok vid landtbruksskolorna? Skogsstyrelsens officiele försvarare i Posttidningen ställer till oss ett par frågor som vi ived särdeles nöje skola besvara, ebu:u vi högeligen frukta att svaren icke förefalla särdeles behagliga. Första frågan är: huruvida vi på samvete anse speciminerad kännedom om skogens indelning, kultur o. s. v., eller i få ord det som genom en kurs i skogsinstitutet inhemtas, vara tillräckligt för beklädandet af chefsplatsen i skogsstyrelsen ? äktHärtill svara vi på samvete — nej. Vi anse nemligen att till beklädande af berörde chefsplats vida grundligare och vidsträcktare både teoretiska uch praktiska studier äro absolut erforderliga, än de som kunna göras och erhållas under en kurs vid skogsinstitutet. Ty annars skalle ju hvarje väl vitsordad och utexarbinerad skogselev genast vara kompetent till nämnde chefsplats. EZAndra frågan som till oss ställes är följande: om ej de insigter i sko:slagarne och administrationen, hvilka generaldirektör Ros, såväl under mångårigt beklädande af domarebefattning, som ock under utöfvande af sin landshöfdingetjenst, förskaffat sig, just äro de som bäst behöfvas, då organisation af styrelsen och