mycket kraftigare efter den stilltje, som i detta bänseende egt rum under en föijd af år, just till följe deraf att man alltför blindt hängifvit sig åt förhoppningar på regeringsmakten, och hvilken rörelse med Guds hjelp icke skall afstanna eller mattas, innan den bragt vårt samhälle in uti ett verkligz represgentationssystems hamn, undan den politiska ståndssplittringens och kastintressenas stormar, hvirflar och blindskär. Oförtruten nitisk verksamhet erforaras af alla reformens vänner, men — inga iilusioner! Detär endast genom en stark påttyckning af nationalviljan, som regeringen kan finna sig föranlåten att på fulit allvar, och med begagnande af alla de resurser den eger, gripa sig an med representationsfrågan och det är först då regeringen så uppträder, stödjande sig på en klar och kraftigt uttalad nationalvilja och sjelf öfvertygad om att saken icke längre kan förhalas, som man kan vänta; att de privilegierade stånden godvilligt skola gifva med sig. Märkligast bland allt det myckna, som vid riksdagens afslutande blifvit yttradt, är otvifvelaktigt bondeståndets afskedshelsning sill ridderskapet och adeln, hvilken vi längre ned i bladet meddela. Vi betvifla, att någonsin en dylik helsning haft så mycken politisk lärg och betydelse. Det är i sanning ord och inga visor, Detta helt oväntade, af Pehr Nilsson i Espö på ett manligt och ezergiskt sätt framförda uttalande af bondeståndets och nationens fordrar på ett snart slut å det nuvarande oefterrättlighetstillståndet, framkallade en djup sensation och hade så när bragt lanåtmarskalken att alldeles tappa koncepterna, så att han hade svårt att till svar framföra de förut påtänkta, intetsägande fraserna. Vi hoppas att detta bondeståndets sista uttalande vid denna riksdag, om det också icke direkte gör någon djupare effekt på ridderskapet och adeln, dock icke skall vara förspildt. Det skall innebära en anmaninrg för ståndets egna, nu hemresande medlemmar, att hvar i sin ort med allvar gripa reformsaken an, och det skall utgöra ett lystringsord för alla dem, som tro, att någonting bör göras för representatronsfrågan, och som af tidens tecken kunna spörja att rätta ögonblicket nu är inne för alla reformens vänner att sätta sig i verksamhet. VERKA TNE REN TEEN ADA