formens vänner att sätta sig i verksamhet. Ar 1771 den 16 April oktrojerades genom EK. M:ts öppna bref det kongl. svenska nummerlotteriet. Uti motiveringen anfördes bland annat, att det genuesiska lotteriet redan var infördt uti flera andra konungariken och var särdeles fördelaktigt för dem, som på denna väg ville söka en hastig lycka. Jemväl fram! hölls den betydliga statsinkomst, som borde uppkomma och med hvilken storating kunde åstadkommas. För att göra saken i hast poulär tillades, att nummerlotteriets införande skulle genom så kallade brudgåfvovinster främja giftermål och befordra folkökningen i landet. Den 16 December 1840 skedde den 1143:dje dragningen af detta kongi. svenska nummerlotteri och uti kongl. kungörelsen af den 4 Juni 1841, angående upphörande af den för statens räkning idkade lotterirörelsen, läses att rikets ständer : underdånighet anmält hurusom de, med hänsyn till statsverkets närvarande ställning, i förening med särskildt utvecklade moraliska skäl funnit den för statens räkning idkade lotterirörelsen ej vidare böra bibehållas och i följd deraf för deras del beslutat, att kongl. nummerlotteriet borde med 1840 års utgång upphöra. I Mars 1844 utkom en kongl. förerdning, som förbjöd lotteriers upprättande ech försäljning af lottsedlar tillhöriga lotterier inom eller utom riket. De flesta af nu lefvande generatiom torde erinta sig det offentliga spektakel, som hvar tredje vecka uppfördes vid det s. k. Inde: betouska huset vid Slottsbacken. Respektive direktörer framvisade samvetsgrannt nvarje nummer för den skådelystna publiken innan den inlades i sin nålhbusformade hyisa och denna i det enkla rödmålade lyckobjulet. Sedan framträdde en barnhusgosse med förbundna. ögon, representerande den blinda lyckan och utdrog fem nummer; hvarje utdrag helsades med fanfarer af en tilistädesvarande musikkår, som till och med under inledningen höll modet uppe genom utförande af muntra stycken. Ehuru man icke kan frånkänna stiftaren af detta nummerlotteri goda afsigter, och då för statsverket en summa af en eller annan million daler silfvermynt var af oberäknelig vigt, så torde likväl erfarenheten ha gifvit vid handen, att knappt någon tidrymd uti historien om Sverges finansiella ställning varit så mörk, som just den, hvilken omfattas af åren 1771—1840. Med glädje emottogs derföre beslutet om denna inrättnings upphörande, fast heldre, som detta grundade sig på det bestämda förklarande, att moraliska skäl fått göra. sig gällande, samt att statsverket då icke behöfde en inkomst, härflytande från en så oren källa. Ännu några år derefter spriddes i landet en otalig mängd utländska lottsedlar, men en ibland de första åtgärder af konung Oscars menniskovänliga regering var att afklippa detta kringgåeude at lagen. Det torde få anses obestridligt att de sednast förflutna 20 ären, under hvilka landet kanske mer än under någon annan lika lång tidrymd utvecklat sina krafter, icke fört ols tillbaka tl den ståndpunkt, att statsverket ej vidare kan umbära inkomst af lotterispel. Icke heller lärer man vilja medgifva, att de moraliska skäl, som föranledde 1840 ärs rikets ständer att uppbäfva lotteriet, mindre äro för handen nu än då. Det är derföre med blandade känslor, som man af an ronser i allmä na tidningar förnummit, att den I November 1860 törsta dragningen till det utvidgade och i enlighet med tidens finess förblommerade lotterispeler för svenska staters räkving kommer att ega rum, icke i f.,d. Indebetouska buset, utan i stillet i f. d Hessensteinska pal-tset å, Riddarholmen. Skådespelet blir mera storartadt, ty i stället för det auspråkslösa rödmålade trähjulet, inneslutande endast 90 nummer, begagnas här tvenne, det ena enorut stort, med tjockt spegelgias, inneslutande 240,00 nummer, samt det andra, betyd.igt mindre, innehållande de egentliga vinsterua. Vi förmoda, att upphofsmännen till detta lotteri, hre tullmäktige i riksgäldskuntoret, assistera lika högtidligt som f. d. direktörerna i f. d. vummerlotterietz huruvida musik och fanfarer vankas kan vara Ovisst, sedan man, efter rikes ständers revisorers belysning at frågan, belst torde hafva önskat, att saken fick ärliga, men i tysthet förhandlag. METSO SAP 3 FSE Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: K. M:t har, under den 27 sistl. Sept., efter inhemtande af vederb5randes yttranden, tillåtit, att tredje majorsbostället vid norra skånska infanteriregementet, !, mautal Horna, som vid laga stitte blifvit ålagdt utflyttniog, med åtföljande nybyggnad:skyldighet, mä, i likhet med den numera för kronans egendomar i allmävhet bestämda arrendetid och under jemväl stadgade vilkor, genom nämnde ragementes boställsdirektion för boställshafvarens räkning utRUS under 20 år, räknadt från den 214 Mars — Med afseende å gjord framställning, muruledes det åt tredje majoren vid Westmanlanos regemente å lön anslagna bostället Islingby, i följd af förre indelningsbafvarens iråkade obestånd. icehöfde i flera hänseenden återförsättas uti laggilåt skick, för befrämjande hvaraf det ock ansetts nödigt att nn a rn ARA AR ta RR rn OT