dring för sjelfva bondeståndet skulle innebära, så hysa visserligen äfven vi den förhoppningen, att denna partiella reform skulle väsentligt stärka bondeståndet, men anse detta oaktadt, dels att utsigterna för denna reform numera, sisom vi redan antydt, äro ganska ringa, dels att densamma icke är af den stora vigt och betydelse i politiskt bänseende, att man för dess skull borde skjuta undan och afstå från en grundlig agitation för en verklig representationsreform. Förslaget om årliga riksdagar bar mycket som talar för sig, och äfven vi ha för vår del instämt i dess förordande, ehuruväl vi befara att de fördelar, man derat väntar sig, icke skulle kunna vinnas, utan i sammanhang med en total reorganisation. af arbetssättet. Men denna fråga befinner sig på en annan ståndpunkt nu, än när den först väcktes. Då utgjorde den, innan ännu något uppslag till en allmän representationsreform egt rum, en bland de vigtigare reformer man trodde sig kuana ha några utsigter till att möjligen genomdrifva. Att nu deremot, sedan den hälft af representationen, som förer talan för hela nationen med undantag af tvenne fåtaliga privilegierade kaster, påyrkat en verklig ombildning af vårt representationssätt, vilja sätta frågan om årliga riksdagar framför representationsfrågan, vore ett uppoch nedvändande af tingens naturliga ordning; att inom land särskildt agitera för densamma vore en åt gärd, hvilken. blefve lika totalt resultatlös. som den i sig är olämplig. Vi ha talat om små pertiella grundlagsändringar och dessas förhållande till den reform, som afser representationssättets fullständiga ombildning. Vi ha sökt antyda, huru det ligger i sjelfva sakens natur att uppmärksamheten måste ledas från den förra, så snart en mäktig impuls blifvit väckt till inledandet af den sednare. Att stunden är inne för ett allvarligt verkande i denna rigtning, derpå tyda flera såväl inre som yttre tecken. Bland de förra vilja vi nu blott angifva den hjertliga trötthet hos och vid våra riksdagsmän. som allt mer börjar gifva sig luft, samt den bedröfligt ryktbara, politiska demoralisation inom stånden, som vid de sednare riksmötena egt rum. Ser man åter på den ställning, som Sverge är kalladt att intaga bland de europeiska staterna och i förhållande till sina stamförvandter i norden, så är det sannerligen hög tid att vi för allvar gripa oss an medatt söka komma upp utur den politiska lethargi, hvari vårt samhälle försjunkit, att göra ett slut på det tryckande och i många hänseenden pinsamma öfvergångstillstånd, hvari vi så länge befunnit oss, att bryta en ny bana för vårt offentliga lif och, på samma gång den förderfliga ståndsandan i grund tillintetgöres, ge en ny, storartad och kraftig impuls åt nationalandan. Först då vi blifvit frigjorda från den tvångströja, hvari det politiska ståndsväsendet och deraf följande split och spänning håller oss insnärjda, först då kan vår nationalitet göra sig gällande i sin verkliga kraft och häfda den plats, som till följd af den historiska utvecklingen och af vårt folks anlag och kultur tillkommer oss inom kretsen af Europas verkligt fria stater. Sardinien är ett lysande exempel på det inflytande som den inre politiska pånyttfödelsen utöfvar på ett lands yttre ställning och på dess förmåga att göra sig gäl. lande i folkens råd. Ega vi furstar, som drömma om en framtid af ära och anseende för det kära fosterlandet; finnes det varma hjertan, som önska ett verkligt, redbart och säkert närmande och en fast och god förening mellan nordens brödrafolk; finnes det ädla folkvänner, som hoppas att en allmänanda, ett intresse för det stora, ädla och allmännyttiga skall kunna tränga sig ända ned till de djupaste lagren af samhället; finnes det varma nitälskare för litteratur och konst, som beklaga det träde, hvari allting nu ligger på dessa områden, men som dock hoppas på någon kommande period af nya impulser och en ny storartad lyftning; — så må de då alla arbeta för möjliggörande af ett verkligt konstitutionelt lif i vårt land. för införande af en verklig folkrepresentation; ty frigörelsen från den utlefvade och allt högre lif och intresse dödande medeltidslemning, som ligger i den nuvarande ståndsförfattningen. utgör ett oeftergifligt vilkor för att ett nytt tidskifte skall kunna inträda för vår nation. en tid af stegradt lif, föryngrad kraft samt ny och redbar ära. H. M. konungen har i dag håilit konselj. — I oår. enkedrottning Desiderias 80:e fö