Rältegångsoch Polissaker. — Enligt till. poliskammaren ingifven rapport skall skräddaregesällen Carl Johan Lännqvist, boende ihu et n:o 35 vid Riddaregatan å Ladugårdslandet, hafva, sedan han med ett äpple inlockst skomakaregesällen Sundqvists 7-årige son Axel Rudolf uti portgången, der missbandlat och slagit honom. Enligt hvad vid förhöret upplystes, skall barnets jemmerrop föranledt folksamling, dervid löjtnanten vid lifgardet till häst, grefve Hamilton tillkommit och förebrått Lännqvist hans oskickliga beteende, TLännqvist hade då upphört att slå gossen, såmt på tillfrågan om orsaken till sitt handlingssätt uppgifvit att gossen flere gånger, då han gått hem från skolan, öfverhopat Lännqvist med otidigheter. Grefve Hamilton hade anmält förhållandet för poliskommissarien Backlund, och denne uppgaf att han vid närmare efterhörande om förhållandet erfarit att Lännqvist fattat gossen i kläderna och handlöst slagit honom mot väggen samt derefter sparkat honom. Vid med Lännqvist hållet polisförhör bar han påstått att han endast ruskat gossen derföre att denne vari näsvis, Att hafva inlockat gossen förnekade han. Dea misshandlade gossen, äfvensom hans ett år äldre broder, som vid tillfället varit närvarande, afgåfvo dock en berättelse, som till alla delar öfverensstämde med den som poliskommissarien afgifvit. Den lilla gossen påstod att han erhållit tre slag och efter hvarje af dessa fallit omkull uti portgången. Vid första polisförhöret voro de begge gossarne åtföljda af sin moder, hustru Sundqvist, och blef målet för vittnens inkallande uppskjutet tills i förgår. Då det nu Påropades kom Lännqvist tillstädes och företrädde skräddaregesällen Melander, hvilken inlemnade en af den misshandlade gossens fader undertecknad skrift, deruti denne förklarade att han icke yrkade något ansvar å Lännqvist. På grund deraf bestred Melander vittnens hörande, men ä denna invändning fästades icke något afseende. Vittnena intygade att personer, böende midt emot der uppträdet egde rum, varsnat en större folksamling i anledning af gossens misshandling. Intet af dessa vittnen hade sett att gossen blifvitinlockad i porten, men ett af dem hade sett att Lännqvist slagit den lilla gossen och ej upphört dermed förrän, folk till kommit. Ett fruntimmer, som har sina fönster midt emot, bertätade, att då hon såg gossen misshan-las och hörde hans jemmierrop, hade hon utropat: Kors, hvad är det för en far, söm på så sätt agar sitt barn! Vittnet hade sedermera fått veta att Lännqvist icke vore fader till gossen. N Gesällen Melander, hvilken flera gånger under vittnesmålens sfgifvande måste tillsägas att vara tyst, gjorde slutligen den invändningen att som uppträdet skett inom hus; öfverstårkälläreembetet dermed icke hade att skaffa. Då det emellertid lärer finnas vittnen, som åsett då Lännqvist inlockat gossen i port