;n -makt, som förenar alla folkslag, som icke ret af skilda fädernesland, utan gör hela ordens befolkning till en enda; och denna nakt är kärleken. I körlek knäböja vi alla nför samma Gud, ceh hans fadersfamn står u öppen för oss alla. Allt, som utgår från ionom, är till för ait förena och försona det, som hat eller fördom söndrat. Kärleken förikar allt och förädlar allt. De voro nu vid slutet af kullen, och Lothard släppte hennes hand, med de orden: Ni är åter fri. Känner ri er lyckligare nu? Jag har icke känt mig olycklig Ni är en underlig flicka, som på ett oförklarligt sätt framkallar, ömsom tro och tvifvel; som drager mig till er, och ändå tvingar mig att stanna på afstånd; som håller ordeu fjettrade på mina läppar, och ändå nödgar mig att tala. Så äfven nu. Jag ville i detta ögonblick göra er en fråga, men jag vågar ickesiodh likväl innebär svaret på denna fråga bela mitt lif. Fråga då icke. Ni skulle helt säkert åter framkalla oro och fruktan. I detta ögonblick känner jag mig så lycklig, att jag gerna ostörd ville behålla detta intryck af verklig glädje. Vid alln skiljdes de. -Lothard sade då: Öfvertyga er i morgon vid denna tid att skogvaktarens erhållit den hjelp nii dag begärt, Ni går ju dit. ; Helt säkert, svarade Skuldfrid Morgondagen — hvad den förer i skölden veta vi aldrig; vi hafva alltid skäl att frukta den. Under det ofvanbeskrifna scen egde rum emellan de båda unga, skola vi göra en Ltern påbelsning på Junta, och sedan se hvad som tilldrager sig på Ektorp. Vid samma tid som Skuldfrid hade emottagit raderna ifrån doktorn, begaf sig Tage åtföljd af sin hund på jagt. Han hade ett