jernvägsstycke. Engelbrecht. Engelbrechtsoi ligger begrafven i stadens gamla, ansenlig kyrka, men, besynnerligt nog, vet man ej hvarest denne namnkunnige mans grafplat: är; så sade man åtminstone. Örebros i historien märkvärdiga slott och borg stå ännu qvar. med sina gamla murar omgifna af breda grafvar, men äro för öfrigt helt och hållet omskapade både till sitt yttre och inre. Slottet begagnas nu till embetsrum och boställsvåningar. Om; det gamla påminna ännu, utom de tjocka murarna samt de hvälfda källarna och trapporna, blott gesimserna öfver en dörr och ett par fönster inne på borggården samt de massiva, runda tornen, hvilka likväl blott äro hälften så höga som fordom. Jag var snart igenom Nerike; ty dels är det det minsta af Sverges landskap och dels kör man, som bekant är, ganska forti,Sverge, till och med i landskap, som äro mera backiga än Nerike. Den lilla muntra, uthålliga, villiga och snabba svenska hästen tillryggalägger med lätthet, utan att piskan behöfver brukas, eller åtminstone sällan brukas, 3 danska mil på mindre än 2 timmar, då vägen ej är synnerligt svår; och vägarne äro på de flesta trakter i Sverge hårda och jemna. Det går lika raskt utföre branta backar som på jemn väg, utan att hästen hålles in, till någon förundran och oro för den danske resanden. som i sitt eget land är van vid en mera varsem körning och befarar, att någon olycka skall hända. Detta hör man dock sällan af: ty den svenska hästen snafvar ej lätt. Men då ett eller annat missöde inträffar, kan det bli olyckligt nog. Så händeldet mig, att jag, då hjulsprinten hoppade ur och ett af hjulen under den starkaste farten rullade af, kastades ur: vagnen ett långt stycke ut på vägen, lyckligtvis dock utan att större olycka skedde än att kläderna nedsmutsades. Blott i bergiga trakter och på vägar, som äro så branta, ati sannolikheten af att till sluts bryta halsen af sig, om ej farten saktas, är alltför öfvervägande, beqvämar skjutsaren sig till att hålla in hästen. Till körsvenner får man ofta unga pojkar, som bäst sxunna undvåras från arbetet hemma. Aldrig har jag dock haft så unga skjutsgossar som en gång i Westergötland och en annan gång i Småland. De voro barn på elfte året. De skötte för öfrigt sin häst flinkt nog, men voro något förlägna, när vi kommo fram till hållet; ty de visste ej rätt besked på huru mycket pengar de skulle ha, och hittade ej heller vägen till gästgifvaregården. Ena gången kommo vi fram till hållet kl. 9 på aftonen; hästen skulle då först fodras, och sedan var det öfver 3 mil att köra tillbaka, så att den stackars gossen kom sent i säng den natten. På jernbanan kommer man på ett par timmar från Örebro till Arboga, och der har man Mälaren. På denna bär det sedan af i anska god fart med ångfartyg till Stockholm: Mälaren är en präktig sjö med en mångfald af omvexlande utsigter, än kala klippor, som resa sin hjessa högt i luften, än leende landskap. Hela dess stora yta får man blott sällan se, emedan den ät uppfylld af en mängd större och mindre holmar; isynnerhet finns det en oräknelig mängd mycket små holmar, ofta endast några få alnar i omkrets och af jemförelsevis betydlig höjd, högst upp bevuxna med gran, nedtill med löfträd, hvilka stå ända ut i kanten af vattnet, så att det hela ser ut som en stor bukett, hvilken växer upp ur sjön. Då man fram på eftermiddagen kommer denna väg till Stockholm har man godt tillfälle att beundra. denna stads herrliga belägenhet, med Riddarholmskyrkan och det ståtliga slottet i förgrunden och längre tillbaka de många hus och byggnader, som terrassformict höja sig uppåt bergens sidor, belysta af solen, som närmar sig sin nedgång, och, då den gått ned, kastar ett magiskt sken öfver det hela.