Vid afskedsuppvaktningarne hos konungen och den kungliga familjen yttrade landtmarskalken: Stormäktigste, allernådigste konung! Då ridderskapet och adeln nu vid riksmötets slut i underdånighet aflägger sin afskedsuppvaktning, anhåller ridderskapet och adeln få inför Eders Kongl. Maj:t förnya uttrycken af djup vördnad, af sann orubblig trohet, känslor som af ridderskapet och adelns ledamöter, snart återvändande till sina hem och mera enskild verksamhet, skola städse lifligt bevaras. Under denna riksdag har det för ridd. och adeln varit en glädje bevittna huru föreningsbandet emellan konungahus och folk genom E. K. M:ts och dess höga gemåls kröning blifvit ytterligare tillknutet, och hvilket band jemväl vunnit ny styrka och utvecklat nytt framtidshopp för throönföljdens orubblighet genom fölelsen af ännu en konunga-ättliog. Att den högste måtte fortfarande omhägna E. K. M:t och dess ätt atgör nu och alltid föremålet för ridd. och adelns lifliga önskningar och varma förböner. Många vigtiga, i landets nuvarande och framtida förhållanden djupt ingripande ärenden hafva vid riksdagen förekommit, och det har dervid utgjort en sann tillfredsställelse för ridd. och adeln att i de flesta fall hafva med fullt förtroende kunnat med sin röst biträda de förslag E. K. M:t behagat till rikets ständer framställa. Med fortfarande innerlig tacksamhet för den omsorg och kärlek, hvarmed svenska T:olkets sanna väl af E. K. M:t, med kraftig vilja och varmt nit, vårdas, utbeder sig ridd. och adeln, under ljup känsla af undersåtlig vördnad och tillgifvenhet, att ständigt i E. K. M:ts ynnest och nåd få vara inaesluten. : Konungen svarade: Gode herrar af ridderskapet och adeln! De tänkesätt, som äfven vid detta tillfälle blifvit af eder för mig och min familj yttrade, — de minaen som af eder blifvit återkallade, ega rätt till min uppriktigaste erkänsla. Den trohet och den kärlek. som ridderskapet och adeln städse egnat sin konung, då han redligt sträfvat att försäkra landets lycka och tt upprätthålla dess anseende, fortlefva hos ättlinsarne af de män, hvilka från urminnes tider kämpat för fosterlandets. välgång, dess sjelfständighets upp: rätthållande och ömsesidigt ingångna förpligtelsers helgd. Hurudana äfven de öden må blifva, som en oviss framtid åt det älskade fosterlandet kan beskära, hyser jag likväl den fasta tillförsigt, att ridderskapet och adeln hos sina efterkommande skall fortplanta de tänkesätt, som de af sina förfäder emottagit i arf, och jag begagnar med nöje det tillfälle som i dag erbjuder sig att försäkra ridderskapet och adeln om min fortfarande ynnest ech bevågenhet. På erkebiskopens tal, hvilket vi i går meddelade, svarade konungen: Gode. herrar af presteståndet! I veten att jag högt uppskattar eder vårdnad om religionens helgd och om den allmänna upplysningeni och undervisningens befrämjande, och det kan ej anaat än skänka mig: en liflig fägnad att af eder höra mina bemödanden för dessa så högt vigtiga föremål erkännas. Vi hafva alla den.lyckan att bekänna en tro, som ej allenast medgifver, men oafvisligt kräfver upplysningens spridande, och som uti den hos folket utbredda kunskåpen ser sitt fastaste stöd. Med ika oskrymtad och orubblig tillgifvenhet för denna sro; kunna visförena fördragsamheten för olika -tänkandes öfvertygelse; denna fördragsamhet skall, jag ir derom öfvertygad, gifva ännu större kraft åt vår rena evangeliska kyrka. Med fägnad skall jag se Sverges presterskap arbeta för detta högsinta måls apphående; jag är öfvertygad om dess rena och värma ait,:och-ber presteståndet emottagaren förnyad: för: säkran om min och de minas. fortfarande; ynnest och bevågenhet. 4 På det tal som å borgareståndets vägnar hölls af dess talman och som vi i. går likaledes meddelade, svarade konungen: ! : Gode herrar af: borgareståndet! Med sann tillfredsställelse emottager jag edra försäkringar, och igenkänner uti edra tånkesätt för mig, nin familj och de förenade rikenå de grundsatser, som lifva upplysta och tänkande medborgare uti en stat, der friheten för alla; från tlironen till kojan, är ika kär och dyrbar, och der fäderneslandets väl af alla inses hvilande på lag och rätt, samt på helgden af de åt hvardera statsmakten afmätta förpligtelser. Målet för våra sträfvanden är gemensamt: för dess uppnående fordras en lögn och stadig samverkän, lika skild från enskilda rafsigter som från: förutfattade fördomar. Endast på detta, sätt: kunna vi gå framåt till det för oss alla lika kära fäderneslandets 7äl. Jag känner mig lycklig att dertill kunna påräkna edert biträde, och ber borgareståndet vara förvissadt om min fortfarande ynnest och bevågerhet. Bondeståndets talman yttrade: Störmäktigste, allernådigste konung! Ioför Eders Kongl. Maj:t och konungahuset hafva svenska allmogensombud den nåden att aflägga sin underdåniga afskedsuppvaktning, innan vi, efter slutadt riksmöte, återvända till våra spridda hemvist. Med hvilka deltagandets och tillgifvenhetens känslor allmogen i rikets alla trakter är fästad vid konunsens person och vid konungåhusets medlemmar behöfva vi icke skildra. Detta grunddrag i svenska folkets lynne är så gammalt. som vår historia, . och att det ännu fortlefver, derom hafva vittnat de koauogahusets och folkets fester, vi under den förflutna siden här öfvervarit och de glädjebetygelser, som allrid framkallas; då konungen och konungahusets medlemmar besöka landets närmare: eller fjermare orter. Måtte detta lyckliga och ömsesidigt lyckobringande örhållande ständigt fortvara till styrka för den inre riden, samhälligheten och trefnaden i vårt land. Med denna hjertliga önskan anhåller bondeståndet att fortfarande få vara inneslutet i E. K. M:ts och lets kongl. husets ynnest och bevågenhet. Konungen svarade: Redlige dannemän! Uttrycken af eder tillgifvenhet för mig och för koaungahuset äro mig alltid välkomne: denna tillgifrenhet, I veten det, är ömsesidig; den hvilar på alltör fasta grundvalar att kunna vara underkastad nåson förändring. Då Sverges konung och Sverges allnoge förstått hvarandra, har landet alltid varit starkt ch lyckligt, och på denna grund bygger jag; näst Försynens nåd, min fasta förhoppning; om en för lan: let lyckosam. regering... Uti skilda trakter har jag resökt eder uti edra hem, oehb ännu skolen I ofta iterse mig der: jag förlitar mig på att städse der genkänna hvad jag med glädje derstädes fönnit boast: gudsfruktan, redlighet, idoghet och kärlek till let: fosterland, som är vår gemensamma amma, och tt hvars väl vi med glad förtröstan och friskt mod tid skola offra våra krafter. . Med dessa tänkesätt örblifver jag eder, redlige dannemän, med all ynnest ch välvilja städse, välhevågen. g hebr Det tal hvarmed bendeståndets talman i försår afton tog farväl af ståndet, var af fölande lydelse: Hedervärde och redlige ståndsbröder! Förr än jag nedstiger från. den plats, som en nåig konungs förtroende anvisat mig för det nu afjutade riksmötet, begagnar jag den gamla plägseen att yttra några ord om våra tillgöranden, och jr att bjuda eder mitt sista hjertliga afsked: