SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ. .Huru mår mamma? frågade Skuldfrid. Är hon nere i lusthuset ? Nej, barnet mitt, hon har in i sitt rum och sagt till att hon vill va:s ulicna; men hvarföre kommer hon hem sa 1lgt2n Jag var orolig öfver mamma. Skuldfrid tog vägen upp till sin kammare. Under tiden körde Tage tillbaka till Junta. Han lät tömmarna ligga lösa och banden, som höll dem, hvilade vårdslöst på fotsacken. Sjelf satt han försjunken i djupa tankar. Han genomgick de år han och Skuldfrid såsom barn tillbringade tillsammans. Alla de profaf vänskap och tillgilvenhetEhan rönt af henne såsom liten flicka. Han granskade derefter dessa veckor, han varit hemma, hennes alltid lika hjertliga väsende, och kom till den slutsatsen, att likasom han med hjertats varmaste känslor var fästad vid henne, var hon det vid honom. Huru trofast bade icke den blick varit som hon gaf honom vid uttalandet af dessa ord: Något val kunde icke komma i fråga, och slutligen: Huru ringa måste icke det intresse vara, som hon egtade främlingen, då hon icke en gång sökt att få veta hans namn. Hvarföre hade bon förtegat hela bekantskapen med honom? Se der en fråga förnuftet framkastade: Hjertat var genast färdigt med den förklaringen, att det skett af vanlig flicknyck. Att hon talat vid den främmande och äfven mött honom bevisade alldeles icke någon svaghet för honom, utan endast ati det var en för) Se A. B. n:r 237—242, 244—246 och 248—259.