H. M:t kohungen har i dag hållit konselj. Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: I anledning af rikets ständers gjorda anhållan, det K. M:t, i sammanhang med pröfningen af förslagen till Civil-boställs-ordning och ny skogsordning, täcktes tillse, om icke jemväl Militie-boställsordningen tarfvar omarbetning och om icke i sådant afseende, genom förändrade föreskrifter. en jemnare för. delning af nybyggnadsskyldigheten särskilda boställshafvare emellan skulle kunna vinnas; har K. M:t, under 16 sistlidne Oktober, anbefallt krigskollegium att, oberoende af den nya skogsordning, som framdeles kan komma att utfärdas, afgifva förslag till ny Militieeboställsordning, med förändrade stadganden i de delar, hvaruti den ru gällande Militieboställsordningen må, efter redan vunnen erfarenhet finnas numera vara mindre lämplig. — Sedan K. M:t beslutat att åt löjtnanten vid Westgöta-Dals regemente Johan Fredrik Lilliehöök, som med utmärkelse deltagit uti franska armåns fälttåg i Italien och Afrika tilldela guldmedaljen för tapperhet i fält, har statskontoret, under den 16 sistl. Oktober, erhållit befallning att om medaljens prägling föranstalta. — Hos K. M:t bar riksdagsfullmäktigen af bondeståndet vid innevarande riksdag Liss Lars Olsson i. Westannor anfört besvär deröfver, att sedan klaganden, hvilken den 21 Augusti 1847 blifvit vald till ombud för allmogen i Nedan-Siljans fögderi af Stora Kopparbergs län vid då instundande riksmöte samt den 11 derpåföljande September erbållit del af valprotokollet, uti en den 18 i samma månad till K. M:ts befallningshafvande i länet ingifven skrift förbehållit sig rätt till talan emot elektorernes efter valet vidtagna åtgärd att bestänma riksdagsmannaarfvodet till 2 rdr 32 sk. bko om dagen, och derefter, då bondeståndet vid omförmälda, ären 1847 och 1848 hållna riksdag, uttalat den åsigt, att 3 rdr 16 sk. bko om dagen vore det minsta belopp, hvarmed en ledamot af ståndet under samma riksdag kunde vara belåten till anständigt underhåll, men Rättviks, Ohre, Åhls och Bjursås socknemän likväl vägrat att till sistberörde belopp förhöja klagandens arfvode, hos K. M:ts befallningshafvande anhållit att bemälde socknemän måtte förpligtas att, i likhet med hvad Leksands sockzemän medgifvit, sådan förhöjning till klaganden utgifva, men K. M:ts befallningshafvande genom utslag den 11-Juli 1857 sig utlåtit, att som i riksdagsordningeu ej. vore föreskrifvet, hvilken det tillhörde att bestämma det. arfvode, som till riksdagsmän i bon?eståndet borde erläggas, och vid sådant förhållande rittigheten att bestämma riksdagsmannaarfvodets belopp syntes böra tillerkännas dem, hvilka det tillhörde att välja riksdagsman. och åt honom utgifva arfvode; alltså och emedan klaganden uraktlåtit att inom behörig tid anföra besvär emot det vid valförrättningen fattade beslut, hvarigenom arfvodet blifvit bestämdt till 2 rdr 32 sk. bko samt bondeståndets behörighet att bestämma riksdagsmannaarfvodens beiopp desto hellre borde betviflas, som laglig föreskrift derom icke vore gifven och det derförutan icke synts böra tillkomma en riksdagsmans ståndskamrater att afgöra tvist derom mellan honom och hans hufsudmän, hvartill äfven komme att bondeståndet i annat fall icke, på sätt som skett, skulle hafva inskränkt sin åtgärd till att endast för sin del uttala ståndets åsigt om det arfvodesbelopp, hvarmed en dess ledamot minst kunde vara belåten, utan otvifvelaktigt förordnat, att arfvode skulle med sådant belopp utgå, ansåge K. M:ts befallningshafvande sig sakna anledning att klagandens framställning bifalla; så och efter det klaganden sig häröfver hos kammarkollegium besvärat, hade bemälde kolle: gum, medelst utslag den 3 Maj 1859, förklarat, att då någon tid för anbängiggörande af frågan rörande riksdagsmannaarfvodesH belopp icke fannes föreskrifven, kollegium väl ansäge någon sådan destomindre vara af klaganden försuten, som han inom ätta dagar efter erhållen del af valprotokollet hos K. M:ts befallningshafvonde reservationsvis anmält sin talan, men att, hvad hufvudsaken beträffade, kollegium funne det arfvode af 4 rdr rmt om dagen, hvarmed KE. M:ts befallningshafvande ansett klaganden böra för ifrågavarande riksmöte åtnöjas, vara, jemlikt 17 6 i riksdagsordningen, för anständigt och tillräckligt att anse, hvadan kollegium ej funne skäl göra ändring i det slut, hvari: K. M:ts befallningshafvande genom öfverklagade utslaget stadnat. Sedan uppå härå erhållen nödig remiss kammar—