gudomliga försynens skickelse. kKder tillhör det att i de främsta leder kämpa för en samhällsutveckling, som sålunda har sin rot i nationens föregående lif, och att sammanhålla de krafter, som skola arbeta för detta sannt fosterländska mål. I en sådan strid skall presteståndet alltid med glädje och stolthet stå vid eder sida. Vi skola dervid förehålla eder och oss sjelfva vigten och ansvaret af detta arbete. denna strid. Vi skola erinra om dån himmelske konung och det himmelska fädernesland, i hvilkas tjenst vi måste stå, om vi rätt skola tjena vår jordiske konung, om vi i sanning skala arbeta till välsignelse för vårt jordiska fädernesland. Många vigtiga frågors lösning har varit föremål för våra gemensamma arbeten under den nu tilländagångna riksdagen. Mätte Herrans välsignelse hvila öfver dessa arbeten, så att derur måtte utveckla sig rika frukter till allmän och enskild båtnad. Under uttalande af denna bekännelse, dessa välönskningar anhåller presteståndet att i hr grefvens och landtmarskalkens samt ridderskapet och adelns ynnest och förtroende få vara inneslutet. Till borgareståndet. Högädle hr talman! Högtärade stånd! Vid slutet af en långvarig riksdags gemensamma arbeten känner sig presteståndet — och det icke blott af grundlagens bud — manadt till en vänlig, aktningsfull afskedshelsning, och beder att genom oss, sina deputerade, få till borgareståndet framföra denna helsning. Vår gemensamma kärlek till det dyra fäderneslandet framkallar förvisso i äfskedets stund gemensamma bevis om den allgodes välsignelse öfver våra afslutade arbeten. Det är ock denna bönen, dentroende bönens anda, som fasthåller själen vid den gudomliga sanningen och dess eviga lagar och hafver med sig den himmelska kärlek, som helgar den menskliga viljan, så att den i all sin verksamhet söker afspegla den gudomliga. Det är han, som förjagar misstroendet och söndringslustan och som med förtroendets och kärlekens band förenar dem, som Herran satt att arbeta vid hvarandras sida. Endast i denna trons och kärlekens anda är samhällets egentliga lifsprincip att söka, endast i den kan en rätt trefnad, glädje och välsignelse för både enskilda och samhällen grundläggas och hafva bestånd. Skiljaktighet i åsigter vid riksdagens mångartade förhandlingar här icke kunnat uteblifva; men den bör dock icke rubba aktningen, förtroendet och tillgifvenheten. Presteståndet är ock förvissadt derom, att äfven olika tänkande icke skäligen kunna förevita detsamma att hafva stått tillbaka i kärlek till det dyra fosterlandet, i troget bemödande att åstadkomma sådana ifrågasatta törbättringar, i afseende på dess angelägenheter, som ansetts behöfliga och önskvärda. På samma gång som presteståndet öfver alla och en hvar af det högtärade borgareståndet nedkallar Guds nåd och välsignelse, anhåller presteståndet att i hr talmannens och det högtärade ståndets förtroende och välvilja få vara inneslutet. Till bondeståndet! Högtärade talman! Hedervärda stånd! Då arbetena vid denna riksdag nu äro färdiga att afslutas, frambär presteståndet genom oss, sina de puterade, till högtärade talmannen och det hedervärda ståndet sin hjertliga, trofasta afskedshelsning Hvarje afskedsstand manar till pröfning och redogörelse, och om vid en sådan pröfning samvetet vittnar om trogna bemödanden att uppfylla heligt ålaggda förbindelser, så medförer afskedsstunden en ädlare hugnad och tillfredsställelse än blotta nöjet af mödornas slut. De många vidtomfattande och djupgående frågor, som varit föremål för behandling un der nu tilländagående riksmöte, hafva påksllat representationens upplysta och trogna bemödanden Måtte vi alla och en hvar hafva hugnaden af det goda samvetets vittnesbörd, och måtte det älskade fäderneslandet skörda en rik välsignelse af de nedlagda mödorna. Fastän det gemensamma arbete, som sysselsätter rikets ständer, för denna gång är slutadt, så hafva vi dock alla fortfarande och oaflåtligt den heliga för: bindelsen, att, genom troget arbete i det dagliga kallet, hvar och en i sin mån, söka befrämja det dyra fosterlandets båtnad. Och i det dagliga kallets arbeten hafva isynnerhet presteoch bondestånden ständiga beröringspunkter. Der förstå vi ock hvarandra lättare än under riksdagens mångartade bestyr och de meningsskiljaktighoter, som dervid upp: komma. Måtte aldrig det band af förtroende och kärlek, som af ålder sammanhållit Sverges presterskap och Sverges allmoge, någonsin brista eller försvagas! Måtto vi alla, med våra blickar stadigt riktade åt det himmelska fäderneslandet, vandra och arbeta vid hvarandras sida i den kärlekens och fridens anda, som har sitt ursprung från kärlekens bimmel. Med dessa uppriktiga välönskningar och under nedkallande öfver oss: alla af Guds rika nåd och välsignelse, beder presteståndet att i högtärade talmanoens och det hedervärda ståndets välvilja och förtroende få vara inneslutet. Adelns afskedshelsningar. Ordförande för adelns deputerade, landshöfdingen grefve Lagerbjelke, yttrade: Till presteståndet: I egenskap af deputerade för ridderskapet och adeln få vi, vid nu slutade riksmöte, till H. presteståndet frambära en hjertlig afskedshelsning jemte uttrycken af den uppriktiga aktning och tillgifvenhet, hvilken ridderskapet och adeln städse byser för det H. ståndet. Den ombildnnig, som genomgår samhällena och vittnar om lifaktigheten hos en organism, mäktig af föridliog, är för fosterlandsvännen glädjande, i samma mån den är en följd af natur!ig utveckling, utgången från folkets sjelfmedvetande. Dess säkraste grund, den utan hvilken något samhälle, vore det än så lysande, icke kan ega ett fast bestånd, är dock religionen ; och den nitiska verksamhet, hvarmed sverges presterskap egnar sig åt sitt heliga kall, är derföre den säkraste borgen för en lugn och lyckliggörande utveckling af samhällets krafter. Med dessa tänkesätt, och under förnyad försäkran om oföränderlig vänskap och tillgifvenhet, anhåller ridderskapet och adeln att uti H. ståndets välvilja och förtroende fortfarande få vara inneslutet. Till. borgareståndet: Ridderskapet och adeln har åt oss, dess deputerade, gifvit det angenäma uppdraget att till V. borgareståndet framföra ridderskapet och adelns hjertliga och uppriktiga helsningar vid det nu tilländasängna riksmötet. Likasom sednaste gången rikets ständer voro för,amlade, hafva äfven nu vigtiga frågor varit föremål för våra öfverläggningar ocs beslut. Det medborgeriga nit, hvarigenom borgareståndet så ofta gjort sig utmärkt, bar ej heller vid detta riksmöte förnekat ig, och ridderskapet och adeln känner: för vis:o, att tt och detsamma är det stora, det slutliga mål, efer hvilket vi alla sträfva, ett älskadt fosterlands anna; ära och lycka. Med fast förtröstan till genensamheten uti detta mäl, och med uppriktig akting för den upplysning och det lif, hvarmed borgaeständet höjer sin röst i rådslagen för allmänt väl, r det således som ridderskapet och adeln anhåller tt i borgareståndets vänskap och förtroende fortfaande få vora inneslutet. Till bondeståndet: Till H. ståndet få vi, deputerade från ridderskach adeln, efter gammal sed framföra ridderskapet ch adelns hjertiga afskedshelsning vid nu slutade iksmöte.